Nu när jag har varit hos svärfar i några dagar har jag ägnat en del tid åt att fundera vidare kring mitt årsord. Vad vill jag egentligen med det? Vad innebär FRÖJD rent praktiskt? Jag vill skratta mer! Jag vill känna mig uppfylld, lätt, mer nyfiken och lite förväntansfull kanske. Jag vill känna såhär:
Det finns något i alla element, något djupt livsbejakande och kraftfullt. Vatten, eld, jord och luft. Jag har svårt att bestämma mig för vilket som är min favorit. Rättare sagt är det så att jag antagligen kommer att sätta ett främst en dag och ett annat veckan efter. Elden – alltså, hur många gånger har jag inte suttit framför en eld, tittat på eldgubbar, fascinerats av glöden och njutit av värmen? Känt kalla tår tina upp under protest och stickningar, men ändå känt stor tacksamhet? Eller legat i ett badkar och njutit i fulla drag. Hällt på mer hett vatten, dåsat lite och känt doften av ett härligt badskum medan huden på fotsulor och handflator blivit helt russinlika? Tagit ett svalkande dopp i bräckt vatten efter en lång, het och svettig dag? Hur många gånger har jag inte grävt i jorden, skrubbat naglarna fria från sorgränder och försökt bli av med segt snigelslem? Eller fyllt på i odlingslådor med ny näring i form av bokashi eller härlig kompost av något slag medan jag drömt om storslagna skördar och goda middagar? Men just idag slår ändå luften högst. Den som jag girigt andas in efter att äntligen ha tagit mig ut efter en lång dag i skrivbordsstolen. Den som viner runt knuten och tovar ihop mitt hår då det dansar fram och tillbaka helt utan styrsel medan det ändå följer varje liten vindpust oavsett vilket håll den blåser åt. Jag älskar att komma upp på höjder då det blåser, gillar inte att gå i skogen där grenar kan dråsa ner i huvudet på mig. Men ja, bilderna här ovan, de visar FRÖJD. Och det är precis den känslan jag söker, men utan att behöva vänta in stormbyar eller åka till Skottland. Ah! Den känslan. Var hittar du den?
Lämna ett svar