Dagens inlägg blir delvis rena klagomuren. Det är en vecka sedan jag blev sjuk och igår kväll klämde jag i med att idag skulle jag vara frisk igen! Nog för att jag vet att positiv psykologi inte har särskilt mycket bäring, men jag blev ändå besviken då jag vaknade vid 5.30 av en smäll och fortfarande kände mig risig. Maken sov djupt och jag gick ut i vardagsrummet och började kolla efter vad som hänt, men hittade ingenting förrän jag öppnade köksdörren och såg att verandadörren hade blåst upp. Det har de senaste veckorna blåst en hel del, flera gånger nära 30 m/s, så det kändes märkligt att det var just nu som det skulle hända. Det snöade ute, grannkatten sågs springa iväg och jag som alltid känner mig så trygg rös ändå till av obehag. När jag hade fått igen alla dörrar som skulle vara stängda kokade jag vatten och gjorde iordning en kopp te, för nu var jag ordentligt vaken.
Som av ett mirakel hade bloggen börjat funka igen! Eller nej, jag önskar att jag hade kunnat skriva det. Maken ägnade många timmar både i lördags och igår för att hjälpa mig, men till slut var servern så fräsch och uppdaterad att mitt WordPress-tema inte längre var kompatibelt. Det blir fel på både det ena och det andra och det enda som ligger kvar synligt är inläggen och fotona. Man måste klicka sig in i ett inlägg för att kunna kommentera och har varken koll på senaste skrivna kommentarer, datum eller kategorier. Just nu är jag bara tacksam för att de viktigaste bloggfunktionerna kvarstår. Minimalism har sin charm, eller? Kanske är det nu jag äntligen byter tema, något jag tänkt på ganska länge. Denna fortfarande sjuka helgdag kanske därför kommer att ägnas åt att nedgrävning i WP-teman.
Härom dagen satt jag och rensade lite vid skrivbordet och skrev en mindre/mer-lista för 2025. Dessa listor är inga ”nyårslöften”, utan mer en kalibrering och påminnelse av var jag befinner mig och vilket håll jag vill åt. De är roliga att göra och när dessa påminnelser skrivits ner så skvalpar de runt i bakgrunden och puttar mig ofta åt rätt håll. Nyårsstädning i hjärnkontoret tror jag att alla mår bra av! Detsamma gäller städning av kökslådor och garderober med jämna mellanrum också för ordningssamma människor som jag själv. Tänk bara hur det ser ut i besticklådorna efter några månader av att bara öppna och stänga när diskmaskinen plockas ur eller när man ska ha något. Det är inte ”skitigt”, men ligger alltid några smulor, lite damm och någon röd bit av ett apelsinnät eller liknande. Så är det iallafall här hemma. Och det är alltid lika skönt att ha torkat ut det där skröfset. Precis så känns det när jag planerat upp mitt årsord och funderat över nuläget och drömmar. Jag tror att det är därför jag gillar nystarter så mycket trots att jag överlag är väldigt förnöjsam.
Lämna ett svar