Allt ljus
All kärlek
Allt vackert som finns här
Finns hos dig
Känns i mig
Nu när du finns där
Det hjärtat är fullt av.
Agony.
Nourish my soul, give strength to my heart
Where’s grace when I need it, I’m back at the start
Stop lurking in shadows, come out in the light
I’m tired of hiding from dawn ’til twilight
One minute, one hour, one day at a time
The steeper the mountain, the harder the climb
I’m praying for miracles while trying my best
It’s harder at times to feel happy and blessed
Equity Emerging…
… ett känt konstverk i Galway, Irland, fick maken och mig att börja leka med ord. Vi funderade på att kanske ge konstverket namnet Hen Solo med tanke på det officiella namnet, men…
Nattfunderingar.
Det ena du bör, det andra du gör,
du gnetar och pysslar och gnor tills du dör.
En dag är du lycklig, en annan rätt trist,
det löser sig ändå helt säkert till sist.
Du tar två steg framåt och ett tillbaka.
Ge ej upp, under händer, som när kaka hittar maka.
Tiden rinna under broar, klockor stanna, urverk sucka,
traditioner bör du hålla, men rutiner kan du rucka.
Jorden är härlig och himlen är blå,
vi har det nog rätt fantastiskt ändå.
De säger att det blåser höstvindar.
Nostalgi.
Jag satt och letade efter bilder på kaklet i köket i Segeltorp och hittade lite gammal poesi. Jag älskar verkligen att skriva.
Där ligger hon i spillror medan livet runt omkring fortsätter som om ingenting hade hänt.
Det krasar när hennes medmänniskor klampar rätt över henne, men de hör ingenting.
Hon ler. Nickar försiktigt och skrattar till.
Det låter så ihåligt, så falskt.
I morgon ska hon klä sig i fetvadd och plåster.
Då kanske det känns bättre…
ME-dagen.
Idag har jag ”firat” ME-dagen. Jag har flera vänner med denna tärande sjukdom. Man får leva på hoppet och jag tror att man en dag kan hitta nyckeln till att lösa roten till det onda för att effektivt kunna behandla rätt, även om det idag finns många i sjukvården som rycker på axlarna och tycker att ME-patienter är rätt jobbiga.
Ett par av mina vänner har varit riktigt dåliga för att sedan bli bättre, men jag har två som bara blir sämre. En promenad är inte att tänka på för någon av dem, så idag får A och L hänga med på ”långa” rundan i grannskapet. Jag hade tagit fler bilder om inte telefonen hade fått slut på minne. Högt och lågt, skrämmande och vackert. Jag hoppas att ni njuter av utsikten, den perfekta värmen och den någorlunda friska luften!
Apropå sådant som man ibland skriver listor om.
Dust If You Must
Rose Milligan
Dust if you must, but wouldn’t it be better
To paint a picture, or write a letter,
Bake a cake, or plant a seed;
Ponder the difference between want and need?
Dust if you must, but there’s not much time,
With rivers to swim, and mountains to climb;
Music to hear, and books to read;
Friends to cherish, and life to lead.
Dust if you must, but the world’s out there
With the sun in your eyes, and the wind in your hair;
A flutter of snow, a shower of rain,
This day will not come around again.
Dust if you must, but bear in mind,
Old age will come and it’s not kind.
And when you go (and go you must)
You, yourself, will make more dust.
Anne på Grönkulla. Typ.
Yngsta dottern efter att ha gått igenom något slags tidsmaskin. Hår, makeup och foto av äldsta dottern, fotoredigering av mig.