Ett Litet Ord

Inte bättre än man gör sig.

4 kommentarer

”Att lära många ting lär oss inte att förstå.”
Herakleitos, grekisk filosof

För ett tag sedan frågade jag min syster vad som är min största svaghet. ”Att du kan mästra”, svarade hon. Storasyster, Besserwisser, lärare. Inbyggd undervisningsfunktion där jag tar mig rätten att fixa till det jag ser som kan bli bättre. Jag har medvetandegjorts om problemet och i takt med att jag blivit äldre också lärt mig när det är okej att plocka fram den här delen av mig själv. Vem är jag att leka fröken i alla möjliga och omöjliga situationer liksom?

Vad svarar du om någon frågar vilken som är din största styrka? Själv har jag så länge jag kan komma ihåg sagt ”att jag kan lite om väldigt många saker”. Jag älskar musik, men är ingen musiker. Jag älskar att skriva, men är ingen författare. Jag älskar att läsa, men är ingen professor eller bibliotekarie. Jag älskar att laga mat, men är ingen kock. Jag älskar att ha det mysigt hemma, men är ingen inredningsarkitekt. Jag älskar att prata, men är ingen föreläsare. Jag älskar att analysera vad det innebär att vara människa, men är ingen psykolog – fast jag är ju faktiskt numera samtalsterapeut. Jag älskar att handarbeta, men är ingen expert. Jag älskar att fotografera, men är ingen fotograf. Jag älskar att texta, men är ingen kalligraf. Jag älskar trädgårdsarbete, men är ingen trädgårdsmästare. Jag älskar teologi, men är ingen präst. Jag älskar barn och ungdomar – och här har jag ju faktiskt en lärarexamen som ska tyda på att det finns något slags professionalism inblandad. Och jag vägrar att vara en av alla som tycker att de inte räckt till som föräldrar.

Ibland får jag känslan av att mycket i mitt liv blivit ”varken hackat eller malet”, att jag skulle ha tagit större ansvar för mina intressen och varit bättre på att öva, finslipa, göra det tråkiga och jobbiga gnetandet. Jag skulle ha gått bakom, under, mellan, genom och tvärsöver. Fortsatt då det var tråkigt. Lagt energi på detaljerna. Min gamle fiollärare Jozef Kratko hade ambitioner för mig, ville att jag skulle gå på musikhögskolan och bli violinist. Länge peppade han, men jag var alldeles för lat för att lägga timmar på etyder och övade mer på kvartett- och orkesterstycken för att inte göra bort mig. Jag undrar precis när han gav upp… Katarina Andreasson lyckades han föra i mål, hon blev världskänd violinist och dirigent. Flera andra av hans elever gick också på olika musikhögskolor, men hans polska disciplin bet tyvärr på mig.

Snart har jag kommit igenom alla lådor här hemma. Det har varit en resa i mitt inre, en påminnelse om varifrån jag kommer, vem jag var, vem jag är och vem jag kan bli. Jag har skakats om på ett bra sätt, känner mig lagom januaripeppad. Det är bra att skämmas för rätt saker, det är bra att lyftas upp och minnas framgångar och det är bra att hitta lösa trådar. Snart går vi in i februari och jag kan göra det nästan frisk, med nygamla ambitioner och med lite större förståelse för mig själv.

Detta inlägg bygger på mitt arbete med årsordet ALIGN.

Continue Reading

Ett Litet Ord

HEMSLÖJD fortsätter ta sig ton.

7 kommentarer

Mitt förra ledord HEMSLÖJD visade sig inte riktigt leda in i något mål och samtidigt är det något som jag fortfarande vill få in mycket mer i mitt liv. Med tanke på det passade det jättebra att helt enkelt bara fortsätta hemslöjda när det passar. Jag har en komplicerad relation till självhjälpsböcker, eller snarare till deras författare. Det är inte så att jag besserwissrar mig förbi dem, men jag tror att skrivandet av boken snarare hjälper författaren än någon annan. Författaren och personer som är precis lika henom. Här kommer därför tips som kanske hjälper någon som liknar mig. Jag har svårt att fatta snabba beslut, jag skjuter ofta upp sådant som börjar med ett moment som känns som lilla Kilimanjaro att bestiga och så vill jag gärna känna mig duktig genom att bocka av grejer på listor. Då är byggsatser perfekta! Tyvärr får jag göra dessa byggsatser själv, något som ytterligare skjuter saker och ting framåt, men när jag väl sorterat, beställt och planat ut uppförsbackarna är det bara att köra. I syrummet har jag nu ett par lådor som innehåller mestadels andrahandstextilier som ska bli något annat. Efter att vi hade städat, tränat och käkat lunch drog min arbetsverkstad igång.

