11 jun

Det brinner.

Det brinner i hjärtat, det brinner i huvudet, det brinner på himlen och nog ser vi bränder efter kortslutning på lite för många ställen i världen för att det ska vara ”roligt”? Jag har svårt att ta in allt och håller mig därför i vanlig ordning nära det lilla livet. Här mår jag bra, här gör jag som mest gott. Samtidigt undrar jag över hur framtiden ser ut. För mina barn och för andras barn. För visst har det brunnit i huvudet på lite för många människor i maktposition på senaste tiden? Eller nej, det är nog same, same, but different när jag tänker efter.

8 thoughts on “Det brinner.

  1. Tänker att det är lite så världen sett ut sedan… tja, alltid? Gäller att inte bli för katastrofal i tankarna. Men så har jag också precis ätit frukost på ett tyskt litet bageri och tänker att livet är ganska fint och ”normalt”.

  2. Det är onekligen oroligare tider än det varit på länge, och det är inte upplyftande att tänka på, men jag försöker vänja mig vid tanken på hur människor undervisade, tog studenten, firade jul, opererade blindtarmar osv under andra världskriget. För de flesta pågick ändå livet. En del skapade storverk.

    För världen i stort är det väl samma balans av oro och fred,dumhet och visdom som alltid. För Europa har det sett bättre ut än det gör nu, fast vi är ju också bra på att glömma de hemskheter vi haft nyligen (var i Sarajevo för ett år sedan och det var tankeväckande). Någon gång ska det vända uppåt igen.

    • Ja, jag känner mig härdad, och har hittat mina strategier för att ta mig an tuffa tider. Och visst är det så att summan av alla goda och onda krafter på något vis befinner sig i något slags balans. Söker man det goda är det lätt att finna, den som lever i ondskan trillar lätt ner i ett mörker som är svårt att ta sig ur…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *