Små, lätta moln på en hoppfull himmel.

Vilken underbar dag! Vårvindar friska och solsken i blick. Jag glömde vattna i trädgårdslandet och orkade inte räfsa upp gräset till täckodlingen, men jag kom ut på långpromenad med maken, hade ett givande studiemöte med triaden och har fyllt på frysen med gratis nyttigheter.

Ibland glömmer jag bort hur vackert det är här. Kanske inte glömmer direkt, jag promenerar ju i närområdet mer eller mindre varje dag. Det handlar mer om att jag blir hemmablind och börjar ta allt det vackra för givet. Det märks att många äldre håller coronatristessen på avstånd bl.a. genom promenader i vårt naturreservat. Varje dag ser jag bilar på kyrkoparkeringen och hurtbullar med kartor i högsta hugg. Härligt!

Tur att S gillar att skörda vad-som-nu-behöver-skördas. Idag plockade hon in två gigantiska bunkar med kirskål. När jag hade rensat och tagit hand om allt hade vi gemensamt lagt flera timmar på fyra 200-gramspåsar med förvälld kirskål. Med tanke på att finbutiker sålt denna delikatess för 600 kr/kg så var det kanske värt vårt jobb? Nu kan vi äta nyttig delikatess också i vinter.

Avslutningsvis vill jag skriva om min dröm att vara kulturtant i Stockholm. Då och då går jag in på Hemnet och kollar in tjusiga lägenheter från förra sekelskiftet i Vasastan. Idag hittade jag två lägenheter som Kronofogden lagt ut på exekutiv auktion. Det har jag aldrig sett där förut. Visst finns det alltid fastigheter som Kronofogden vill bli av med, men jag har aldrig sett några i just Vasastan. Är det coronaviruset som ställt till det? Och hur vanligt kommer det att bli med exekutiva auktioner framöver? Jag vill att allt ska vara som vanligt, men det är det ju inte. Att landa i de små glädjorna, som t.ex. skördat lyxogräs, hjälper mig åtminstone att förhöja livskvaliteten.

Continue Reading

Kirskålspaj.

If you can’t beat them, join them. Kirskålen växer och frodas i vår trädgård och efter att ha testat smaken förra året har jag bestämt mig för att skörda, förvälla och frysa in en del i år. Både pesto med solrosfrö (billigare än pinjenötter och man riskerar inte att få fenomenet pinjemun) och kirskålspaj är riktigt gott. Kirskålen kan byta ut spenat i de flesta recept. Även om det är lätt att odla spenat måste ju något man varken behöver så, vattna eller rensa vara ännu bättre?

Jag gjorde en pajdeg på 3 dl mjöl, 150 g smör och 2 msk iskallt vatten. (Förgrädda i 200 grader ca 15 minuter.) Den här fyllde jag med 2 lökar och 2 vitlöksklyftor som finhackades och frästes mjuka tillsammans med några liter kirskål som rensats från stjälkar, förvällts och grovhackats. Detta lades i det förgräddade pajskalet och fick sedan sällskap av 3 dl riven ost, en förpackning smulad fetaost, lite paprikapulver och svartpeppar och en äggstanning på 3 ägg och 3 dl mjölk. Skjuts in i ugnen i 30 minuter (många treor, lätt att komma ihåg).

Continue Reading

Endricka.

Maken har länge pratat om att göra endricka av något slag. Det finns enbärsdricka som man gör på rena enbär eller enbärsolja och så finns det gårdagens experiment, en endricka som bryggs på hela enkvistar med barr och bär. Här hittar du receptet som maken följde.

Det är alltid lika spännande att följa recept på nätet. Detta uppmanade kocken att samla in ”en välfylld kasse” enris med bär. Maken verkar ha tolkat detta som ”packa en sopsäck full med enris”, så efter drickamakeriet har vi fortfarande enris nog för resten av grannskapet.

Jag vet inte om det bidrog till något, men maken ville koka denna brygd på vedspisen. Med tanke på kommentaren i ett annat recept (gör inte endricka på våren då den blir besk) kanske just vedkokandet var en viktig detalj för att påverka smaken positivt?

Mjölkkanna 101/1359 tillhörde en gång i tiden fars föräldrahem i Klackamåla. Undrar just hur länge sedan kannan senast fylldes med mjölk eller något annat drickbart? Den rengjordes ytterst noggrant inför detta äventyr, något som säkert har hänt många gånger förut.

Jag vill inte påstå att det luktade gott i köket/bryggeriet av endrickan. Doften var väldigt intensiv med en touch av skog, mossa och kåda, men smaken var inte helt oäven då sockret hade tillsatts.