”Nu har hon blivit knäpp”, tänker du kanske när du ser denna, ja, vad? Detta började som en fin ylletröja som hade filtat sig och därmed blivit jättetjock och krympt i tvättmaskinen. Jag klippte av den under ärmhålen och klippte bort lite i sidorna för att göra rektangeln rak. Efter det fick jag leta upp en video på YouTube för att påminna mig om hur man börjar när man ska sy langettsöm. Fotot visar inte färgerna ordentligt, men det finns små gröna detaljer i det blå garnet. Därför sydde jag runt med dubbel grön tråd. Nu har jag ett varmt och gosigt sittunderlag att använda här hemma. Vanliga sittunderlag i plast är nog mer praktiska, men nu får tröjan leva vidare. Jag fick nostalgiska flashbacks till lekis där jag ääälskade att sy väskor och dukar och allt vad det var.

Det jag ägnade mest tid åt var en present som jag inte kan visa än. Stjälkstygn har jag inte heller sytt på länge. De skrämmer mig, haha! Är mycket mer bekväm med korsstygn, men det visade sig att jag kunde klara detta utan att förlora förståndet.

Detta lilla broderi hittade jag uppspänt på en kartong förra året på Pingstis och tyckte att det var alldeles illbedåriskt. Jag insåg efter att jag hade tvättat upp det att det skulle vara opraktiskt att montera på ett barnplagg som jag hade tänkt från början, så då fick det bli en lavendelkudde till lilla barnbarnet som kan ligga bland hennes kläder. Broderiet var alltså redan runt, så jag klippte till en matchande rundel i en gammal tätt vävd duk, fäste ihop kanterna för hand, fyllde kudden med ull och torkad lavendel som jag har till just sådana här kuddar och fäste ihop det sista när jag tyckte att kudden var lagom stunsig. Nu luktar den gott och femkronorsbroderiet som någon säkert sydde för runt femtio år sedan har fått nytt liv.

Jag måste också visa makens fina lösning till bambuspegeln i syrummet. För att se sig i helfigur måste den vinklas, men det har inte gått att få den att stanna i rätt läge. Nu fixade han därför något slags strykbrädelösning. Så snygg tycker jag, men framför allt praktisk. Klart slut från en riktig fixardag.

Continue Reading

Ett Litet Ord

Färdigmonterad Sophie Hood.

6 kommentarer

I julas fick jag ett mönster på Sophie Hood från Petite Knit och fyra garnnystan Isager Soft av svärföräldrarna. Svärmor vet att jag gillar både Petite Knit och grönt, så gåvan satt helt rätt. Det kändes skönt att kunna gå in i det nya året i sällskap med årsordet HEMSLÖJD som det aldrig riktigt blev något av. Att sticka sitter i ryggraden, så med detta mönster fick jag utvecklas lite genom att testa en ny teknik. Mönstertillverkarna bedömde svårighetsgraden till 3/5. Jag är benägen att hålla med. Petite Knit har alltid jättebra instruktionsvideor som komplement. De är på danska, men för alla som känner sig lite främmande detta språk spelar det inte egentligen någon roll. Allt man behöver är någon som visar vad som ska göras och det gör de med den äran.

Den nya tekniken jag fick lära mig var en vågrät i-cordkant. I-cordkant har jag gjort på en kofta till barnbarnet, men då var tekniken betydligt krångligare. Kanten stickas olika beroende på vilket håll den går åt. Själva luvan sys ihop med osynliga madrasstygn. Jag fascineras alltid över dessa och hur snyggt det blir! Jag kommer ihåg när jag sydde ihop mina första tröjor i tjockare garner. Inte snyggt. Numera använder jag hellre rundsticka då det ger sömlösa delar där det syns mest. Tyvärr funkar madrasstygn bara om man har precis lika många varv på de två delarna som ska sys ihop och det har man sällan på exempelvis en framsida och en baksida om man inte räknar varven. Och vem orkar räkna så många varv och ha exakt samma stickfasthet hela tiden? Inte jag iallafall.

