monnah

Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Pengar och sånt nu igen.

Jag tänker på ekonomi och pengar nu igen. Påminns av olika anledningar om detta nödvändiga ont. In och ut. Sparkonto, buffert, rumlepengar. Jag tänker på förmåga att prioritera och fattigdom och slöseri och så tänker jag på lyxkonsumtion och ”ändamål som helgar medlen”. Jag tänker på sådana där sparrör i papper från banken i vilka jag sparade främst enkronor och femkronor på den tiden då jag hade mynt att spara och det kändes som att de hade något värde. Jag tänker på mitt och ditt, vilket ansvar jag har att dela med mig och välfärdssystem. Jag tänker på pyramidförsäljning och lurendrejerier. Sedan tänker jag på lönebesked, arbetsgivaravgift, skatt och momsberäkningar.

Denna tid på året är tuff för många. Det talas mycket om fattigdom och om att känna otillräcklighet som förälder eller att vara barn som växer upp under utmanande omständigheter. Från Rädda Barnen: ”Utifrån ett barnrättsperspektiv handlar rätten till skälig levnadsstandard inte bara om att ha råd med det absolut nödvändigaste, utan bör förstås i kontexten till den allmänna standardnivån i samhället barnet lever i.” Enligt denna text är det jämförelsen som är en del av det jobbiga och detta är något som jag verkligen förstår psykologin bakom. Jag hade en diskussion med någon som tyckte att hen hade en jättedålig lön för det arbete hen utför. Det var vid närmare granskning inte en objektivt dålig lön, men i jämförelse med andra kanske den hade kunnat vara ännu högre. Detta är en smart vuxen och hen hade ändå inte förståelse för hur det verkligen såg ut, så hur ska ett barn kunna avkrävas insikt i varför det är så jobbigt att se andra få sådant som man själv vill ha?

Ibland tänker jag att fars ledord ”livet är orättvist” verkligen har satt sig djupt i mig. Att jag har en syn på livet som innebär att jag har insikt i att det är omöjligt att ha det som ”alla andra” har, men att jag som har det så mycket bättre än de flesta andra på jorden också kan hjälpa till att lätta bördan för någon annan. Jag kan bli irriterad på att andra inte har denna insikt, varken ”uppifrån” eller ”nerifrån”. Jag kan störas på att höra om historier där INGEN gör något för att hjälpa till när medmänniskor på nära håll uppenbarligen är i nöd (vi kan ju inte hjälpa alla), men störs också när det finns krav att få hjälp från personer som aldrig gör något själva för att förbättra sin situation. De som inte har fysisk eller mental förmåga att göra några förändringar har vi självklart plikt att ta hand och måna om.

”Svenska folket är det tredje mest skuldsatta i Europa, och på tio år har det svenska skuldberget hos Kronofogden växt med nästan 50 miljarder kronor. Förra året så hamnade 50 tusen ärenden där människor hade Klarna-skulder hos Kronofogden. Idag är 15 566 av de ärendena fortfarande pågående.” (TV4 Nyheter)

Jag vet att jag nyss skrev om pengar och konsumtion, men detta har pockat på rejält på sistone. Jag tänker att vi har en generation som växer upp helt utan insikt i vad pengar egentligen är och att det bara handlar om siffror utan vikt eller värde. De går inte ens till en Bankomat för att se siffrorna materialiseras i sedlar. Hur ska vi kunna hjälpa dem att inte hamna i ekonomisk knipa? Det är illa nog med oss som faktiskt har något slags känsla för hur in och ut funkar.

5 svar till ”Pengar och sånt nu igen.”

  1. Profilbild för Kajsa
    Kajsa

    Jag och barnen var på julmarknaden i stan. Lokala Lions loppis hade paketlotteri. Kostade 20 kr swish eller kontant. Lilla S frågade vad det var o ville gärna vara med. Min telefon var urladdad men jag skrapade ihop 20 kr i 1 och 2-kronor ur portmonän.
    -nä det där kan vi inte ta emot; vad ska vi göra med dom småpengar det kan vi inte bli av med sa gubben. Så det blev inget lotteri för lilla S. Snopet. Så sur jsg blev när det stod vi tar kontanter. Sjukt samhälle!

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Alltså, de sas ta kontanter, men tog inte emot 1 och 2-kronor? Jag vet inte ens vad jag ska säga… Så märkligt! Och visst är det mycket som är sjukt, det här är en av grejerna som jag tycker är viktig på riktigt. Vad händer framåt?

  2. Profilbild för Anna i Portugal

    Många viktiga frågor men inga svar hos mig. Jag älskar det digitala, enkelheten med apple pay t.ex. Att pengar inte finns fysiskt borde inte vara problemet, dagens unga har ju vuxit upp med ”papperlösheten”. Jag tror det är viktigt att visualisera, men behövs de fysiska pengarna för det? Finns det andra sätt kanske? Kramar

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Nej, jag har inga svar på det jag heller. Kanske är det den gamla matteläraren i mig, kanske är det något annat. Jag tror verkligen på kontanter, fast det är så bökigt jämfört med digitala pengar. Övergången mellan att ha pengar och att ha spenderat dem är sex siffror från ens bank-ID, det är definitivt lättare att ställa sig i skuld eller inte inse hur mycket pengar som egentligen gått tänker jag. Kram!

  3. Profilbild för annannan
    annannan

    Kan bara hålla med på allting.

    Jag gillar modellen med kontantkort som man laddar med pengar. Jag vet inte om det finns fysiskt, men på den lokala motsvarigheten till Swish som jag har så kan man göra det. Egentligen skulle jag gärna ha ett sådant fysiskt kort också. Då kan man göra en månadsbudget och klarar man inte att hålla den så får man i alla fall en direkt signal i och med att pengarna tar slut på kortet. För som du säger, oavsett om man ser pengarna i mynt och sedlar eller inte så är de begränsade.Plus att man inte behöver oroa sig så mycket för kortet som när det är direkt kopplat till ett konto man kanske har mer pengar på.

    Sedan undrar jag om detta att svenskarna är ett så skuldsatt folk inte också delvis hänger ihop med en bostadsmarknad med tilltro på ständig tillväxt så att det blir mindre viktigt att betala av på huslån.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *