Jag har så svårt att förhålla mig till AI. Kanske är mitt problem att jag behöver tid att vänja mig vid förändring. Kanske är det att jag älskar att hänga med människor och gillar att diskutera mig fram genom snåriga problem. Eventuellt handlar det bara om att jag är boomer och inte fattar någonting. (Rent teoretiskt är jag inte alls någon boomer utan ”gen X”, men jag känner igen mig mycket bättre i beskrivningen av den förra. Det skiljer trots allt bara fem år mellan ”oss”.) Det är bara så sorgligt att lämna över de processer som utvecklar oss till en, eller tusen, digitala processer.
Någon har sagt att det beror på HUR man använder AI som är nyckeln till framgång. Att man måste veta vilka frågor man ska fråga för att utnyttja hela potentialen och i vilka situationer AI kan användas. Jag läser om risken med att utnyttja AI under utbildningar om man nu vill lägga tid på att lära sig något och sedan kunna stå stadigt på den kunskap man förhoppningsvis tillskansat sig. Vem vill ha en anställd som klarat sina uppgifter med AI, men som inte har någon verklig kunskap med djup då det gäller? Och vem vill vara den personen? Gunnar Karlsson, professor i teletrafiksystem vid KTH, skriver en spännande artikel i Kvartal. Den är försiktigt hoppfull, åtminstone för mig.
”Nyttig AI-användning bygger på nyfikenhet och förmågan att ställa bra frågor samt god ämneskunskap för att granska svaren. Detta innebär att utbildningens innehåll påverkas mindre av AI än vad många hävdar. Prövningen av kunskap, examinationen, kan behöva ändras för att förhindra degenerativ användning bland studenter. Mitt förslag för detta är att återvända till medeltidens Bologna där disputation var en vanlig undervisnings- och examinationsform för att argumentera, försvara och besvara frågor om det egna arbetet.”
Jag har en person i min närhet som totalvägrar AI, men flera andra som använder AI mycket och hela tiden, både i arbets- och privatlivet. Jag har inte tillräckligt på fötterna för att säga att det ena eller det andra är rätt, men själv försöker jag lita på min son då han säger att det går att dra paralleller till att man inte blir en fantastisk snickare för att man får en magisk snickeripryl i handen. AI kan fördumma, men kan också leda till utveckling, det tror jag vi kan vara överens om. Och idag är jag tacksam över att jag fick leva så många år utan vare sig Chat GPT, Claude eller Gemini.
2 kommentarer
Håller med dig. Saknar tiden då man fick slå i böcker istället. Gå på bibblan. Det blev inte så mycket slösad tid på att söka saker som man egentligen inte alls behöver ha tillgång till. Men jag är ju också en sån där X- tanta hahaha! Kram
Jag mår bra av att hänga med lite grann i det som händer digitalt. Jag tror att med mer kunskap om ämnet så ökar min förståelse och då lär mig hur jag kan använda den nya tekniken på ett sätt som hjälper mig. Har ju skrivit om en AI-kurs, kanske den gör oss klokare – båda två 🙂 Lika gärna som att googla kan jag fråga AI. Och rent tekniskt har AI hjälpt mig väldigt mycket. Som alltid vara källkritisk så klart. Hoppas du hittar en nivå där AI kan vara en positiv del för dig i din vardag. Nog finns det mycket negativt med AI också, men tänker det gäller att suga det göttaste. Precis som vi gjorde med internet, när vi började blogga. Kramar