Just nu håller vi på att försöka hitta ett system för att sortera alla bilder som tagits i hushållet. Det är inte lätt. Kan man vara bild-hoarder? Vackra solnedgångar i all ära, men det är verkligen som min fotografkompis Maren en gång sa: när tid har runnit under broarna är man mest intresserad av vilka människor som finns med på fotona, glimtar ur vardagslivet, tecken på liv som levts. Instagramvackra stilleben fyller sin funktion, men rent historiskt är de ofta ointressanta. Bilder som ligger som digitala filer på en hårddisk gör ingen glad, så det gäller också att hitta bra sätt att visa bilderna på.
Ett av målen med mitt ledord 2020 är att jag ska bli bättre på att fånga just vardagen. Jag tar numera sällan med mig kameran, men telefonen är oftast med, så det finns inga ursäkter. Fotar du, eller låter du minnet jobba?
Kanske en ointressant solnedgång, men visst är den underbart vacker?Det blåser mycket här på ön! Här ser det ut att ha gått vilt till.Den vackra, vita amaryllisen som jag drivit upp från en realök. Den började blomma lagom till nyår!Bakre raden: vit rea-amaryllis, okänd färg sparad amaryllis från förra året på gång att blomma Främre raden: röd, sparad amaryllis från förra året som snart slår ut, blomma nummer två från den andra rea-löken på gång (mörkröd, mindre sort som heter Carmen)Yngsta dotterns födelsedagsbukett från den 16/12 blommar fortfarande fantastiskt! Jag ställer ut vasen i verandan om nätterna. Det funkar så länge vi inte har frysgrader.
Det är den tiden på året igen, den då människor har ont i magen av för mycket julgodis och många gånger en spirande lust att göra saker och ting bättre. Den här gången ska vi lyckas. När det magiska klockslaget klämtat och vi förvirrat börjar skriva under med fel årtal på viktiga papper, då ska vi sluta röka, bli smala, gå till gymmet, göra fler roliga grejer med barnen, sluta stressa, prioritera en ny hobby, dricka mindre alkohol eller kanske äntligen slutföra något segt projekt.
Jag älskar alla chanser till nystart. Nyår är toppen och ännu bättre är det när ”höstterminen” drar igång efter sommarlovet. För det mesta har måndag varit en härlig dag, inte ångestladdad som för så många andra. För tolfte gången går jag in i ett nytt år med ett ord som jag önskar ska leda mig i rätt riktning, ett ord som ska bli min kompanjon under året. Vissa ord jag har haft har kommit att genomsyra nästan allt jag gjort, andra skulle jag knappt komma ihåg om jag inte hade dem nedskrivna.
Jag hittade Ali Edwards projekt ”One Little Word” 2006 då hon drog igång det första gången. Ali var en kändis i ”scrapbookingbranschen” och jag älskade hennes rena stil utan en massa lullull, men med desto mera text till bilderna. Det var precis så jag gillade att dokumentera. Jag fattar inte att jag hann göra alla dessa fotoalbum, men jag är jätteglad över att de finns, att våra barns barndom är dokumenterad i ord och bild. Minnet är gott men kort och det visar sig att de flesta inte alls kommer ihåg allt det där de tror ska finnas kvar i huvudet för evigt. Hur som helst, Alis projekt var spännande, men jag själv valde inte mitt första ord förrän 2009 och jag tror inte det var förrän 2012 som jag verkligen hade fått in rutinerna för hur jag ville hantera detta projekt.
Nu går vi in i ett nytt decennium. Det känns ändå lite stort. För mig som föddes 1970 innebär alltid ett nytt decennium en jämn födelsedag. Det är behändigt då jag efter en viss ålder på riktigt började glömma hur gammal jag faktiskt är. Det har hänt både en och två gånger att jag behövt fundera på vilket år vi befunnit oss i, haha. För mig kommer 2020 bjuda på disciplin om det blir som jag har tänkt. Jag tänkte inte på att det finns flera betydelser av ordet och detta innebär att jag kanske får en oväntad bieffekt av att välja just det här ordet. Det kanske blir så att jag intresserar mig för de andra betydelserna också (vetenskapsgren och sportgren) och därmed utvidgar min intressesfär. Bara tanken på det är spännande, men jag kommer som sagt att börja fokusera på att ”upprätta ordning och följa regler”. För en gammal perfektionist som jobbat hårt för att släppa taget blir det intressant hur jag ska angripa ordet rent praktiskt. ”Ett Litet Ord” har funkat så bra för mig eftersom det har vidgat mina vyer och fått mitt inre att expandera. Jag har inte känt mig tvingad eller låst till något och målet är att det ska funka precis likadant i år.
I vanliga fall gillar jag inte att blanda engelska och svenska, men här tycker jag att det är på sin plats. ”Feelin’ myself” betyder att vara riktigt nöjd med sig själv och det är det som jag hoppas årets ord ska leda mig till.
