Tack!
Omtänksamhet från vänner, bekanta, familj och främlingar lyfter även om det fortfarande känns ruttet. Det här går liksom inte att riktigt glömma bort. Vissa saker gör det lite lättare att bära. Att lyssna på den här killen spela marimba till exempel. Han har dragit ut sitt instrument i ”audienssalen”, så nu har vi ruggigt bra akustik. Det blir nog en fin julkonsert om alla hinner öva färdigt!
Amerikanerna kör oftast med inredningsstilen ”the more, the better”. Vår stil är något försiktigare. Granen är inte färdigklädd, men ljusen sitter i liksom de flesta kulorna. Kanske får du en känsla av vart den är på väg? (Vi måste skaffa en ”tree skirt” ser jag. De amerikanska julgransfötterna är supersmarta, men inte så snygga. I stället för julgransmattor har de därför julgranskjolar.)
För att få något att jämföra med kommer här årets gran från makens arbetsplats.
Jag ska ta kort med fina kameran igen, men nu är det telefonen som har fått rycka in några dagar på raken. Så blir det ibland och det funkar ju faktiskt det också. Ha en fin Nobeldag idag, hör du.
Hahahahaaaa… Vilken gran! Mina barn hade säkert föredragit den guldiga, men jag håller med dig, less is more. Underbart med sån takhöjd och gran hela vägen upp. Hoppas att den inte barrar för mycket bara, det måste vara en hel massa barr på en sån stor gran… 😉
Voine, what´s up med de där guldlakanen eller vad det är?
Det ser förresten klent ut med julklappar under granen i år?
Våra grannars gran är t ex översållad med stora, vita rosetter, starka blinkande lampor, plus att hela granen snurrar! Här är det alltid värst som gäller!