Ditten och Datten

Julen 2012 – snabbversionen.

26 december, 2012 5 kommentarer

Julen har varit helt fantastisk, trots att vi var långt borta från våra familjer och vänner. Det är jag oändligt tacksam för. Jag tackar teknikens under, återigen, och tänker att man aldrig är längre bort än ett telefonsamtal även om det ligger många mil emellan. Jag är tacksam för familjen K, våra vänner som också är som vår familj. Jag är tacksam för snön som föll just på julafton, hela dagen, och gjorde naturen ännu vackrare än innan. Jag är tacksam över att vi lever i denna tid då det går att fixa allt vi gärna vill ha till jul. Jag är tacksam över, tja, själva julen.

Min julklapp från Tomten.

Godaste lussebullarna. Utan kesella. Och det finns kvar till frukost i morgon också.

Julen är över och det är amaryllisen också. Fast hon klarar nog ett par dagar till…

Finaste barnen, våra tre pärlor. Så olika och så fantastiska på sina egna sätt.

Skulle kunna vara vilken svennegran som helst, eller hur?

E dukade så fint det gick då dukarna var för korta med bordet + iläggsskiva.

Julbordet blev smaskens. Jag åt två omgångar, men sedan orkade jag inte mer. Det blev rester kvar. Jag har tingat den jättegoda cheddarosten från Harmon’s.

Gårdagens tomtenisse. ”He could double as a lap dancer”, sa en av gästerna hos våra vänner. Jag skrattade så jag fick ont i magen…

Bara för att göra Milla avis… Saknar vår kisse! God fortsättning på dig!

Ditten och Datten

God Jul!

24 december, 2012 2 kommentarer

Jag skriver när jag har tid igen. Först ska jag fira jul med våra vänner/självvalda släktingar. Kram på dig!

Ditten och Datten

Om ensamhet och flersamhet.

23 december, 2012 11 kommentarer

Här är boken jag precis har börjat läsa. Ämnet känns viktigt för mig som väl kan räknas till den första generationen som började uppleva fenomenet som boken diskuterar. Jag återkommer.

Just för tillfället känner jag mig jätteglad över att vara ensam tillsammans. Det finns så många jag älskar, tycker om och bryr mig om som jag kan vara ensam tillsammans med genom teknikens under. Du är en av dem.

Jag älskar att vara social på riktigt också. Vi försöker ha gäster över på middag så ofta som möjligt. Ska man ändå laga middag, så… En av våra gäster berättade om sin erfarenhet som nyskild och fram tills han gifte om sig. Han slutade existera, för singlar blir inte hembjudna till folk. Jag frågade om han trodde att det var för att människor i bekantskapskretsen ”höll på frun” i skilsmässofrågan, men han trodde bara att det var en del av sanningen. Jag rannsakade mig själv och blev sittande med skämshatten på. Visst är det så att vi mest har umgåtts med par med barn i samma ålder som våra. Nu har jag och maken gjort helomvänding. Nja, kanske bara halvomvändning förresten. Vi har bjudit hem singlar, äldre, yngre och mixade sedan det ögonöppnande besöket. Det är kul! Har du inte testat själv tycker jag att du ska prova.

Förresten såg vi The Hobbit nu i kväll. Kul och lite läskig, men fantastiska miljöer och roliga specialeffekter. Man känner sig alltid lite extra vacker om man jämför sig med en ork. Prova! Dags för julklappsinslagning. Det är roligt, men tar alltid längre tid än jag räknar med. Vi får väl se om det gäller när man dragit in radikalt på julklappsinköpen också.

Ditten och Datten

The Piano Guys och jul i vårt hus.