Jag gillar verkligen garnet som beskrivs som ”en tubsocka i bomull som man blåst in mjuka alpackafibrer i”. Garnet blir lite melerat och får samma känsla som då man stickar med två trådar, en ”vanlig” och en mohairtråd. Jag är bortskämd med garner och stickar i princip alltid med naturfibrer numera. Mina favoriter är mohair från angorageten och kashmir från kashmirgetter (det finns lite olika). Jag har inget emot vanlig ull, men för känsliga personer kan det bli lite sticksigt. Just känslighet för hur ett garn känns måste varje individ undersöka. Min stackars mamma tålde aldrig det minsta sticks, själv kan jag ha en t-shirt under en islandströja utan att störas nämnvärt. Luvhalsduken ska naturligtvis ut och vallas, men än så länge har jag bara skruttat omkring med den på mig här inne. Den är skön, snygg och mycket praktisk. Jag är så nöjd!

Continue Reading

Ett Litet Ord

Ett Litet Ord 2025 – ALIGN.

15 kommentarer

Jag var ganska inställd på att LJUS skulle bli mitt nya ord, men under en djup diskussion med sonen och svärsonen var det klart att ett annat ord hade sprungit förbi. Vi satt och pratade om en teori som dotterns kompis pappa har, att man blir utbränd av att verka i en miljö som strider mot ens värdegrund/moraliska principer. Att röra sig i en miljö där man tvingas ta beslut som strider mot ens övertygelser, att göra våld mot sin själ. Alla tre tyckte att denna teori klingar väl med vad vi själva tror. Vi pratade om hur dessa två unga herrar i sina ”filosofidiskussioner” pratat om att det finns ett ”sant jag”, den version som är den bästa versionen av en själv.

Genom att lära sig mer om psykologi, om naturen, om mänskliga relationer, om moral, om tro, om samhällsfrågor och om sin egen roll i den fantastiska världen kan man förkovra sig och bli bättre på att få kunskap om hur man ska kunna nå fram till detta ”sanna jag”. Eftersom vi alla har olika förutsättningar betyder det att vi behöver vara öppna för att lärdomar står att finna i allt från hur vi interagerar med våra medmänniskor, vad vi lär oss genom att agera utifrån egen vinning eller att vår grupp ska få det bra till hur vi använder fysiska, mentala och andliga resurser. Vi kan ha jättemycket kunskap utan att ha kommit det minsta närmare vårt sanna jag, för någonstans handlar det om att vi också måste göra, agera, omsätta denna kunskap. Ju mer dessa tre parametrar (vårt sanna jag, teorin och det praktiska utövandet) justerar sig till varandra, desto bättre kommer vi att må. Det klack till i mig och jag tänkte att precis denna justering är det jag vill jobba med under 2025. ALIGN funkar bättre för mig än JUSTERA, så ordet får helt enkelt bli på engelska denna gång.

Så fort ALIGN var satt på plats började tankarna snurra runt ansvaret att vara principfast gällande sig själv och generös gentemot andra, runt tro, runt yoga och balans, runt hälsa, runt hemmet, runt relationer… Precis så här ska ett nytt ord kännas! Kraftfullt, spännande, utmanande och peppigt. Jag är så glad över att ha hittat hit och återkommer med ett längre inlägg då jag satt fler tankar på plats.

Continue Reading

Ett Litet Ord

Galleri Kattluckan.

12 kommentarer

Kommer du ihåg den här bilden? Maken som höll på att jobba med resterna av kattluckan, det fyrkantiga hål i dörren vid huvudentrén som funnits där sedan vi flyttade in i december 2016. (Brorsan lagade dörren på utsidan innan dess.) Detta hål har stört mig sedan dess, men bara de få gånger jag faktiskt lagt märke till det.. Att bli hemmablind är ett gissel! För några år sedan lyfte jag idén att bygga in ett tittskåp eller något slags miniatyrvärld i hålet. Min syrra byggde några söta miniatyrstolar och så småningom köpte jag några dockhusgrejer, men nej, jag var inte nöjd. Så kom dagen i somras då jag återupptäckte makens morfars brors trägubbe och föreslog att den kanske skulle kunna byggas in på något vis. Denna lite galna idé har nu maken hjälpt mig genomföra.