Nu är det dags att slutföra bygget jag inledde den första januari för närmare ett år sedan. Jag har spikat och sågat och tätat och murat och det jag har framför mig nu är en Monica som inte är i närheten av något fuskbygge. Aktiviteten låg nere under flera månader pga hälsoproblem, men det gick bra att fortsätta bygga när hjärnan och kroppen hade hunnit ifatt.
Det gäller att bygga en stark och hållbar stomme som orkar stå pall när allt runt omkring en eroderar. Grundarbetet är A och O. Allt det ytliga känns kanske bra för stunden, men det är så många människor som inte klarar trycket när livets baksidor slår till. För det behövs ett gediget grundarbete, ett skelett som inte lider av benskörhet, en stomme av ett hårt och hållbart material som står fast förankrad i en stabil grund.
Jag har upplevt så mycket fint det här året, sådant som jag är tacksam och glad över. Jag har också varit och grävt i tjära, något som inte var fullt lika roligt. Nu står jag i alla fall här och ser med tillförsikt fram emot det nya decenniet.
2020 kommer jag att möta med disciplin, vilket alltså blir mitt nya årsord. En av mina systrar tyckte att det lät lite hårt, men detta ord landade i samma stund som det kom till mitt medvetande. Jag ser fram emot att se vart det för mig.
Fifty and fit verkar vara poppis, men ingenting för mig. Jag har goda träningsrutiner och kommer att fortsätta med dem. Det märks allt oftare att kroppen inte riktigt är vad den varit. Jag har bl a ischiasvärk som kommer och går, något som jag kan hantera genom övningar som min svåger fysioterapeuten gett mig. Att resa mig efter att ha suttit stilla under lång tid är också spännande – det stånkas och stönas en del, det kan inte förnekas. Kanske är det dags att börja äta nyponextrakt? En bekant till mig som är sjuksköterska sa en gång att kroppen utvecklas tills man når 25 års ålder, sedan går det bara utför. Allt funkar rätt bra tills man är 40, men då börjar man känna av förfallet. Efter 65 är det kört. Då blir allt bara sämre. Tja, den här typen av fakta kan man göra vad man vill med. Jag skulle kunna sätta mig i ett hörn och tjura, men det är inte direkt min stil. Nä, jag lyssnar istället på den undersökning som hävdar att en kvinnas bästa ålder är 54, något som gör att jag har många år på mig att se fram emot att få vara på toppen av utsiktstornet! (Männen når tydligen sin peak vid 27, stackarna.)
Jag funderar fortfarande på hur jag ska ta mig an min disciplin, men nog låter det som att det är ett ord som bör behandlas med största respekt? Jag tror att det lutar åt en välorganiserad lista som kan hjälpa mig ha full koll på livet. Jag har också en del redskap som ligger och väntar i en hög, men jag kommer tillbaka till dem.
Nu ska jag gå och lägga mig. Arbetsrummet är nästan färdigstädat. Imorgon kväll kommer ”de stora barnen” hem från Stockholm och vi ser så mycket fram emot att få ha dem här i några dagar/veckor. Hurra!
”Tänk dig att det fanns en gratismedicin som skulle få dig att må riktigt bra. Skulle du ta den då?” Frågan ställdes av min syster häromdagen och jag hajade till innan jag svarade att det naturligtvis var en kuggfråga. Menade hon inte att vi redan har en sådan dundermedicin? Den består av god sömn, näringsriktig mat, motion och allt det andra, inte sant?
Det är märkligt med den där gratismedicinen. Den kanske inte är lika mycket medicin som förebyggande dunderkur, men faktum kvarstår. I princip alla vuxna västerlänningar känner till den, men få väljer att leva enligt hälsokonsternas alla regler. Jag vet till exempel inte hur många som frågat mig vad jag gjorde för att bli av med min migrän. När jag berättat det har informationen trillat till marken som vore den tunga regndroppar. Jag vet faktiskt inte en enda som testat min kur. Den är helt gratis, men kräver initialt hårt arbete och hjälper inte alla. De flesta vill nog att jag ska säga ”köp det här pillret så löser det alla dina problem”. Jag vet att jag hade tur som hittade vad som felade mig och är så tacksam för att jag gav metoden en chans. Jag har många vänner som lider av medicinska åkommor som ingen riktigt vet hur man ska bota, åtminstone inte än så länge.
Tillbaka till frågan som min syster ställde. Jag funderade en stund och insåg att jag verkligen är trött på att må dåligt. Av olika anledningar har jag gjort det lite för ofta de senaste åren för att det ska vara roligt. Sorg är vad det är och går inte att medicinera bort, den måste få ta sin tid, men långa perioder både förra året och detta har påverkats mycket negativt pga fysiska tillkortakommanden. Det har gjort mig, tja, ARG. Den senaste veckan har jag dock mått så bra att jag testkört gymmet här på ön och tänka sig… Jag har orkat! Inte som Paolo Roberto, men som jag själv på ganska bra dagar. Nu har jag möjlighet att både ta itu med flåset och mina svaga muskler. Kanske är det dags att plocka upp mitt årsord för att BYGGA muskler?
