Onsdagsont.
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Somligt passar sig inte i bloggformatet. Mina systrar har haft tuffa dagar. En av dem har råkat ut för vattenskada. Usch! Jag vet ju hur eländigt det är. Den andra hade längtat jättemycket efter en jobbresa som blev inställd p g a det eländiga Stockholmsvädret. Det jag själv varit med om kan jag inte ens berätta om. Det gör ont, så fruktansvärt ont.
Adventskalenderpresenten för äldsta dottern idag. Fynd från Michael’s där de säljer ut julgrejerna med 40-60% rabatt. E hade önskat sig juldekorationer till sitt rum som går i just exakt de här glada färgerna. Tänka sig! Det är saligare att giva än att taga och det är absolut toppen att ge något till någon som uppskattar sin gåva.
Under kvällen har vi spelat lite. Tja, jag vet inte hur vackert det var, men det var roligt. Jag älskar min fiol. Just idag var det det enda som kunde skingra mina tankar. Hade jag kunnat spela ordentligt hade jag kanske spelat den här fantastiska Mendelssohnkompositionen… Lev väl, lev i nuet och lev i kärlek.
Kram på dig! Hoppas att den här dagen blir bättre än gårdagen.
Victoria har börjat spela fiol nu i höst, efter en hel del strul i början av terminen med långtidssjukskrivna resp. mammalediga lärare och ersättare som inte kunde komma pga jobb på en orkester i Basel. Första lektionen gick åt till att leta rätt på en ”hyrfiol” för ingen hade plockat fram några, nycklarna var utbytta och den ansvariga var sjuk osv… Tre lektioner hann hon spela innan höstlovet och efter det var det dags för den mammalediga läraren att börja jobba, men då hade de missat att flytta över Victoria till hennes lista, så den lektionen försvann också… Sedan fanns det inget ledigt rum att spela i, men nu använder de olika kontor/instrumentförvaringsrum från gång till gång, och Victoria tycker att det är kul och fröken är jätteduktig och trevlig och pedagogisk (jag var där igår och lyssnade) så då är ju allt bra. Hoppas att det snart blir lite mera njutbart att höra henne öva, bara… 😉
Härligt att höra att hon är på gång nu, söta Victoria! Njutbart får ni nog vänta på om V inte är ett underbarn. Det tar tid att hitta rätt plats för alla fingrar helt enkelt. Dock tar det inte så lång tid innan det börjar låta som någon slags melodi när de spelar.
Det kommer nog att ta ett tag innan jag mår bättre, men tack i alla fall! Omtanken värmer. Kram!
Tack för att du uppmärksammar mig! I dag känns allt mycket bättre. Julia är hemma med mig från förskolan. FIN krans alltså! Kram
Visst är kransen fin? Jag älskar den och E är supernöjd! Kram.
Stor kram till dig!
Vacker musik, jag fick gåshud. Har alltid velat kunna spela ett instrument, gärna saxofon. Men jag gav upp både trumpet och piano i tidig ålder.. Men det kanske aldrig är försent att ta upp det igen? Fast då bör jag nog bo i ett hus först 😉
Det är aldrig för sent att börja öva på ett instrument! Man kanske inte blir världsbäst om man börjar senare, men det sitter inte åldern det där med känsla och teknik. Trägen vinner även där. Hoppas, hoppas att du får möjlighet att börja spela igen! Och kram tillbaka.
jag hoppas innerligt att onsdagsont blir torsdagsgott, fast det känns ju lite lättvindigt att säga. att något som uppenbarligen gjort så ont bara ska gå över så där hux flux, men jag hoppas det ändå.
kram monnah,
Tja, tyvärr lär det inte bli gott på väldigt länge. Dock blir jag stärkt också av imaginära kramar och omtanke i bloggkommentarer. Kram tillbaka!
Önskar att jag kunde lindra det onda! Önskar er allt gott! Kram Å
Med kramar kommer man långt… Tack söta du! Kram.
Läste för snabbt! Vad har hänt??? Maila.
Ojdå. Jag trodde du var ledsen för att du saknade familj, vänner, syskonbarn, tanken på Sturkö, mer än tanken på Breden väg och vad som kommer sen i 25 därp.Jag tänkte också att du saknade Lisa Larsson och att prata svenska och vara svensk. Men trots denna tragiska uppräkning över den tillfälligen kännbara förlusten av ditt moderland, så har det alltså, dessutom, HÄNT nåt?! Jag har inga som helst svar, men kan upplevas som att jag lyssnar om jag anstränger mig. Om du har behov av det. Annars ger jag dig allt jag kan härigenom, nämligen min bästa, varmaste kram!!
Lite nedstämd är jag för saknaden, men det som har hänt är värre än så. Det blir bra, en annan dag. Och kanske får du lyssna. Snart. Varma bästakramar är bästa hjälpen just nu! Kram till dig också.
Jag skrev en kommentar igår men den försvann. Jag har ingen aning om vad som hänt, men jag hoppas du mår bättre snart. Saknad är jobbig nog, händer det stora och omvälvande saker dessutom kan det bli väldigt tungt. Hoppas din lilla familj sluter upp runt dig så att du håller dig stark!
Tack snälla! Lite saknad är hanterbart. Det går att lösa. Det andra är svårare att hantera. Jag ska berätta när tiden är mogen, men just nu är otillräckligheten det värsta… En dag i taget! Tack.