Vi är så nöjda! Det finns utrymme för förbättring. Vi ska nog måla själva tittskåpet kittvitt så det matchar resten av hallen, men det får vänta tills alla julgäster åkt hem. Det fula låtsasvärmeljuset ska också bort. Tanken är att det kan komma att monteras en ”strålkastare” på skostället för bättre belysning. Hur som helst känns denna idé jätterolig. Galleri Kattluckan har officiellt invigt sin första utställning och därmed får jag ännu ett projekt att klämma inom årsordets ramar. Som kreativ ledare kan man ju också utöva HEMSLÖJD, eller hur?

Continue Reading

Ett Litet Ord

Nytt år, nytt ord.

10 kommentarer

Den senaste veckan har Ett Litet Ord tagit osedvanligt mycket luftrum jämfört med hur det varit vid den här tiden andra år. HEMSLÖJD fick liksom ingen riktig chans innan det nu är dags att byta igen. Under året har jag inte använt kategorin här i bloggen mer än en handfull gånger. Så pepp jag var på ett praktiskt ord, men så känns det som jag har haft pyspunka hela året istället för att ha fått den kreativa boost jag planerade för. Nu vill jag bjuda in till den härliga känsla jag så många gånger har fått av mina årsord och det är kanske det som skett undermedvetet.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
2024 hemslöjd

Genom åren har jag varit tidigt ute ibland och andra gånger på andra sidan nyårsstrecket innan jag vetat vilket ord som skulle slå följe med mig. Att välja ett ord istället för att ge nyårslöften har varit meningsfullt och gett mig många härliga upplevelser. De som jag såhär i efterskott har fått ut mest utav har jag markerat med fetstil. De som varit okej står i vanlig stil och de som mest kom och gick igen är markerade med kursiv stil. Allra, allra bäst tror jag att LYFTA och REACH var, medan KÄRLEK är det ord som märkbart förändrade hur jag ser på mina medmänniskor pga det sätt som jag arbetade med det.

När jag började jobba med årsord följde jag Ali Edwards, en på den tiden mycket känd scrapbookingprofil som var känd för sin dokumentationsstil. Den har hon fortsatt utveckla, men nu säljer hon också egna kollektioner och utbildningar som handlar om att berätta om sitt liv på olika sätt. Mycket av min inspiration kom de första åren från amerikanska texter och eftersom jag fortfarande läser mycket på engelska har det flera gånger hänt att det ord som kommit till mig varit på engelska. De flesta gånger har jag sedan översatt det och jobbat med det på svenska, det skulle kännas konstigt annars. Just 2014 och 2015 bodde vi i USA och eftersom jag inte hittade några bra översättningar fick de stanna kvar som de var.

De ord som hänger i luften inför 2025 är så olika. Några av orden jag känner på är ljus, dansa, nyfiken, reduce, laga, växa och styra. Nu kommer det kanske att bli något helt annat jag bestämmer mig för, men jag vill bara berätta lite om hur processen går till. Orden kan komma till mig helt apropå. Ibland har någon talat, ibland har någon skrivit något, kanske har jag själv skrivit och fastnat för vad som hänt i den processen. Poddar och radioprogram kan vara mycket inspirerande, men det kan faktiskt en pamflett i ett väntrum på sjukhuset också vara. När jag väl öppnat mitt sinne för att välkomna det nya ordet så blir mitt liv rätt spännande. Så här långt har jag kommit med de ord jag berättade om tidigare i detta stycke:

Ljus. Alltså, ljus! Jag njuter av det och inspireras av det. Det är ett handfast och praktiskt ord som skulle kunna hjälpa mig att ljusinreda vårt hem bättre. Det fattas arbetsljus på flera ställen t ex. Dessutom är det ett andligt och mentalt starkt ord som jag vet skulle tillföra mycket positivt.

