Helgen som gick.

Det här är en tid på året som ofta springer förbi. Allt har lagt sig efter en rörig terminsuppstart. Jag skulle säga att hela samhället behöver anpassa sig efter skolterminerna och så ska det väl också vara. Runt skolstart surrar det. Föräldrar ska skola in och gå på möten och VAB:a och följa med på nya aktiviteter och sprida barnförkylningar på arbetsplatsen och… Detsamma gäller många mor- och farföräldrar, inte minst de som har vuxna barn som står ensamma i sitt föräldraskap. Sedan lägger sig lugnet lite. Då ska allt det andra klämmas in. Som att ha kräftskiva och stänga sommarställen inför vintern. Och städa rent allmänt. Och träffa vänner och familj. Och renovera. Och sticka.

Syrran är kontaktperson till en jämnårig kvinna som varje år påminner om att vi ska ha kräftskiva i Bredavik. I år blev den av så sent så det inte fanns kräftor att finna i butikerna, åtminstone inte lätt. Vi hade således tidernas första kräftskiva utan en enda död kräfta närvarande. Vi kan säga så mycket som att vi alla blev mätta ändå. Det fanns nämligen i vanlig ordning alldeles för mycket mat. Även om jag gillar kräftor är det mycket lättare att pilla räkor och de är goda de också.

Jag får be dig kolla in plattan till höger på efterrättsbilden. Min syrra (eller kanske hennes svärdotter?) har tagit med sig en amerikansk tradition, nämligen fruktdipp i Philadelphiaost och kolasås. Kolasåsen togs med från USA tidigare i år. Så gott! Sådan går annars att göra hemma. Det finns massor av recept på nätet, här har du ett. Det är också gott att dippa salta grejer som salta pinnar och lättsaltade potatischips.

På lördagen anslöt ett gäng till Bredavik (vi fyra syskon i Karlskrona och syrran i Skåne och delar av våra familjer) för att plocka in utemöbler och kajaker, plocka ner volleybollnät och studsmatta och städa bort läckerheter för vinterns möss för att minimera risken för musbon och andra skador. Dessutom fick jag möjlighet att mysa med lillastesysters gullisar, ”småkusinerna”. Jag och lilla S sjöng sånger tillsammans och hon gillade att jag hittade på sånger om henne och livet, så som jag brukar göra. Så mysigt att få tanka lite livskraft och ny energi från dessa fina små varelser! Jag och maken fixade också muurikka-pad thai och några köpetårtor eftersom jag hade fyllt år. Ja, för jag kunde inte få in någon bakning och jag tror att alla uppskattar Almondytårta, dajmtårta och Frödinges prinsesstårta också. Jag fick fler fina presenter och nu har jag t ex kommande tulpanbuketter och förhoppningsvis Bornholmsfikon att vänta nästa år!

Visste du förresten att det snart är jul igen? Ja, åtminstone om jag ska tro vad jag lyssnar på (Bachs juloratorium eftersom jag övar) och vad jag har mött på stan. Åhlens är inte heller det första varuhus som skyltat för den kommande högtiden. Jag må älska julen med allt vad jag har, men nu vill jag åtminstone sluta gå med t-shirt utomhus innan jag funderar på julpyssel och glöggmingel. Glöggmingel behöver jag förresten inte tänka på alls, men det kommer alltid upp i sammanhanget. Så klart. Och all den där julmaten och julgodiset. Kanske är det någon annan som inte vill behöva tänka på det än och därför laddat upp med morötter vid kassorna på Hemköp? Jag fnissade då jag såg dem och undrade stilla om någon bytt ut sin choklad mot morötter pga denna skyltning…

Helgen avslutades med söndagsmiddag. Maken följde med till svärfar och så lagade jag söndagsmiddag medan maken slipade knivar. Våra Amandine blev goda i år, de passade bra till fläskfilégryta med gräddsås. Efter maten kom svägerskan, svågern och lilla K på besök. Vi fick ett mysigt fikahäng med prat om högt och lågt. Högertrafikomläggningen som svärfar som värnpliktig var med och dirigerade. Stockholm i gamla tider. Vanartiga fruntimmer. Allt detta medan den vackra solnedgången speglade sig i spegeln i vardagsrummet. Efter senaste avsnittet av Barnmorskorna i East End somnade jag ovaggad. Och det var den helgen.