Funderingar

Hur tankar leder till handling.

8 november, 2011 6 kommentarer

I söndags kväll tog jag upp det nya numret från Haro och skummade igenom det. Temat var ”Pengar och ekonomi” vilket förvisso är intressant, men jag var inte riktigt sugen på just det ämnet den här gången. På sidan 11 hittade jag dock ett namn som jag kände igen: Gabriella Häger Hahne. Gabbi är en gammal vän till mig. Vi hörs varken varje dag eller varannan, men när vi träffas har vi alltid en massa att dryfta! Hon hade skrivit en artikel om ”… det vi behöver – det vi vill ha…”. Jag läste artikeln och kastades tillbaka till våra småbarnsår och till de val vi gjorde då. Jag är så tacksam över att jag hade möjlighet att vara hemma med mina barn i drygt sex år. Jag tror baske mig att det är den bästa investering jag har gjort i mitt liv! Våra barn har också haft en närvarande pappa som alltid satt familjen först även om han ibland har jobbat långa dagar. Sedan några år jobbar både han och jag hemifrån och vi har numera möjlighet att finnas på plats då barnen stiger upp på morgonen och då de kommer hem från skolan. I artikeln citerade Gabbi en gemensam vän vars barn vuxit upp med sin mamma hemma. ”Vi har alltid haft det vi behöver, men vi har inte alltid haft det vi vill ha.” Vilket djup det ligger i dessa ord! Hur många är det inte som stångar sig gula och blå för att vara rätt, ha rätt, göra rätt, se rätt ut och inte minst bo rätt?

Jag ägnade en timme åt mitt städprojekt i köket efter lunch. Temat var ”… det jag behöver – det jag vill ha…”. Hur tänkte jag då undrar ni kanske? För några år sedan då köket var helt nyrenoverat var jag noga med att bara ställa sådant som skulle komma att användas i skåp och lådor. Med tiden har ”fynd”, presenter och undanlagda prylar hamnat lite varstans i köket. Det blir lätt så…

Här står lite av det som inte fick vara kvar. Ett par saker får stå på vinden p g a affektionsvärde, men de andra grejerna ska jag ge bort.

Ah! Kanske lite väl luftigt? Nej! Inte alls. Det är lätt att komma åt grejerna och julprylarna har fått en alldeles egen hylla!

Det hade ju varit smidigt att ta en ”före”-bild, men ni får nöja er med att veta att det mesta på den översta bilden också stod, låg och var inpressat i den här lådan innan utrensningen…

För övrigt är det viktigt att lyssna på bra musik då man städar. Här hittar ni bästa sort. Maken klagar på att jag lyssnar på hårdrock. Själv tackar jag C för att ha den goda smaken att tipsa om musik som ger massor av energi!

Funderingar

Betyder saker något för dig?

28 oktober, 2011 2 kommentarer

Jag vet att jag har tjatat lite, men jag vill dröja mig kvar vid ämnet lite till. Hur mycket betyder saker egentligen för dig? Hur fäst är du vid dina prylar, vid möbler, vid saker som ibland inte ens har någon funktion? Jag har fått möjlighet att fundera mycket runt detta då jag har varit med om att hjälpa en gammal människa komprimera sitt bohag till att få plats i ett (litet) rum och under ungefär samma tid ha sett min syster och hennes familj packa ihop sitt vardagsliv inför en utlandsflytt. Jag funderade på vad som skulle hända om någon annan skulle få ta hand om mitt, eller vårt, hem och allt som finns här. Med jämna mellanrum har vi utrensningar i garderober och förrådsutrymmen, men fortfarande har vi mängder med saker som är alldeles meningslösa och som aldrig kommer att komma oss till nytta!

I helgen får vi finbesök med anledning av en uppkommande kusinträff. Tjoho! Problemet var bara att vårt gästrum och förråd har blivit igenproppad med konstiga saker under kanske en månads tid. Det började med en kasse med kläder som ska lämnas över till några tjejer som är lite yngre än våra, fortsatte med jobbmaterial från både K och mig och allt blev riktigt igenproppat av sista mormorsflytten. I förrgår började jag röja. Det slutade med två storstädade och utröjda badrum, struken tvätt, omorganisering av en garderob och ett gästrum i toppskick. Nu ska skräp slängas, men det finns också två högar med ”säljes” och ”skänkes”. Mitt skräp kan vara någon annans fynd. Innan jag fortsätter min dag får ni se en bild på den fina lampa som vi fick ta över och som nu hänger i sovrummet och ”betyder” något. Eller, den har i alla fall en funktion och därmed existensberättigande. Haha! Ha en fin helg, hörni.

Mässingsdetaljer och mjölkvit glaskupa. Fint!

Här drog jag ner dimmern lite så ni lättare kan se det fina mönstret i skärmen.

Funderingar

Och hur kunde jag glömma…

25 oktober, 2011 2 kommentarer

… att berätta att Anja också bad mig skriva ett inlägg till hennes bloggkärleksmånad. Här hittar ni det om ni är intresserade.

Funderingar

Vad är ett liv?

12 oktober, 2011 4 kommentarer

Tycker ni att jag har varit lite frånvarande? Antagligen inte. Blogglivet har ju som vi alla vet egentligen ingenting att göra med vårt vanliga liv, eller hur? Nej, nu skrev jag något som jag inte riktigt tror. Förhoppningsvis reflekterar den här bloggen en del av det som är jag. En rätt stor del, faktiskt. Inte mitt innersta inre och inte det som är allt för knutet till människor som är viktiga för mig och som jag inte vill exponera för alla och envar, men mycket av det som jag upplever och tänker på skriver jag om här.

Den senaste veckan har varit mer än intensiv för mig. Jag hade hur roligt som helst då jag hade möjlighet att åka på ”husmorssemester” i fyra dagar. Jag tog tåget till Malmö och tillbringade tid med gamla kära vänner, lillebror och hans fina flickvän, släktingar (Vid det här laget vet ni nog att jag har en stor, brokig släkt och att de alltid finns nära mitt hjärta.) och gamla bekanta från en annan tid. Vilken helg! Full av energi, eller egentligen ganska trött då jag sov väldigt lite, kom jag tillbaka till mina älsklingar. I går tog något annat vid. Jag, maken och svärmor städade ut svärmormors lägenhet. Hon har bott där i 39 år, nästan lika länge som jag har levt. Att rensa i någon annans tillhörigheter får onekligen tankarna att snurra. Vad betyder egentligen prylar för mig? Vad skulle folk tänka om mig om de skulle gå igenom mina högar med pysselprylar, böcker, gamla dagböcker och allt annat jag samlat på mig genom åren? Vi hittade makens morfars dagböcker. Svärmor hade ingen aning om att han ens hade några! Den sista anteckningen hade han skrivit en vecka innan han fick en massiv hjärtinfarkt 1995 då vi bodde i USA. Vad skriver jag i min dagbok då jag väl skriver? Skulle mina barn lära känna mig bättre om de läste mina tankar där? Den här flytten har väckt många känslor för många människor. Det jag tar med mig är hur viktigt det är att tacka varje dag för det jag har och att önska mindre av vad någon annan har. Envar sin egen lyckas smed… Kära vänner, ha en bra dag. Livet är förunderligt och stort och att vi får vara just här, just nu, är helt enkelt makalöst.

Funderingar

Fyrtioett år på jorden.

5 oktober, 2011 5 kommentarer

Jag är tacksam över att jag får vara jag. Jag är tacksam över att jag är gladare över att vara jag än vad jag var för ett år sedan. Jag är tacksam över så mycket… Jag har fortfarande massor att åstadkomma, så det är bäst att jag sätter fart på en gång! Förresten blev jag firad med pompa och ståt, fick en frukost helt i min smak, underbara kort och teckningar från barnen, en lövkrattningscheck (ni anar inte hur glad jag blev över den), blombukett och en GLASSMASKIN!!! Tjohooo!

En liten bildkavalkad från morgonens uppfriskande promenad. Ni förstår vad det är som gör att jag älskar oktober så mycket, va?

Funderingar

Så mycket…

4 oktober, 2011 1 kommentar

… i mitt hjärta, men ingenting jag kan eller vill dela med mig av här. Människor är förunderliga. Femtonåringen konstaterade idag att det känns jobbigt att så många människor varken inser sitt eget eller andras bästa. Stackare! Som sagt, att vara tonåring är spännande på alla sätt och vis, men jag har ingen som helst önskan tillbaka. Tänk alla sanningar man måste upptäcka, allt möjligt och omöjligt man ska gå igenom, alla människor man ska lära känna sig själv igenom… Det är tuffa år! Inte undra på att tonåringar behöver så mycket sömn…

Vi firade Kanelbullens Dag genom att baka en sats vaniljbullar. Som ni förstår vinner alltid vanilj i omröstningarna om fyllning, så idag struntade jag helt i kanelen. Annars är det ändå bara jag som äter upp de bullarna, och så kan vi ju inte ha det. Vi hade fått en stor bit smörgåstårta av grannen, så jag diskade fatet och gick över med en omgångar bullar till dem. S håller också på att försöka klara sig utan kolhydrater, så jag kände mig lite skurkaktig som kom med frestelser till henne. Kan bara skylla på att jag inte visste att hon hade satt sig själv på diet. (Det var därför vi fick smörgåstårtan visade sig. Tja, kanske för att vi är grannar som gillar varandra också, men mest för att smörgåstårtan inte skulle stå och ropa från kylskåpet hela dagen…)

Men då så. Nu ska jag göra den sista omgången skräpstädning. En omgång till blev klar i morse, men jag har ingen kamera här, så vill ni kika på den får ni komma tillbaka. Ha en härlig tisdagskväll!

