Historia.

Vi bor på Vintervägen. Just nu känns namnet mer aktuellt än någonsin och jag funderade på varifrån namnet kommer. Tänk ändå vad bra det är med Google!

”Enligt uppgift av Sturkö Samhällsförening fanns förr en stor vinterek på platsen som ska ha associerat till att välja detta vägnamn. – Anm: Quercus petraea, även kallad bergek. Vägnamnet fastställt år 1973.”

Med tanke på detta måste man väl ha valt Sommarvägens namn efter tema? Nejdå, inte alls.

”Efter båtsman Sommar på Sturkö. 1800-talet.- Se även Båtsmansvägen. Namnet har tagits som släktnamn och funnits kvar på Sturkö under 1900-talet. Vägnamnets tillkomstår: 1982.”

Nu blev det här väldigt intressant och jag börjar scrolla i Blekinge Länsmuseums väginformationsregister. Lasarettsvägen, ha, den är självklar!

”Vämö: Det nya lasarettet togs i bruk 1922, 158 vårdplatser och kostade drygt 4 milj. kronor. 1942 gjordes omorganisation till centrallasarett och utbyggnader efterhand. Före 1922 användes nuvarande Tullskolan som lasarett. Som skola togs Tullskolan i bruk 1924. Vägnamnets tillkomst var år 1983. Går man långt tillbaka så köptes Gersdorffs hus på Bredgatan 1797 och blev inrett som lasarett.”

Hm, Karlskronas hela lasarettshistoria kände jag inte till. Den fina Tullskolan där jag fick de flesta av mina fiollektioner var alltså lasarett innan den blev skola! Kanske är Nya Karolinskas 60 miljarder inte så mycket trots allt? 158 vårdplatser för 4 miljoner 1922 låter rätt saftigt… Enligt prisomräknaren motsvarar det i dagens penningvärde 102 434 782,61 kr, alltså knappt 102,5 miljoner. Hahaha, vem försöker jag lura? Det är roligt att läsa Nya Karolinskas egna informationssida där ingenting verkar stämma. Sanningen är alltså att sjukhuset till dags datum gått på sisådär 60 MILJARDER, inga 14,5 miljarder. Trots det har de inte råd att göra något klart och det verkar inte heller finnas rätt slags folk att anställa. (Det sista kan vara dryga och felaktiga rykten.) Det enda som kan dämpa blodtryckshöjningen efter den informationen är nog ett dopp i en isvak. Och därmed är vi tillbaka där vi började, mitt i vargavintern. Ha en fin dag!

Continue Reading

Pulkadag i Klackamåla.

Imorse bjöd brorsan in till ”öppen grill” i pulkabacken i Klackamåla, bortom all ära och redlighet. Jag är så glad att han, en av våra systrar och deras familjer kunde ta över fars skog. De gör så fint och sköter skogsvården med den äran.

Yngsta dottern och hennes kompis hade lagt sig, hm, rätt sent, så de var lite trötta då jag frågade om de ville hänga med, men det ordnade sig ändå. Sonen hakade på efter att ha vaknat till och vid 11-tiden var vi färdiga med en halv matsäck i ryggsäck, alla möjliga klädesplagg i lager på lager och den enda åkmojängen vi har kvar, ett blått tefat. Senorens Livs hade både korv och korvbröd till försäljning, så till slut hade vi allt vi behövde.

Vad kan jag säga mer än att vissa gånger suger sportlovsaktiviteter (någon eller alla är kalla, hungriga, har pjäxor som klämmer, kan inte åka vad-det-nu-är…), men idag tror jag inte någon hade något att klaga på. Tack för en toppendag! Härmed varnar jag för en massa bilder och det är ändå efter att jag har rensat bort tre gånger så många. Enjoy!

Continue Reading

Sportlovspromenad i Skärva.

Hur hamnade vi mitt i sportlovet utan att jag märkte något?! Igår var jag och yngsta dottern nere i Malmö. Vi kom inte hem förrän till midnatt efter en känslomässigt rätt tuff dag, så vi bestämde oss för att en sovmorgon skulle sitta fint idag. Efter frukost, tvätt och lunch blev planen iscensatt och innan vi hann påbörja promenaden hade vi hunnit få med oss både den utflyttade dottern och ett gäng andra familjemedlemmar. Dessutom singlade snön ner så mjukt och temperaturen var perfekt för en minnesvärd vinterpromenad!

Skärva gård ligger mycket vackert och jag är glad över att gården är väl omhändertagen av entusiastiskt folk som både vårdar och driver på sitt arv! I EKO-butiken går det att hitta mängder av härliga och hälsosamma varor. En av fars bästa vänner är vegetarian sedan Are Waerlands dagar (40-talet om jag kommer ihåg rätt) och har länge åkt hit för att veckohandla. Det var denne vän som lärde mig att Tistelvinds surkål är den överlägset bästa!

Jag är för evigt en kattmamma och blev väldigt förtjust i gårdens huskatt som visade sig vara mycket social och kelig.

