Jag vet att jag ligger jättmycket efter i mitt bloggande. Verkligen bakom. Dagarna blev till veckor som blev till månader och här sitter jag nu i mitt kök i Orem, Utah och ska försöka sammanfatta hela den tiden både med mer text och en massa bilder. Som du förstår är det en uppgift som känns ganska övermäktig, så jag kommer att ta det lite som det kommer. En berättelse här och en där kanske? Att presentera 1500 bilder i ett blogginlägg går helt enkelt inte. Jag kan inte ens dela upp bilderna på tio blogginlägg och få det att verka naturligt, så jag låter bli.

Bilden här ovanför är i alla fall yngsta dottern på studsmattan som finns längst bak i vår trädgård fångad av mellandottern. Vår trädgård är stor och trevlig och jag tror att vi kommer att trivas bra här. Det är alltid jobbigt att vänja sig vid något nytt, och att flytta till ett nytt land, nya vänner, ny kultur och nytt nästan allt är inte helt lätt. Just nu känns det som att vi har levt i något slags vacuum i nästan ett halvår. Det är så mycket som har hänt, fast någonstans känns allt bara som en konstig dröm. Nu är vi här och nu är det bara att vänja sig vid det nya livet. Barnen har helt klart blivit omskakade och jag hoppas att de snart ska känna sig riktigt hemma och att de ska trivas med vänner, skola och allt annat runtomkring. De både trivs jättebra och har jättemycket hemlängtan, allt om vartannat. Själv trivs jag mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra. Den färgstarka hösten har gjort sitt till. Vi bor verkligen fantastiskt vackert här i dalen nedanför Klippiga Bergen!

Här kommer ett par bilder på hur några av rummen ser ut, bara för att inte ge bort allt på en gång:

Här ingår lamporna i huset, därav den pampiga pjäsen ovanför den på IKEA inköpta matsalspjäsen. Runt detta bord kan vi med utdragsskiva ha 13 middagsgäster. Det skulle nog gå att klämma in en och annan till, men då blir det väl trångt. Vid matbordet äter vi, har skola, gör läxor och umgås en del. Jag gillar verkligen utsikten från de båda fönstren. Vi kommer att kunna följa årstidsskiftningarna här!

Vi tog med oss några lådor med böcker och de står nu i vardagsrummet i en hederlig Billy björk med glasdörrar. Det här är vårt bibliotek. Böcker är tunga och otympliga, men jag måste ha böcker i mitt hem! De gör hemmet varmt och ombonat. Vi kommer säkert att komplettera med en och annan nyinskaffad bok så småningom.

Det finns tre badrum i huset. Det här är sonens. Då det är den enda toaletten på nedervåningen får vi också hänvisa gästerna hit. Med tanke på att jag verkligen inte uppskattar toaletter som är vanskötta och ”otäcka” så kommer jag nog att hålla ett extra öga på den här toaletten även om den är Gs.

Vi har redan hunnit skämmas bort av priser som ligger rätt mycket lägre än de vi är vana vid från Sverige. Tjejerna köpte varsitt par nya jeans på Forever XXI i går. Tio dollar styck. 140 kr för två par jeans. Allas sängar kostade tillsammans mindre än makens och min enda säng som vi köpte i Sverige för 12 år sedan och då fick vi ändå en 50″ teve på köpet eftersom vi köpte fyra stycken. Maten är billigare, men man får akta sig för att inte hamna i fet- och billigfällan. Det finns massor av god och bra mat, men det finns ännu mer god och dålig mat, mat som gör folk slöa och feta. Det gäller att hålla sig ifrån den sistnämnda gruppen…

I kväll var jag och maken ute och åt middag med våra vänner från Phillytiden. Det är de som startade företaget som K nu jobbar för och det är de som är anledningen till att vi befinner oss här just nu. Det kändes hur konstigt som helst och samtidigt helt naturligt att sitta där och prata och skratta som om de tolv år som gått sedan vi bodde nära varandra sist aldrig hade funnits. Alla var precis som vanligt helt enkelt. Det kändes rätt skönt måste jag säga. Det är så mycket som är förvirrande och annorlunda nu, så att ha något slags grundtrygghet är jättefint. Att min morbror kom över några timmar tidigare i eftermiddag var ännu bättre. Han bor en timme iväg, men det är mycket närmare än att ha honom på en annan kontinent. Som sagt. Det här ska nog bli bra.

Tack för tips på vad jag ska skriva om. Jag lovar att ta dessa till mig då jag fortsätter mitt bloggande. See you later.

Jag har också barn att hemskola och jobb att göra, så i kväll ska jag försöka mig på att skriva ett ”normalt” blogginlägg för första gången på eviga tider. Det känns nästan som att jag inte riktigt vet hur man gör längre… Det finns i alla fall en mängd ämnen att skriva om, jag vet bara inte i vilken tåt jag ska börja dra… På återseende!

… hur det är och hur det ser ut, men min dator har ingen kontakt förrän på måndag och jag orkar bara inte blogga på telefonen mer. Det är tråkigt, jag kan inte lägga upp bilder och det tar onödigt lång tid. Nu är det fixat så att de två äldsta börjar skolan på tisdag. Tjohej!

Framför ligger Stilla Havet, bakom Maui, runt omkring servar Pride of America’s 930 anställda oss ca 2300 gäster. Vi har det oförskämt bra. En kryssare går i genomsnitt upp 3,5-7 kg i vikt sägs det. Jag kan förstå det. Vi äter bufféfrukost varje dag, något lättare till lunch och trerätters på kvällarna. Hur ska vi vänja oss vid att flytta in i ett tomt hus utan kyl och frys? Inte ens varsin madrass att sova på? 😀