En annan art.
Stockholm är indelad i några olika zoner, kallade stadsdelar. Det finns inga staket eller stängsel som delar upp dem, men kommer man tillräckligt nära dess centra kan man uppleva koncentrationer av dess essenser. Runt City och på kungliga Djurgården rör sig människor inte bara från Sveriges, utan hela världens, olika hörn. Där finns alltid resväskor på hjul och folk som talar japanska, amerikanska, portugisiska eller vad det nu kan vara. Det är lätt att känna sig som något slags pusselbit i en helhet, eller som att alla bara råkar befinna sig där, just då, i en liten stund. De lokala individerna sväljs helt enkelt av de tillfälliga besökarna. När man letar sig in bakom Strandvägen och Hamngatan händer det dock något. Strömmen av turister tunnas ut och människorna börjar se annorlunda ut. Det utkristalliseras en annan art, Homo sapiens Östermalmus. Hår, hy, ögon, läppar, kroppar, beklädnader – människor som ser helt annorlunda ut. Inte alla, så klart, men många. Pengar gör skillnad. Barbie, Ken och Skipper finns i verkligheten. De har fullt upp att underhålla sitt yttre med alla till buds stående medel. Jag känner mig aldrig så udda som när jag befinner mig i deras hoods.
Jag vet inte om vi har samma typ av pusselbygge i Umeå, eller jo, fast ingen stadsdel är sådär tillrättalagt vacker och ingen stadsdel är en barbiestad. Däremot, när jag och Erik bodde på Tomtebo i Umeå så såg vi en gång ett par komma gående och sa till varandra att de måste vara nyinflyttade för de såg inte ut som tomtebobor. Och då hade vi ändå själva bara bott där ute i ett eller två år, men långsamt tomtebofierats. Vi bodde längst ut i tötorten och det var mycket sportkläder eller friluftskläder.
Jag är nu lite inne på att byta jobb och det blir lite samma sak: man har börjat formas efter sin arbetsplats på något vis och om jag nu ska bli något annat och med några andra. Kommer jag då se annorlunda ut? Vem vet 🙂
Jag tror att vi blir påverkade mer än vi förstår när vi är mitt uppe i något. Spännande att ni kunde spotta nyinflyttade på det sättet! Jag känner ofta för att byta stil, men hamnar gärna tillbaka till samma gamla trygghet. Eller jag kanske inte känner för det, men tror nog att en stil skulle kunna tillföra något som det sedan inte gör. Vad tror du en ny arbetsplats skulle kunna ge dig stilmässigt?