Jag är kass på att dansa, men detta ord dök upp redan förra året och då skrattade jag bort det. När det återkom nu tyckte jag att det var lite irriterande, men samtidigt finns det något som lockar. Jag är ganska säker på att det inte blir detta, men att jag öppnat ögonen för att kunna känna den musik som jag älskar så mycket på ett nytt sätt hade kanske varit roligt.

Sedan är det nyfiken. Jag upplever mig själv som mycket nyfiken på livet, men kanske behöver jag vidga mina vyer lite? Kanske behöver jag vara nyfiken på olika förmågor, vara lite mer äventyrlig, våga gå på outforskade stigar? Det här ordet hade säkert maken gillat att hänga med på.

Reduce talar för sig självt. Alltså, jag rensar ut och det finns ändå alltid för mycket. Att göra slag i saken och få allt på plats som inte blev så bra som det skulle ha kunnat bli då vi flyttade in här skulle vara en dröm. Rensa ut. Även detta ett fysiskt, andligt och mentalt ord som skulle kunna ge mycket kraft. Jag gillar det verkligen!

Laga. Njae, jag vill nog inte laga mer än jag redan gör. Detta blir inte mitt ord!

Växa – kanske jag vill satsa på att inte vara så bekväm och nöja mig med att det ju går rätt bra som det är? Kanske borde jag gödsla både i företaget, i trädgården och bland mina relationer? Tanken lockar.

Styra. Det här har jag inte alls tänkt vidare på, men jag fastnade för det då jag lyssnade på en podd och måste lyssna om för att se vad det var som triggade mitt intresse.

Ja, men det var väl allt för denna gång. Det hade varit kul att höra om någon annan också jobbar med årsord!

Continue Reading

Ett Litet Ord

Laga det som lagas kan.

2 kommentarer

En av mina favoritkorgar hade gett upp. Det syns dåligt här, men den kraftiga grundgrenen som utgör själva handtaget och som går ned i själva korgen hade gått av. Du kan se brottytan till höger om handtaget här på bilden. Dessutom hade hela korgen torkat ut och fästena släppt, så först tänkte jag faktiskt bara använda korgen till brasved. Maken fick mig att tänka om och med gemensamma krafter reparerade vi den så gott vi kunde.

På den ”bra” sidan där bara fästet hade gått upp använde jag något slags snöre av naturtyp. Kanske hampsnöre? Jag fäste lite väl tunt med bara två omgångar som hjälper till att hålla allt på plats på vardera sidan, men sedan snurrade jag, gjorde dubbla halvslag och snurrade igen tills det kändes stabilt. Maken gjorde en ganska ful, men mycket effektiv, lösning för att få ihop det avbrutna handtaget med korgen med hjälp av en kraftig ståltråd på andra sidan handtaget. Tyvärr har jag ingen bild hur detta såg ut innan jag surrade.

Här ser du dock ståltråden och hur mycket snyggare (tycker jag) fästningen blev på denna sida. När allt var klart och fast smetade jag över en massa trälim som blir vattentätt då det torkat för att verkligen få allt att sitta. Jag har inte gjort om den första sidan och kommer kanske inte heller att göra det, men får jag feeling så blir det möjligtvis av en annan dag.

Fullt fungerande korg i skick att jobba hårt under lång tid framåt! Jag är mycket nöjd över den här räddningen. Visst är det fint att kunna vårda det som redan finns tillhands?

Continue Reading

Ett Litet Ord

Hemgjorda julklappar?

2 kommentarer

Jag hade stora ambitioner gällande årets julklappar, särskilt med ett årsord som hemslöjd. Idag är det 35 dagar kvar till julafton och jag har inte ens påbörjat något på den härliga lista med grejer jag hade tänkt pyssla ihop. Inte en enda grej! Resten av dagarna den här veckan är fulla av jobb och att hjälpa nära och kära på olika sätt. Härligt och definitivt det jag vill ägna mitt liv åt, men inte blir det mycket tid över till julklappar. Radikal acceptans är inte bara användbart i terapeutiska situationer, utan även som allmänt hanterande av livet. Carina Bergs ”ja, ja, men nu blev det så” ska därmed upp på min mentala vägg igen. Det kommer att bli en härlig jul i år även om jag inte fick igång produktionen i julklappsfabriken i tid.