22 december, 2012 3 kommentarer

Härom kvällen gav vi barnen årets första julklapp – biljetter till The Piano Guys konsert inne i Salt Lake City. Vi fick flera timmars musikalisk njutning och förutom det hade barnen möjlighet att prata med alla de fem män som är inblandade i detta projekt. Själva pianokillen, Jon Schmidt, pratade vi svenska med. Japp. Killen behärskade norska flytande efter två år i vårt kära grannland. Det här var en upplevelse som hela familjen alltid kommer att komma ihåg! Fantastiska Alex Boye, den gamle pojkbandsstjärnan från London, gästspelade med The Piano Guys-versionen av Coldplays Paradise. Grymt! Pojkbandsmovesen satt där de skulle kan jag säga. Haha! Duktiga musiker är alltid duktiga musiker, oavsett vilket instrument de behärskar eller vilken musikgenre de pysslar med. Otroligt inspirerande var det hur som helst. (Har du erfarenhet av spritpennor i tvättmaskiner? Kan jag tvätta dessa värdefulla t-shirtar utan att autograferna försvinner?)

Jag trodde inte att denna dag skulle komma i år, men nu känns det faktiskt att vi har jul i vårt hus också! Jag gjorde denna lilla ”akvarell” förra året. Så mycket har hänt sedan dess! Tänk… Hoppas att N och C tar hand om vårt gamla hus på bästa sätt.

Det var inte värt att betala hundra spänn för en flaska ljus sirap, så vi gjorde amerikanskt julgodis istället för knäck. Mycket smör och socker, lite vatten, salt och vanilj. Ja, och så mjölkchoklad och hackade valnötter så klart. Färdigt! Och gott.

Vi har aldrig fått så få julkort. Jag vet många som inte skickar julkort nu för tiden och så har vi ju flyttat. Flyttar man är det lätt att försvinna under radarn.

Björkbänken har pimpats med fårskinn! Nu är den varm och skön att sitta på och så ser det liksom juligt och charmigt ut tycker jag. Gamlamormors duk ska manglas, inte visas upp i detta fruktansvärt skrynkliga tillstånd! Jag saknar henne, min gamla svärmormor, men hoppas att hon gläder sig över att se sitt hantverk användas, skrynkligt eller ej.

Julklapparna är fixade, skinkan ska ugnsbakas i morgon, köttbullarna är stekta, julgodiset ligger i skåp och kyl och Jesusbarnet ligger i krubban. Nu är det bara du som saknas! Puss och kram.

Ditten och Datten

Solen skiner.

21 december, 2012 5 kommentarer

Tja. Skulle världen gå under idag så har vi i alla fall haft ett par fantastiska dagar här i Orem. Solen har strålat från en klarblå himmel och även om det varit riktigt kallt har solen värmt. De svenska, mörka vinterdagarna har ingen som helst likhet med dessa skidsemesterdrömdagar. Tack och lov för oss som inte befinner oss i mörkret. Jo, jag har lite hemlängtan. Men jag längtar uppriktigt sagt inte alls efter själva Sverige, utan efter de där svenskarna som jag vill krama, vara hos, stötta, skratta och gråta med, baka och laga mat åt. Jag längtar efter svensk julmusik. Live. Jag längtar efter katten. Jag längtar efter tryggheten i att veta exakt hur alla system funkar, även om jag inte håller med om att några av dem är särdeles fantastiska. Dessutom är det tredje rundan till USA för oss, så jag har ganska bra koll på ganska många saker här också.

Det är något så vackert med trädgrenar som sträcker sig mot skyn. Jag tar ofta bilder liknande den här. Jag kan liksom inte låta bli. Det symboliska i att sträva uppåt, det gillar jag verkligen.

I går kommenderade jag snöbollskrig efter lunch. Sista dagen innan jullovet måste ju firas på något speciellt sätt även om man hemskolas, eller hur? Naturligtvis var det ett av barnen som fick en snöboll i ögat, men det fick nog vara värt det. Vi hade nämligen väldigt roligt! Jag vet inte vad det är med snöbollskrig som drar. Det är läskigt att få snö innanför kragen, för att inte tala om när man blir mulad eller nedslängd i snön. Jag gissar att det är den ljuva hämnden som är det bästa momentet. Särskilt om man får drämma till med en hämnd redan innan man själv blivit träffad av någon.

Utan kramsnö går det inte att bygga några avancerade snökreationer, men en minisnögubbe lyckades vi med gemensamma krafter få till. Han levde dessvärre inte ens i ett dygn, så jag gissar att någon störde sig på hans attityd. Eller så var det något annat…

Varm choklad och pepparkakor då man har varit ute länge i kylan funkar varje gång. Inte nödvändigtvis tillsammans, men ändå. Vilka peppisar är dina favoriter? Annas, Oscars eller hemgjorda? Vi har inte ens gjort pepparkaksdegen än, men till helgen kanske? Och nu måste jag sova för annars orkar jag inte med helgen när, eller om, den kommer.

Ditten och Datten

FÖRÄNDRING – mitt ord för 2013.

19 december, 2012 9 kommentarer

Jag håller fortfarande på med årets ord, LYFTA. Faktiskt så har jag chansen att sluta året upplyft. Det är jag som väljer och jag väljer glädje. Jag väljer att lyfta fram allt underbart och härligt i mitt liv. Jag väljer att lyfta bort det som tynger, inte för att glömma eller gömma, utan för att hämta styrka att dela med mig av. Jag lyfter mig själv för att jag vill. Jag är ju jag. Jag är glad, hjälpsam, stark och kreativ. Egentligen. Nu har jag chansen att visa mig själv att det finns i mig, att jag bara glömt bort hur jag ska vara.

Så, till nästa års projekt. Någon sa till mig att jag inte gjort annat än förändra under det här året, men det stämmer inte riktigt. Visst har mycket förändrats i mitt liv under 2012, men det var inte direkt jag som styrde skutan. Den här gången vill jag vara kapten själv. Jag har tolv olika teman jag tänker jobba med. Förändringarna måste vara till det bättre. Det ska bli intressant att se hur mycket jag kan påverka genom målmedvetenhet.

Januari – Familj
Februari – Jobb
Mars – Musik
April – Hälsa
Maj – Ekonomi
Juni – Mat
Juli – Fokus
Augusti – Kunskap
September – Matlagning
Oktober – Vänskap
November – Hem
December – Andlighet

På gång! Det känns bra att jag tänkt igenom mitt ord ordentligt och det känns bra att jag redan nu fokuserar på vägen till vad-det-nu-är.

Viss förändring har redan skett här hemma. Vi har nu en garderob i the front room/audiensrummet/hallen. Det är en hederlig PAX. Vi känner oss hemma. Våra gäster kan få hänga in sina ytterkläder där och det ser så ordentligt ut mot vad det har gjort fram tills nu. Naturligtvis kom garderoben på plats samtidigt som vi började använda garaget, vilket gör att vi börjat gå ut genom the mudroom/pingisrummet. Jaja, det blir nog bra det här. Släng in ett pingisbord också på det så blir det riktigt toppen.

Ditten och Datten

Ont.

18 december, 2012 3 kommentarer

Jag har inte kunnat släppa de stackars Connecticut-barnen som kom i vägen för den med all sannolikhet psykiskt sjuke unge man som verkade ha något otalt med flera personer. Idag åkte jag förbi den här flaggan på halv stång och jag kände hur mycket kärlek jag ville ge alla dessa familjer som förlorat en familjemedlem. Livet är inte rättvist, det är inte lätt och det känns ibland alldeles övermäktigt. Ändå är det så fantastiskt… Är det inte konstigt?

Ditten och Datten

Festival of Lights.

18 december, 2012 Inga kommentarer

Våra vänner bjöd i kväll med oss på en två timmar lång runda då vi fick uppleva snöslask och amerikansk överdådighet i perfekt harmoni! Många hus har ljusdekorationer ute, men inte alls alla. Vissa anlitar speciella ljussättningsföretag för att få till makalösa julscener hemma hos sig. Jag tror att det både är för sin egen och för andras skull. Miljövänner får nog finna sig i att ställa sig ambivalenta i frågan. Å ena sidan är ljusen miljöförbättrande. De lyser upp vinterkvällarna och gör livet lite roligare. Å andra sidan går det väl en massa extra elenergi…

Spanish Forks golfbana bjöd på den ena scenen mer spektakulär än den andra. Jag gillade juldinosaurierna, men det var svårt att få till en bild på dem. Fönstren immade nämligen igen hela tiden då vi var tretton personer i bilen!

Jag tog min jackärm och försökte torka av imman, men det vattenavstötande materialet var inte direkt till någon hjälp. Vågrätt vatten på insidan, lodrätt på utsidan.

Vi åkte förbi ett ”gated community” där Donny Osmond och hans familj bor. Våra ciceroner hade fått tips om att Donny alltid fixar bästa ljussättningen utanför sitt hus, men då de inte fått exakt adress utan bara en ungefärlig så fick vi gå på synsägen. Det här var i alla fall det mest dekorerade huset i grannskapet oavsett om Donny bor här eller ej. (Det här är för övrigt någon kilometer från vårt hus.) Men jo, det ser ut som att husprofilen stämmer. 😉

Hoppas att du också får lite ljus och värme hos dig. Jag har hört att det snöat ordentligt i Sverige. Det har det gjort här också under kvällen, en massa tung blötsnö. Jag ser varken fram emot skottandet eller bilkörandet, men har vi tur hinner det smälta innan det är dags att ge sig av.

Ditten och Datten

Lite styrka kanske?

18 december, 2012 1 kommentar

En av kvinnorna jag träffade genom WoW tipsade om den här låten. Jag älskar texten!

Everybody falls sometimes
Gotta find the strength to rise
From the ashes
And make a new beginning

Anyone can feel the ache
You think it’s more than you can take
But you’re stronger
Stronger than you know

Don’t you give up now
The sun will soon be shining
You gotta face the clouds
To find the silver lining

I’ve seen dreams that move the mountains
Hope that doesn’t ever end
Even when the sky is falling
I’ve seen miracles just happen
Silent prayers get answered
Broken hearts become brand new
That’s what faith can do

It doesn’t matter what you’ve heard
Impossible is not a word
It’s just a reason
For someone not to try

Everybody’s scared to death
When they decide to take that step
Out on the water
It’ll be alright

Life is so much more
Than what your eyes are seeing
You will find your way
If you keep believing

I’ve seen dreams that move the mountains
Hope that doesn’t ever end
Even when the sky is falling
I’ve seen miracles just happen
Silent prayers get answered
Broken hearts become brand new
That’s what faith can do

Overcome the odds
You don’t have a chance
(That’s what faith can do)
When the world says you can’t
It’ll tell you that you can

I’ve seen dreams that move the mountains
Hope that doesn’t ever end
Even when the sky is falling
And I’ve seen miracles just happen
Silent prayers get answered
Broken hearts become brand new
That’s what faith can do
That’s what faith can do

Even if you fall sometimes
You will have the strength to rise

Ditten och Datten

Trebarnsmamma sedan tolv år tillbaka.

17 december, 2012 4 kommentarer

Idag fyllde vår minsting tolv år. Tolv år! När jag var lite drygt tolv kommer jag ihåg hur jag tänkte att jag nog var så nära vuxen som man någonsin skulle bli. Ack så fel jag hade! Men så bra det är för mig som mamma att jag kommer ihåg att jag hade den tanken. Då blir det lite lättare att hantera svängningarna mellan ”nu är jag liten och vill hålla i mammas hand” och ”nu är jag vuxen och klarar att ta alla viktiga beslut på egen hand”.

Hur som helst är jag oerhört tacksam över att ha den här tjejen i mitt liv. Hon förvånar mig ständigt på en massa olika sätt och låter mig fortsätta växa som människa. All you need is love. Eller hur?