När brygden hade uppnått den magiska temperaturen 37°C var det dags att röra ut ett halvt paket jäst i drickan. Efter ett tag var det klart att jäsningsprocessen var igång och maken hällde upp drickan i IKEA-flaskor med snäpplock. Nu står de svalt och ska göra så i tre-fyra dagar, så får vi se om experimentet blev lyckat eller ej. Sist vi gjorde något drickbart handlade det om smarrig flädersaft och äppelmusten av våra Ingrid Marie-äpplen blev fantastiskt god. Vi hoppas att endrickan också är duktig på att smeka smaklökarna.

Edit: Uppdatering då jag ser att detta inlägg fortfarande ger nedslag i sajberrymden. Denna dricka blev väldigt festlig, så festlig att vi mest använde den till att spruta festliga tillfällen med. Odrickbar kan man också kalla den, men det var väl för att maken tillförde lite mer jäst än receptet påtalade då han inte tyckte jäsprocessen var igång. Jag tror att han dessutom tog för mycket ris och att han tillverkade den under fel tid. Bättre lycka nästa gång!

Continue Reading

Karantänbak.

För några veckor sedan städade jag upp i köksskåp och förråd. I samband med det bestämde jag mig för att använda också allt som hade hunnit förbi ”bäst före”-datum. Varken maken eller dottern bakar bröd, och eftersom jag inte har gjort det på jättelänge var det sådana ingredienser som behövde användas på en gång. Rågmjöl, glutenfri, vit mjölersättning, pumpakärnor, solroskärnor, valnötter och aprikoser… Hm! Det blir ju nästan precis ett filmjölksbröd! Eller rättare sagt två stycken. Inget behövde slängas och det här brödet håller både länge i kylskåp och går utmärkt att frysa (färdigskivat). Bara att stoppa ner snabbt i brödrosten direkt från frysen och sedan äta en smarrig, ”nybakad” smörgås.

Vad har du som kan förvandlas till något gott i dina skåp innan det är för sent?

Bästa receptet på filmjölksbröd jag har hittat finns HÄR. Det går bra också med ljus sirap. Jag har testat med blandad, torkad frukt, katrinblommon, dadlar, fikon, aprikoser, valnötter, cashewnötter, olika fröer, hasselnötter, mandlar, allt i olika konstellationer. Mina favoriter är valnötter, pumpa- och solrosfröer samt aprikoser och fikon. Jag är inte glutenintolerant, tål råg, men inte vete, och har testat med flera olika alternativa vetemjölssubstitut med gott resultat.

Continue Reading

… och där är säsongen igång!

Jag har en konstig grej som gäller trädgård och odlande. Jag gillar verkligen att vara planttant, men har så erbarmligt svårt att komma igång med försådder och andra förberedelser. T o m tråkigt rensande gör jag hellre. Det är precis som att det eventuella misslyckandet ligger där framför mig, manifesterat i påsar med såjord, fröer och verktyg… Nu är jag åtminstone igång. Lunchrasten gick åt till att sätta tomat, chili, paprika, aubergine och basilika. Maken har monterat hyllsystemet med belysning i gästskrubben i år eftersom inte sonen längre bor där. Tror att det blir jättebra!

Förra året lärde jag mig ett och annat, men inte vad som egentligen gick fel med basilikaskörden. På’t igen, så blir det kanske så det räcker åtminstone till några portioner pesto!

Jag firade med att rensa fruktkorgen på mjuk kiwi och skrumpet äpple. Dessa fick en runda i råsaftcentrifugen till mina smaklökars stora glädje. Tänk om det blir så stor Ingrid Marie-skörd som för två år sedan så vi kan njuta rosa äppelmust igen… Drömma kan man ju!

Continue Reading

Svavelticka.

Jag älskar att äta svamp, men jag är urdålig på att hitta var den växer. När andra pratar om vilket fantastiskt svampår det är blir min skörd på sin höjd ett par maskätna flugsvampar eller något annat oätligt. Igår hade jag ändå turen att hitta en svavelticka, en svamp som svenskar inte brukar titta två gånger på. I andra delar av världen anses den dock vara en delikatess. Jag skickade bilder till min svampspecialistfaster. Hon gillar den inte själv, men talade om att andra älskar smaken. Med tanke på att den kallas ”skogens kyckling” ser jag fram emot att få smaka resultatet!

Continue Reading

Gott!

Yngsta dottern har längtat efter att plocka jordgubbar i Åby, något som hon gjorde varje år med morfar då det begav sig. Idag, tre år sedan sist, var det dags! Jag såg att Åby bär hade öppnat för självplock, så vi åkte dit och försåg oss till det fina priset 36 kr/kg. Som hittat! Dessutom hade vi en mysig stund tillsammans i det fina vädret. Mina gamla jordgubbsplockartakter sitter fortfarande i trots att det var över 30 år sedan jag kunde titulera mig ”jordgubbsplockare”.

