Mellan hav och land.
Lata dagar.
Imorgon kanske vi stiger upp tidigt och går en promenad på stranden, men idag lyssnar jag på ljudböcker, sitter i skuggan, doppar fötterna i det salta vattnet och äter färsk frukt.
Den här semestern sticker i ögonen på en del. Jag vet att det inte är ”klimatsmart” att åka tvärs över jorden. Många kan inte åka på en sådan här resa. Det är som att jag känner avundsjukan rent fysiskt, även om den är inbillad. Trots det njuter jag. Jag känner långsamt själva livslusten återvända. Jag känner hoppet om dagar med ett överlag lättare sinnelag. Jag känner stunder av intensiv glädje och otroligt mycket tacksamhet. ”Fy, vad bra du har det!” kan helt enkelt inte förstöra det här för mig. Peace.
Railay Beach.
Hmmm… Det måste ha hänt något med inlägget eftersom bilderna blev konstiga och texten försvann! Idag har jag känt Disneys Viana i mig. Paddle boarding stod på schemat både på förmiddagen och ikväll. Vilken grej! Vi är sugna på att skaffa ett par till Sturkö, fast där är det förstås inte lika skönt att trilla i. På väg till hotellet (Motellet?) hittade vi den underbara Diamond Cave. Oväntad höjdpunkt! Jag älskar vissa typer av överraskningar.
Det regnar här i Ao Nang idag…
… men med tanke på hur fin dag vi hade fram tills att det började regna är det okej. Jag har lite svårt för den tropiska värmen, särskilt då det är så hög luftfuktighet, men regnet hjälper. Jag gillar hur det är soligt på morgonen och förmiddagen. När det börjar bli för varmt för min smak kommer regnet och sedan är luften klar och fräsch igen lagom tills solen har gått ner och det är dags för en tur i ”byn”.
Det är tio år sedan vi var i Thailand sist. Människor här är fortfarande väldigt trevliga och serviceinriktade och maten är lika fantastiskt god. Elkablarna är dragna med en teknik som ger mig hicka och man kan inte påstå att själva samhällena är ”mysiga”, men Thailand har DET. Jag förstår att människor som vill komma bort från elände av olika slag åker hit.
Mot solen!
Idag åker jag mot varmare breddgrader. Jag tar med mig en tom anteckningsbok, ett gäng böcker från högen av olästa sådana och badkläder. Det är dags för en omstart av systemet!
Nästan vinter i Uttorp.
Stilla morgnar.
Jag har alltid varit morgonmänniska. Något har hänt. Jag är trött, trött. Särskilt på morgnarna. Kanske är det naturligt, kanske har min kropp förändrats, kanske är det övergående. Jag gör vad jag kan för att hitta min ”morgon-groove”.
Promenad eller springrunda för att komma ut i naturen eller åtminstone i trädgården.
Läshörnan. Den har varit svårt försummad, men lockar numera alltmer.
Att elda i vedugnen är definitivt en energigivare. Rent teoretiskt är det väl mer energiomvandlande, men jag vill inte sabba min egen fest…
Hur många ljus har jag bränt upp den här hösten och vintern? Många. Jag undrar vad det är som ger den där speciella känslan av frid då man tassar in i köket, sätter på vattenkokaren och tänder ett par ljus…
Jag tog inte kort på yogastunden, men jag är också väldigt förtjust i yogaappen Daily Yoga. Jag tror att den finns i en gratisversion (det finns flera sådana), men jag betalar några hundra om året för att få tillgång till alla program de har här. Det finns allt vad man kan tänkas behöva. Korta program för att vakna, bålstärkande, sträcka ut, ryggfix, avkopplande, energigivande… Älskar yoga! Tack Sirpa för att du tjatade på mig och inte gav upp. Det går verkligen att både lära gamla hundar sitta och sträcka ut!
Hur gör du för att komma igång på morgonen?
Konsert.
Vissa människor ”har alltid funnits”. Kerstin är en sådan person. Hon och mamma växte upp tillsammans och de har stöttat och peppat varandra genom goda och tuffa tider. Kerstin och hennes barn är både musikaliska och konstnärliga och jag tycker alltid det är lika spännande att höra dem då det bjuds på konsert.
Ikväll hade vi den stora ynnesten att få gå på en av dessa konserter i Marinmuseums Galjonshall. Just detta magiska rum kommer jag alltid att förknippa med min syster och svågers bröllop. (Underbara festligheter!) Ikväll fick de vackra galjonsfigurerna sällskap av Kerstins dikter, Tonys noter från flygeln och Johns ljuva stämma. Inte dumt. Inte dumt alls.
Vilken dag var det sa du?
Dagarna går i ett och jag är nöjd om jag vet vilken veckodag som gäller. Idag är det helt säkert Trettondedag jul och jag bestämde mig för att gå på högmässan som ”min” kör skulle sjunga på. Jag har varken kunnat vara med på repetitioner eller konserter sedan ett bra tag tillbaka, så jag bestämde mig för att hoppa över själva sjungandet. Det kändes bra att gå dit och få bekräftelse på att jag hade saknat både sången och körgemenskapen. På torsdag börjar vi vårens repetitioner och då kommer jag att vara på plats, full av ny energi. (Nej, nu ljög jag nog lite, men jag kommer i alla fall att göra mitt bästa!)