Julångesten.
Nu handlar det om det där manliga och kvinnliga igen. Om hur inkompetenta männen är på att vara kvinnor. (För vi är ju precis likadana, det finns inga skillnader mellan könen och vad är egentligen en kvinna anyway?) Vi bör vilja gilla olika, men min man får inte gilla olika om de traditioner som jag har bestämt att vi har i vår familj och hur de ska genomföras. Vi kan dock konstatera att han är inkompetent och inte har något driv och inte fattar något om nissedörrar, jultröjor, julstrumpor, glöggmingel, moster Agdas obligatoriska julklapp eller julbordet. Kvinnorna går under av alla krav inför julen! Alla måsten. MYSET. De hemska avslutningarna. Det är fruktansvärt tungt att bära hela ansvaret på sina axlar och det enda som kan lätta bördan är att dra männen i skiten och knarka lite fler Instagram-reels av Helena Lyth eller Underbara Clara som båda är professionella pysslare och livnär sig som experter bland annat på julmys utdraget från oktober till nästa höst. (Inget ont om er kära pysselgudinnor, ni fick bara åskådliggöra problematiken.) Känner du dig träffad av texten? Ta en diskussion, inte en anklagelseopera i fem akter, med familjen. Förklara lugnt och fint att du har målat in dig i ett hörn och önskar ett alternativt firande. Be om förslag till hur det skulle kunna se ut. Och sluta mata denna eld som förtär så många inifrån.
Ps: Detta är naturligtvis en ironisk text skriven av någon som tycker att det gnälls alldeles förfärligt gällande ovanstående ämne, ungefär som det låter på vilket personalrum i vilken gammal lågstadieskola som helst. Ett klagande som inte tas vidare, utan själva gnällandet är liksom hela aktiviteten. Mata inte elden, utan kväv den! Lös problemet! Och god jul.
Jag förstod direkt det var ironi, för det kändes verkligen inte som du 🙂 Jag håller med, är så trött på gnället. Om du anser att det är ett problem ta tag i det, lämpa inte över ansvaret på någon annan.
I vår familj är jag den som driver julen, för att jag vill det, jag älskar upptakten till julafton. Och jag gör det som jag vill, för Roger bryr sig inte direkt om julen. Han tycker det är mysigt och är innerligt tacksam för de lussekatter jag bakar till honom, på riktigt mjöl. Men om jag skulle skippa julen så är han med på det också. Jag gör inget som är betungande alls, inga krav har jag heller. Bara njutning. Så som jag vill mitt liv ska vara. Kram
Både jag och K älskar julen och har lite olika grejer som vi driver. Därför behöver jag inte stå ensam som jag förstår att många gör även om de lever i en tvåsamhet. Som du kanske förstått är jag dock lite allergisk mot att skuldbelägga utan att ha en plan framåt eller vara villig att göra jobbet som krävs för förändring. Jag tror att det är det som gör att inlägg och kommentarer om just detta ämne ofta skaver för mig. Kram på dig!
Här är det sedan en massa år uppesittarkväll dagen innan, julfrukost tillsammans för de som kan och vill, utvalda delar av julmaten nån gång under dagen, Kalle anka och sedan filmmaraton/snoozing resten. Jag skulle gärna gå i ide från typ nu till mitten av Januari, men det har helt andra orsaker. Dock sörjer jag att min minsta inte minns jul i storfamilj, dans runt granen. Och tomte har vi inte heller haft. Mycket kan man göra själv, men att vara på 2 ställen samtidigt är inte möjligt!
Ja, ni har jättefina jultraditioner och jag är glad att ni kan fortsätta bära dem framåt. Förstår gott din ide-känsla och sörjer med dig. Hoppas att jul en vacker dag kan bli något fint för dig igen. Kram!
Absolut, om det är ett problem–BIT tag i det. Det är verkligen gnälligt hos somliga. Jag är jul och mysknarkare av rang. Det är absolut jag som driver julen i mitt hus. Utan oss tjejer skulle det inte bli så mkt jul, men det är fine, fine, fine för mig personligen att driva julen. Peter hjälper till utan knot, trivs i myset. Men det är jag som har visionerna. Funkar bra det där. Vet att jag är priviligerad också, har tiden att pynta och fixa. Njuter av det. Kram!!
Jag har alltid varit väldigt julig och fortsätter njuta av den här tiden till max. Däremot har jag skalat av en del grejer, men det har mer att göra med att våra barn är utflugna och familjedynamiken har förändrats. Vi är dock fortfarande noga med att mysa även om det inte längre görs några paketkalendrar t ex. Kan gissa att det förändras till nästa år då dotterdottern är två år, eller kanske året därpå. Nu ska jag slå in lite julklappar och lyssna på julmusik! Mys, mys. Kram.