Funderingar

Vackert.

2 oktober, 2011 Inga kommentarer

Jag har njutit av det underbara vädret idag, tagit chansen att blunda och lukta och samla energi. ”Det är det här som gör att du älskar hösten så mycket, va?”, frågade min man. Det har han ju alldeles rätt i!

Den här söndagen är jag tacksam för kärlek långt borta och nära, att få vara mamma till världens häftigaste människor, livet, musik, god mat, det stora och det lilla… Livet är förunderligt, vänner. Jag förstår inte allt, men jag är tacksam över att jag har fått komma hit, att jag får vara här och nu och att det finns en mening med allt. Det är stort.

Min lillasyster åker till Thailand tillsammans med sin familj idag. Här hittar du deras äventyr. En annan av mina systrar skriver så underfundiga inlägg att jag tycker att ni ska titta in till henne trots att hon bor kvar i Sverige!

Kortet gjorde jag till mässan och är alltså till 100% You Do, fast med min ”touch”.

Funderingar

Snart 41.

1 oktober, 2011 Inga kommentarer

I går fick jag årets första födelsedagskort, fem dagar för tidigt. Idag ringde Far från Värmland, bara för att försäkra sig om att han skulle komma ihåg att höra av sig över huvud taget då han för tillfället är på min kusins gård och hjälper till med potatisskörden. Han blev lite sur över att inte vara först, vilket han faktiskt brukar lyckas med. Själv är jag mest tacksam över att min åldersnoja har gått över. Förra året vid den här tiden var jag jättestressad och tyckte att 40 kändes som 100 ungefär… Idag känner jag mig som 37, men samtidigt som 50, 32 och 21. Jag är lycklig och skickar lite cyberglädje till er som kanske tittar in och läser.

Funderingar, Kreativitet

Svettas ut allt gammalt elände…

30 september, 2011 4 kommentarer

… och du kommer att må så mycket bättre! Idag byter jag blöta sängkläder, öppnar alla fönster och låter det sista av den här eländiga sjukdomen dra dit peppar’n växer. Jag vaknade i något slags tillstånd av flow, fick iväg barnen till skolan och satte mig vid skrivbordet för att göra några grejer klara. Lättnad! Jag funkar igen! Min hjärna funkar! Den går till och med på högvarv och det kommer en massa fantastiska idéer som jag hoppas kan leda åt rakt motsatt håll än den där peppar’n… Ska nog passa på att byta elavtal då jag ändå är på G!

Reklamord från en baptistkyrka. Jag tog dem till mig, tyckte de var så vackra just på engelska…

Strukturer, material, tekniker… Det är sådant som gör mig glad!

Skräpbitar från kortet här ovan fick bli till en liten presentask, redo att ge bort. Asken skimrar i grönguld då jag använt samma färg att måla asken som jag använde till det embossade motivet.

Sådana här små grattislappar har jag gjort förut. Jag målar ett akvarellpapper i olika toner, låter färgerna gå över i varandra, och stämpar + skriver små hälsningar. Några av lapparna har också fått ett lager glaze.

Slutligen ett supersnabbt kort med gnuggisar från Maya Road och You Dos nya washitejp.

Nästan allt material kommer från You Do (inkl. Artemio), men gnuggisarna kommer från A Million Little Things och bladguldet från Metalimo.

Funderingar

Flygande grisar.

28 september, 2011 6 kommentarer

Idag känner jag mig som en flygande gris. Varför då, undrar ni kanske? Jo, det ska jag tala om. Så ofta drar jag ner mig själv genom att medvetet eller undermedvetet låta mig inse mina begränsningar. En gris kan inte flyga, eller hur? Ändå hänger den här grisen, som kan flyga, i min dotters rum och säger knappast till sig själv att han inte kan! Därför flyger jag idag. Jag är sjuk, men utmanar febern med en Ipren och sitter här vid mitt skrivbord och flyger. Vet ni vad? Det är alldeles underbart!

“To be fully seen by somebody, then, and be loved anyhow—this is a human offering that can border on miraculous.” – Elizabeth Gilbert