Kardemumma är en av mina favoritkryddor, både i bakverk och i matlagning. Indiska vegetariska grytor med kardemumma och kanel är till exempel mums. Den tunga kardemummakakan i Sju Sorters Kakor är en annan höjdare.

Vår kompis tog med sig några rullar mandelmassa hit i höstas då hon kom på besök. Vi hade använt upp allt utom en rulle till julbaket och upptäckte att den började närma sig ”bäst före-datum”. Tur att det är semletider! Det var bara att baka en sats släta kardemummabullar. Många vill ha fluffiga och luftiga konditoribullar, men det vill inte jag. Jag gillar den lite tyngre versionen. Fyllningen gör jag efter att ha skurit bort ett litet lock genom att gröpa ur bullen och blanda brödsmulorna med lite grädde och riven mandelmassa. Slutligen fylls bullen igen, toppas med vispad grädde (längtar till den svenska, ”vanliga” grädden), får sitt lock tillbaka samt ett tunt lager siktat florsocker som dekoration och smakförhöjare. Klart!

Som synes är det svårt att få den amerikanska grädden stadig trots att den innehåller karragenan. (Ur Wikipedia: Karragenan är ett broskartat, blekgult, slem- och proteinrikt ämne som utvinns ur de torkade rödalgerna Chondrus crispus (karragentång) och Gigartina mamillosa (vårtig rödalg) vilka samlas in vid Irlands kuster (”irländsk mossa”). Vid kokning löses karragenan till ett slem, som vid avkylning stelnar till gelé. Visst låter det mumsigt?) Nåja, gott smakade det i alla fall. Tack till R som gav oss möjlighet att njuta av dessa specialdelikatesser även i år.

Ps: Det går bra att göra egen mandelmassa också. Det är inte ens svårt. Ibland är det bara bekvämt att göra som man alltid har gjort!

Ps 2: Det här skumma fotografiet laddades upp från kameran. Det ser ut att ha rymt dit direkt från sjuttiotalet utan att ha passerat GÅ.