Något jag faktiskt har fått gjort idag är att minska knapphålen på koftan som lilla barnbarnet fick i födelsedagspresent med en tunn, genomskinlig resårtråd. Nu kan hon ha den på sig utan att knapparna trillar ur hålen så fort hon rör sig lite vilt och det gör hon ju mest hela tiden! Den här sortens fix älskar jag. Visst är det tråkigt när något blir liggande helt i onödan?

Continue Reading

Ett Litet Ord

Tillbaka till HEMSLÖJD.

2 kommentarer

Sommaren har varit lång och fortsätter, men nu under andra former. Häromdagen tog jag mig äntligen tid att sätta mig med ett av alla projekt jag har planerat för detta år genom mitt årsord HEMSLÖJD. Mönstret till texten ritade jag till när vår äldsta dotter skulle få en egen födelsedagsduk till sin familj. Duken köpte jag på Pingstkyrkans secondhand för en billig peng för att just pimpa den till födelsedagsduk. Bomullsgarnet i perfekt matchning till den mörkaste färgen i de söta rosorna hade jag i gömmorna. Nu återstår att pressa duken och kanske till och med stärka den som man gjorde ”förr i tiden”. Roligast hade varit om jag hade hittat en bricka som passade perfekt i storlek. Vi får väl se om det är möjligt! Hur nödvändigt är det att ha en duk som bara används på födelsedagar? Om du frågar mig så hänger naturligtvis inte livet på det, men nog blir det roligare med små traditioner och detaljer som gör att man känner trygghet i en värld som ständigt snurrar på och bjuder på obehagliga överraskningar. Dessutom tycker jag att det är otroligt värdefullt att bevara det jobb som någon lagt på ett så vackert och välgjort konsthantverk. Sådana pilliga korsstygn och vackra fållar snyter man inte ur näsan precis.

Continue Reading

Ett Litet Ord

Nya chanser.

Inga kommentarer

Det är ingen hemlighet att jag brukar dra igång nya projekt när jag står inför en förändring av något slag. Början på en ny vecka. Ny årstid. Den första i månaden. Nyår. Nytt jobb. Nytt hem. Nya omständigheter. Min mammas favorituttryck var ”jag börjar på måndag” (gällande att leva mer hälsosamt, å andra sidan var det sista hon sa till mig ”banta inte”) och jag känner en stor trygghet i att veta, eller hoppas på, att det alltid finns en ny måndag där framme. Det är en dag som dyker upp 52 eller 53 gånger varje år, så det ger många chanser till att fatta bättre beslut, bli mer strukturerad, ge sig själv en nystart eller vad det nu är som behöver göras. Du behöver inte påminna mig om att detsamma gäller alla andra veckodagar också, måndagar har helt enkelt en högre status i mina ögon. 58% av alla amerikaner tycker för övrigt att måndagar är den värsta dagen på hela veckan, något som jag antar har att göra med att de inte gillar sina jobb. Tragiskt.

Nu har jag varit ensam här hemma i några dagar, även om jag har haft besök varje dag. Det har gett mycket tid till eftersatt trädgårdsarbete och städning som jag inte velat ödsla tid på med älsklingarna här hemma. Igår kväll låg jag och klämde ett gäng avsnitt av ”Morden i Helsingör” för att jobba på min danska och för att jag råkar besitta en förkärlek till deckare sedan ung ålder och idag får jag brunchbesök av fina vänner som lägger sin sommar bakom sig för att åka hem till Hasslö. I eftermiddag ska vi få en massa regn, vilket öppnar en massa chanser till inomhusaktiviteter. Jag har ett jobbsamtal, men efter det hade jag tänkt mig att sätta mig med höstens schema och strukturera upp livet lite. Det är en massa kul som händer på olika håll i landet, så det kommer att krävas ett lugnt och organiserat sinne. Eller krävas och krävas, jag mår helt enkelt bra av att ha koll på läget. Kul att jag har kvar min peppsten med förra årsordet RUTIN. Jag hittade den när jag städade på arbetsbordet och kände hur glad jag blev över alla rutiner som ger mitt liv en härlig struktur. Ja, om jag ger dem en chans, alltså, hahaha! När jag är klar med mitt översiktsschema kommer jag att ha så mycket roligt att se fram emot när måndag väl dyker upp.

Continue Reading