När vi kom hem lagade vi lunch med ”skräp”. Igår gallrade S i rödbetslandet. Jag hade sått alldeles för tätt, så det blev en del plantor över. S drog upp dem försiktigt och vi sköljde dem och slog av vattnet så gott det gick innan de lades i plastpåsar i kylen. (Så håller de flera dagar, annars kan man också förvälla dem och frysa in.)

Det går bra att äta rödbetsblast. Det smakar ungefär som spenat. Eftersom blasten innehåller en hel del nitrit ska man akta sig för att servera denna delikatess till barn under ett år. Hur som helst använde vi hela plantan. Detta recept rekommenderas varmt: smält en rejäl klick smör och stek försiktigt ett par pressade vitlöksklyftor i detta. Höj värmen och stek på de små gallrade, väl sköljda rödbetsplantorna tills de mjuknat. Strössla över lite flingsalt och servera med fetaost och rostade solroskärnor. Varsågod!

Continue Reading

Ät dina syrener, del två.

När jag letade efter syrensaftrecept hittade jag vackra bilder på kanderade syrenblommor. Dessa var så inspirerande att jag idag bestämde mig för att prova att göra några, trots att jag hade förstått att detta är ett riktigt pillgöra. Mina ögon börjar bli lite gamla och trötta och min finmotorik är inte direkt vad den har varit, men skam den som ger sig!

Jag plockade in en kvist från den självinstallerade syrenen utanför vår dörr och plockade av de små blommorna. En äggvita rördes sönder av en gaffel tillsammans med en gnutta vatten och två tallrikar med strösocker och florsocker förbereddes. Jag fick rota runt i mitt arbetsrum för att hitta en riktigt mjuk akvarellpensel, men det lyckades till slut! Det kändes som att jag satt vid köksbordet i flera timmar och penslade äggvita och strödde socker över miniblommor, men till slut hade jag fått ihop ett gäng. När blommorna började sloka lite bestämde jag mig för att det fick vara nog! De färdigsockrade blommorna står nu i ugnen över natten. Ingen värme, bara lampan tänd, och luckan står på glänt. Det är viktigt att allt blir helt torrt. Imorgon bitti ska de små praktverken läggas i lager med smörpapper emellan i en burk med tätslutande lock så jag framöver kan dekorera extra lyxiga bakverk med försommarsmak. Vi får väl se hur bra jag har lyckats med penslingen. Den är A och O för önskat resultat. Nu är det bara att hålla tummarna!

Continue Reading

Syrensaft.

Det luktar så gott ute nu! Syrenerna här hemma sprider ljuvlig doft. Jag har flera gånger sett andra göra syrensaft och bestämde att det var dags att göra slag i saken idag. Att hitta ”rätt” recept visade sig vara svårare än jag hade trott, men med tanke på att alla använder sig av syrenblommor, citronsyra, socker och vatten gissar jag att resultatet inte blir sämre än någon annans i alla fall. Betyg kommer om några dagar då vi har hunnit provsmaka här hemma.

Receptet jag följde hittar du här: Syrensaft med citron från Tasteline

Continue Reading

Gör paj av kirskålen.

På engelska säger man ”When life gives you lemons, make lemonade”, men på svenska passar det kanske bättre med ”När hela trädgården är full av kirskål blir det paj och pesto till middag”. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i kirskål. Nog är den grön och frodig, men den tar gärna över på ställen där man gärna hade sett något annat. Förra året upptäckte jag vilken fantastisk och gratis grönsak den faktiskt också är!

Igår dämpade vi sålunda allt godisätande med denna dunderingrediens. Både paj och pesto blev ruskigt goda. Jag hade aldrig gissat att det var ett ogräs vi smaskade i oss om jag inte hade vetat om det. Det berodde dock bara på direkt obildning. På Wikipedia kan man lära sig följande:

”Kirskålen sägs ofta felaktigt ha införts av munkarna under medeltiden. Arkeologiska fynd visar emellertid att den odlades i Sverige redan under förromersk järnålder (500 f. Kr. – år 0), långt innan klosterväsendet etablerats i Skandinavien. [5] Munkarna odlade kirskål som läkeört och grönsak.

Även på svenska slott och herrgårdar för några sekler sedan odlades kirskål som grönsak, och det är därifrån den spritt sig till nuvarande omfattning.”

Har du lust att testa recepten vi följde har du dem här:

Pesto på kirskål Jag rostade solrosfröna och använde västerbottenost. Mums! Ett tips är att inte ta allt för mycket kirskål i förhållande till de andra ingredienserna då peston kan bli lite väl tjock.

Kirskålspaj Det här receptet följde jag inte riktigt. Jag gjorde en annan botten på glutenfritt mjöl, skippade oliverna, blandade 2 dl grädde med 1 dl mjölk och skar i ca 1 dl finstrimlad purjo. Hur som helst blev det riktigt gott. Gör din favoritmatpajdeg och våga prova dig fram lite medan du använder receptet som grund att luta dig på.

Continue Reading