Via Hollywood till Oahu, Hawaii.
Våra semesterdagar rinner snabbt förbi samtidigt som det känns som om tiden har stannat. Den här semestern känns overklig på många vis! Jag har varit i LA några gånger, men att åka med stora barn är något annat än att åka med bästa Å eller med småbarn.
Vi bestämde oss för att kajka upp till Hollywoodskylten och så tog vi själva Hollywood Blvd och Kodak Theater inifrån bilen i sakta mak. Underbart! Att gå i nästan 30 graders värme uppför kräver sitt vatten. Vilken tur att vi var så väl förberedda att vi hade med oss ett par flaskor var. När vi kom ner till bilen igen var varenda por i huden igentäppt av damm och kläderna var alldeles röda. Det var ”fett värt det”. Efter varsin frozen yoghurt från Cantaloop och en dusch hoppade barnen ner i poolen med våra vänners barn. Där hade de roligt i närmare två timmar innan dagen avslutades med hemkörd pizza och Avengers vid hemmabion.
Idag steg vi upp klockan fem och var i god tid för att hinna med planet till Honolulu. Dessvärre hade de stängt av vägen till flygplatsen pga ett cykellopp, så Hawaiidrömmarna höll på att bli lite tillknycklade innan de ens startat. En hjälpsam polis fick oss till slut på rätt väg och vi hann med planet med flera minuter tillgodo. På vägen till Turtle Bay där vi sover i ett par nätter stannade vi på Doleplantagen. Spännande! Tänk att all konserverad ananas jag klämt i mig genom åren har handplockats där. Att äta nyskördad ananas är, tja, rysligt gott! Tur att jag fick lite ont i tungan efteråt. Man får ju inte ha det för bra!
Ah Doleplantagen. Gick ni i labyrinten? Jag gick alldeles själv och är lite stolt att jag lyckades hitta ut efter någon halvtimme 🙂
Den där berömda skylten känns ju på något vis som ett måste. Häftigt! Och vilken vardagslyx att äta nyskördad ananas. Kan tänk amig att det är annat det än e av de där som har färdats lång väg in i den svenska matvarubutiken. 🙂
Kram Lotta