Jag blir extra glad då jag ser våra stora, fina barn samlade. De är så olika varandra och jag älskar dem av hela mitt hjärta alla tre. Vilken ynnest det är att få vara mor. Mer spännande och svårare än något annat jag har provat på så här långt…

Jag kan varmt rekommendera en promenad i grådasket! Den här tiden på året är tuff för många och jag vet hur lätt det är att välja soffan och en filt framför lager-på-lager och en runda utomhus. Jag själv måste komma ut en stund varje dag för att inte helt smälta in i februaridassets grå kuliss… Alla dagens promenadvänner var inblandade i det stundtals heta snökriget, men kameran räddade mig från att bli mulad. Jag kan ändå säga att detta krig framkallade många skratt också från de hårdast drabbade.

Continue Reading

Hästö.

Igår var jag på Hästö för att skriva på ett köpebrev till ett hus. (Jag var ombud åt några släktingar som bor i Tyskland.) Då jag hade god tid på mig innan jag skulle vara hos mäklaren gick jag en runda och tog in den krispiga vårvinterluften. Jag är otroligt tacksam över den frid som naturen ger mig och över att jag har möjlighet att bo så havsnära. Ibland saknar jag ”mina” berg i Orem. Det är bara att acceptera att ju äldre jag blir, desto fler rum får jag i mitt hjärta. Det växer och blir större och jag fortsätter bjuda in för att försöka göra den här världen lite bättre.

Continue Reading

Vardagsglädje.

Rörmokaren är i USA, men om några veckor smäller det här! Eller, jag hoppas inte att det smäller, utan att det snyggt och smidigt installeras element och vatten till det övre lilla duschrummet. Med tonåringar i huset känns alltid en toa som ”för lite”. Jag är så nöjd med den matta Höganäsklinkern som är som sammet att gå på! Kakelplattorna på väggen är likadana som de vi har i det nedre duschrummet.

Bredavik i vinterskrud. Jag älskar det blå vinterljuset och hur isen får vattenytan att bli levande på ett annat sätt än under sommarhalvåret. Strukturen är underbar! Glad och tacksam, fylld av kärlek, dagen till ära.

Continue Reading

Ett år.

Jag kommer fortfarande ihåg hur dina händer kändes, hur du luktade, hur dina steg i trätofflor lät, hur din energi kändes och hur du skrockade då du berättade en rolig polishistoria. ”God natt! Tack för att du har varit så snäll och duktig idag.” ❤️

Continue Reading

Snapshots från det ”riktiga” Thailand.

Jag vill så gärna veta vilket djur som gräver de här groparna om nätterna!

Ju längre söderut man kommer i Thailand, desto större blir den muslimska befolkningen. Jag har sett denna kvinna gå sina morgonrundor längs stranden flera gånger. Just i morgonbrisen fläktar hennes kläder, men annars tycker jag det verkar vara väldigt jobbigt att vara klädd som muslimsk kvinna i ett så här hett och fuktigt klimat.

Herrelösa hundar var ett stort problem då vi var på Koh Samui för tio år sedan. De här tre som brukar dyka upp vid sjutiden på ”vår” strand är några av de få vi sett under den här resan. Den trebenta är otroligt skicklig på att ta sig fram!

Naturlivet här är så otroligt annorlunda våra svenska ängar och skogar! Fåglarna som sprätter omkring är mer färgstarka, träden ser ut som något taget ur en Jurassic Park-kuliss och till och med månen ter sig väldigt egen. Djungeln och dess blöttunga hetta får mig att känna empati med de stackars europeiska missionärsfruar som kom till sina nya hemländer klädda i fem lager sedliga kläder, vanan att dricka varmt te till frukost och så lite skvaller med grannkvinnorna. Det är nyttigt att ryckas ur sin vardagslunk då och då, men själv uppskattar jag lite mindre abrupta förändringar.

En varm kvällsbris och så denna solnedgång… Ljuvligt! Någonstans är ändå vetskapen att vi mest är som varandra, att vi lever av samma sol och vatten, det som betyder något i långa loppet.

Continue Reading

Paradiset.

Den här utsikten hade vi i flera timmar igår. Overkligt vackert, oväntat folktomt och ohemult (Vem har jag snott det ordet från?) avstressande. Jag låg på rygg i vattnet och hörde fiskarna knapra på koraller under ytan samtidigt som jag försökte tänka på absolut ingenting. Det var en stund för meditation och tacksamhet, en av många nytändningar under den här resan. Vattnet slog in mot stranden med det där ljudet som måste finnas inprogrammerat för avslappning i människan. Efteråt låg jag på mage i skuggan och läste ”Varning för mat” (rekommenderas) och när tidvattnet banat väg för promenadstråk tog vi oss hem längs strandkanten. Så länge havsbrisen svalkar kan jag hantera värmen, men när det ”bara” är 28 grader och 100% luftfuktighet blir det jobbigt. Tur att det finns balans även under den här sagoresan.

Continue Reading