Nu blomstrar det i dalens famn.
Underbar och älskad av alla. I alla fall alla som slipper allergier och tråkigheter av dessa underbara humörhöjare. Att bara kunna gå ut i trädgården och ställa sig under ett blommande fruktträd, insupa doften och följa bergens snösmältning, det är sannerligen lyx.
Just nu går mina tankar ofta till Nangijala, om att gå vidare, om att inte räcka till, hur man kan hjälpa de som finns kvar… Hur kan man faktiskt underlätta för någon i sorg? Det här är tunga frågor som är svåra att ta tag i. En vän till mig tipsade om Mia Skäringers artikel om Lyckofasaden. Det är väl ingen som är lycklig hela tiden heller? Att kunna känna lycka också i stunder då livet känns övermäktigt är en gåva.
Något att vara glad över är att penséerna som blev skövlade av rådjuren har kommit tillbaka. Och som de har återkommit! Jag som egentligen inte är någon lila person blir alldeles glad av dessa små karameller. Sannerligen något att glädja sig åt!
”Du lilla bäck som ilar käck igenom grönan lund
Vi hastar nu, ack stanna du och lek med mig en stund”
I vår trädgård, liksom. Porlet gläder både barn, tonåringar och vuxna. Det är bara något med vatten som gör att hjärtat slår lite fortare, eller långsammare, beroende på vad man behöver.
Även om jag gärna uppehåller mig i uterummet nu gör dessa tulpaner och svärmors allmogeskål mig synnerligen glad. Våra senaste middagsgäster hade med sig mina favoritblommor. Träffsäkert! Jag tjurar lite över att ha missat den stora tulpanutställningen i Thanksgiving Point, men jag ska väl ha några höjdpunkter kvar att se fram emot också!
Bor ni i Botaniska eller? Wow!
Jo, jag undrar detsamma ibland. Och så undrar jag vart trädgårdsmästarna har tagit vägen. Alla grannar har ju sina egna, borde inte vi också få då?!
Precis så borde alla penseer växa! I lite asymmetrisk grupp vid en sten, det ser helt ljuvligt ut. Hur kan man leva med penseer i balkonglåda efter att ha sett detta?
Balkonglådor funkar ju så klart också bra! Det är själva blommorna man njuter av, oavsett om de står så här fint eller som tvärs över uppfarten där det står många fler, mycket glesare och mycket fulare i en stor fuskterrakottakruka. Jodå. Man ska njuta av det man har!
Vackert! Vackert!
Vilken ljuvlig blomning! Underbart att ha allt det vackra utanför dörren. 🙂
Det är svårt det där med sorg. Svårt eftersom vi alla är så olika och reagerar så olika på sorg. Men det viktigaste tror jag är att aldrig vara rädd för att prata, fråga eller störa. Jag tror att tystnaden är så mycket värre än risken att säga eller göra fel. Bara att visa att man bryr sig betyder så mycket.
Stor kram
Lotta
Ja, tystnad är värre än något annat berättade en ung kvinna som förlorade sin mor för några år sedan. Därför har jag bestämt mig för att inte vara tyst. Kram!