”Gillar du syrener, mormor?” ”Har du något gott att äta, mormor?” Eller mojmoj… Tusen frågor som jag gärna svarar på.
Att få lilla Titti som granne har förändrat förutsättningarna i grunden. Jag ser fram emot att ha min lilla sidekick som sällskap i trädgårdslandet. Hon är synnerligen villig att hjälpa. Det gäller att smida medan järnet är varmt, så jag ska passa på att lära henne allt jag kan!
8 kommentarer
Ja ta till vara på hennes hjälpvillighet. En vacker dag står man där och gör allt själv igen för då har damen ifråga ingen tid över till sånt längre. Den bästa tiden ju! Kramar
Ja, precis så är det ju! Jag vet precis. Sedan blir det annat ljud i skällan ett tag innan de blir hjälpsamma och villiga att bidra igen. Men nu passar jag på att ta emot all hjälp som jag kan få. Eller stjälp som maken säger, hahaha! Kram!
Åh, ska du och ditt barnbarn bo grannar? Så härligt!
Fint att få många möjligheter att dela med sig av sina erfarenheter till nästa generation. Njut!
Ja, det är så jag får nypa mig i armen! Min kompis sa ”man vill väl inte bo FÖR nära”. Vi bor helt perfekt nära. Några hundra meter och en (grus)väg emellan, så att man ändå har ”sitt eget”. Vi har redan utnyttjat möjligheten att få dela med oss av både det ena och det andra. Det känns fantastiskt roligt.
Så söt! Fin bild!
❤️❤️❤️
Så underbart! Jag fick växa upp så med min mormor, och det var fantastiskt. Inser jag ju nu som vuxen, då var det en självklarhet.
Ja, det är så jag får nypa mig i armen. Så fint att du fick ha det med din mormor! Min mormor bodde nära, men rent känslomässigt var det något helt annat än det jag känner med våra barnbarn. (Hon var av en annan sort.) Somliga saker förstår man inte förrän långt senare. Nu förstår jag min egen mammas längtan till att ha sina barn och barnbarn nära. Jag skickar ofta tankar till henne när jag får nya insikter.