Somrarna i Bredavik har alltid innehållit en viss mängd surkörsbär, så kallade moreller. När jag var yngre tyckte jag de var så otäcka och undrade varför vi hade många träd med dessa när man skulle kunna ha bigarråer eller något annat gott istället. Trots det gick det inte att låta bli att stoppa de där surisarna i munnen. Gärna många på samma gång för att sedan kunna spotta kärnor på löpande band. Idag älskar jag smaken av dessa bär! Nostalgin som omger dem tillför kanske något särskilt till smaklökarna? Igår cyklade maken iväg till Bredavik och återkom framåt kvällningen med närmare tjugo liter moreller. ”Jag tänkte göra saft.” Jag saftar och syltar mycket, men maken brukar överlåta sådant till mig. Det visade sig att han inte riktigt förstod hur långt dessa bär räcker eller hur mycket saft och sylt det skulle bli. Vi slutade hur som helst efter åtta liter som blev till saft och sylt och en liter som blev till en smarrig spottsoppa.

Köket såg ut att ha varit med om ett blodbad. Maken sattes på att rensa kärnor från bärmassan för att vi skulle kunna göra sylt av den. Den röda färgen från morellerna påminner om rödbetor, men medan rödbetor ger ett riktigt dåligt färgämne så ger moreller fläckar som är i det närmaste omöjliga att få bort. Färgen är kungligt röd och mycket vacker.

Mormor och mamma gjorde alltid morellsoppa, men jag kommer ihåg att just pillandet med kärnor var urtrist. Den här gången letade jag fram ett recept på ”spottsoppa”, något som jag själv aldrig ätit förut. Jag kan varmt rekommendera det! Så smarrigt med den lätta smaken av vanilj, vispad grädde och lite mandelbiskvier. Att sitta med en liten spottkopp till kärnorna var faktiskt lite kul. Och nej, det här blev inget matbloggsfoto, men jag lovar att det var superdupergott. (Den använda vaniljstången stoppade jag sedan ner i den andra omgången saft.)

Spottsoppa (recept från ICA)
1 liter körsbär
1,5 dl socker
1 vaniljstång
9 dl vatten
1 msk majsstärkelse
1 msk citronsaft
Koka upp vatten med körsbär, socker, vaniljstång med urskrapat innehåll och låt sjuda i 20 minuter. Rör då och då. Blanda ut stärkelsen med lite vatten, häll i soppan och koka upp. Smaka av med citronsaft. Servera med lättvispad grädde och mandelbiskvier.

Klassisk körsbärssaft
4 liter körsbär
12 dl vatten
12 dl socker
1 tsk natriumbensoat
Koka upp körsbär och vatten i en stor gryta. Låt sjuda under lock i 15 minuter. Pressa då och då bären mot väggarna och botten på grytan för att få ut all saft. Häll allt i ett durkslag med en duk i, eller i en riktig silställning. Låt saften självrinna i 30 minuter. Koka upp saften i den väl rengjorda grytan och häll i sockret. Rör tills sockret har löst sig. Skumma väl. Ta upp en kopp saft och lös upp konserveringsmedlet i den. Blanda i resten. Häll upp saften på väl rengjorda och varma flaskor. Går att göra utan natriumbensoat för att frysa eller förvara i kylskåp, men då blir hållbarheten begränsad.

Eftersylt (världens enklaste recept)
3 dl bärmassa efter saftkok
1,5 dl syltsocker
Koka upp bärmassa och syltsocker och koka ytterligare en minut under omrörning. Häll upp på väl rengjorda burkar.

Sex flaskor saft och drygt fem burkar sylt blev det till slut. Extrasyrrans son hade hjälpt maken med bärplockandet och han ska naturligtvis få lön för mödan. Lite saft och sylt står i kylen och resten åker ut i stenkällaren. Allt det söta får påminna om den härliga sommar och mängderna av moreller som detta år bjöd på.