Min dotter såg en bildserie jag tog nyligen och sa ”Åh, vad fina! Det var länge sedan du tog några bra foton.” Jag tycker själv att det både var länge sedan jag tog foton med känsla eller skrev bra texter. Min skaparglöd har falnat, eller också har all min kraft gått till att läka mig själv i min nyvunna skepnad som planttant. Jag sörjer mitt gamla jag. Mina slogans, mina bloggfunderingar, timmarna med kameran och i Photoshop, alla handskrivna texter, min scrapbooking… Inget av det finns kvar i mitt liv. Bloggtexterna är för det mesta korta och har trista telefonfotografier. Trots det är jag tacksam över att jag inte har gett upp och att jag fortfarande har en blogg.
Som man sår får man skörda.
Min ”dagbok” här på nätet ger mig stor glädje de få gånger jag ser tillbaka på mitt liv och kikar in på det utifrån, som en gäst. Allt är så anonymiserat att jag inte alltid kan uttyda vilken händelse jag berörts av eller precis vad en text handlar om. Jag är ändå glad över att det är så. Det står inget i min blogg som inte är sant utifrån mitt perspektiv och jag tycker att det är ett roligt sätt att uttrycka mig på. De inlägg jag har lagt ner mer tid och energi på är onekligen de som håller bäst i längden och även de som fortsätter leverera. Det är som med vilket trädgårdsland som helst. Gör ett bra grundarbete, gödsla, rensa ogräs och se till att njuta av frukterna under lång tid framöver.
Mitt årsord BYGGA har tagit paus. Jag har slarvat bort de senaste månaderna, men man kan inte alltid ligga på topp. Jag har ett gott liv och är så tacksam över allt fint det är fyllt av. Tacksamhetsövningarna har gjort mig snällare mot mig själv. Alla vet dock att det inte bara är bra att vara snäll. Titta på barn till föräldrar som aldrig säger nej och låter barnen styra och ställa. De blir inte särskilt lätta att tycka om för människor runt omkring. Det är dags för mig att bygga muskler, både fysiska och mentala. Men först ska jag ha semester som alla andra svenskar. Peace.
Det är såhär jag bygger upp mig själv… Det här var betalningen för hårt arbete för att göra sommarhuset redo för sommaren tillsammans med syrran. Jag är så tacksam till mina föräldrar som lämnade detta paradis till oss barn.
Jag glömde helt att lägga upp denna veckas fasteuppmaningar då vi åkte iväg på överraskningsresa!
VECKA 5 Snart klara!
Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema.
Måndag. Människans natur – vara lite bättre än man är för att passa in, prata om andra fast man aldrig kan veta.
Tisdag. Våga bottna i dig själv.
Onsdag. Den som söker får svar. Ofta från oväntat håll.
Torsdag. Med en öppen och icke-dömande attityd ser man bättre.
Fredag. Positivt bemötande smittar av sig.
Lördag. Döm aldrig andra.
Ps: Har du haft nytta av de här tankarna? Jag har inte ägnat så mycket tid åt det här ”experimentet” som jag hade velat, men jag är så glad att jag i alla fall kom igång! Vi behöver detta. En stunds eftertanke, bön, meditation – vi lever i en tid där allt går så fort och helst ska vi fokusera på flera saker samtidigt. Detta ger oss en underliggande stress som har påverkat oss på ett sätt som jag tror bara är av ondo. Jag är inte den enda som har svårt att koncentrera mig då jag ska läsa en gammal hederlig bok… Det går för långsamt, jag blir rastlös, orkar inte försjunka i böckernas förunderliga värld på samma sätt som jag gjort tidigare i mitt liv. Jag försöker vara optimistisk och hoppas fortfarande att dessa tuffa invänjningsår till skärmsamhället kommer att leda till något som är bättre för oss alla.
VECKA 2 Ha uppmärksamheten riktad utåt. Försök fånga upp vinklar om dig själv, hur andra uppfattar dig. Var även uppmärksam på andra, interaktionen människor emellan.
Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema. Skänk gärna en slant till någon hjälporganisation.
Måndag. Uppvaknande. Möjlighet att bryta en dålig vana. Lära sig tänka positivt, tolka positivt.
Tisdag. Kan andra ge dig en vink om vad du kan ändra? Lyssna in.
Onsdag. Lägg märke till om du gör någon glad.
Torsdag. Suckar någon över dig?
Fredag. Mår du dåligt av någons uppförande, ta mod och säg ifrån. Men gör det utan ilska och utan att stänga alla dörrar.
Lördag. Vilka vinkar har du fått – från andra och från dig själv?
