”Förr i tiden” broderade jag en massa korsstygn. Det var en av mina favoritsysselsättningar. Det tillsammans med stickning, sömnad, lapptäcken, virkning, bla bla… Jag är en så’n som kan lite om många olika saker. Jag har åtminstone provat på och roat mig med många olika hantverk. När mamma köpte de här strumporna till barnen bestämde jag mig för att göra dem lite mer personliga. In med några härvor DMC-garn i lämpliga nyanser och så bestämma vilken stil namnen skulle skrivas i. Barnen ville ha skrivstil, men jag provade med ytterst tveksamt resultat.

På den här sidan hittade vi i stället ett alfabete som alla gillade. Jag tog det sista rutiga papperet i hela huset (amerikaner envisas med att räkna på linjerat papper) och skrev i rasande fart upp de tre namnen som skulle broderas.

Jag gillar inte att vara slarvig, men här var det bläckpenna och 120 km/h som gällde. Mitten markerades ut på alla namn för att det skulle bli riktigt prydligt och sedan var det bara att sätta igång. Det är lätt att brodera korsstygn på slätstickning. Faktiskt mycket enklare än att sticka med flera färger, men då man stickar vantar och sockor fyller de många färgerna också en värmande funktion.

Det visade sig inte helt oväntat att tygerna som använts inte klippts trådraka, så namnen blev lite sneda trots att jag sydde ett korsstygn över en maska. Broderar man på en stickad tröja t ex kommer detta inte att bli något problem.

Nu ska vi bara hitta ett bra ställe för de namnade sockaporna. Även om det finns fina julstrumpor ”hemma i Sverige” får nog dessa flytta med oss tillbaka om eller när vi bestämmer oss för att bli heltidssvenskar igen.