Sjung om studentens…
Kommer du ihåg din studentdag? Jag kommer ihåg hur lycklig jag var, hur lätt allt kändes och dräkten jag hade på mig. (Dräkten hade jag sytt själv och jag var väldigt nöjd. Hade jag valt idag hade den sett annorlunda ut, men det är ju så med modets växlingar.) Jag kommer ihåg alla glada människor som uppvaktade mig och hur ont det gjorde i nacken av de tunga blombuketterna. Jag kommer ihåg att jag var så tvärsäker på så många saker, åsikter som jag sedan dess har omvärderat många gånger. Jag kommer ihåg att jag var glad över att jag hade valt läraryrket och tänkte att de kommande 3,5 åren inte skulle kunna gå snabbt nog. Jag var glad över att ha mitt sommarjobb på Gullberna som vårdare på en utredningsavdelning för dementa. Jag kommer ihåg att jag hade alldeles för många hjärnspöken som gällde mig själv och mitt utseende. Jag kommer ihåg att jag hade många drömmar och är glad över att kunna säga att de flesta av dem faktiskt har slagit in!
Nästa månad står flera studentuppvaktningar på schemat. Jag undviker de irriterande studentflaken med fulla 19-åringar som sprutar öl och spyor och njuter istället av att lyssna på den underbara studentsången. Varje gång det är dags att vara med då studenter springer ut rinner tårarna på mig. De rinner av lycka över all lycka och ”den ljusnande framtid”. De rinner också av sorg över de stackars ungdomar som alltid finns med, de som får gå hem ensamma utan en enda blomma om halsen. Om det inte vore så knäppt skulle jag ha en ”ensamdetektor” och en uppvaktningsjour.
Studentkort till en av de blivande studenterna. Mitt första minne av Nathalie är att hon kom springandes klädd i en gräddbakelse till klänning skrikandes ”Innebandyyyyyy!” med klubban i högsta hugg. Gräddbakelsen var mammas val och det känns som att det här kortet går i en stil som passar dagens Nathalie lite bättre. Allt material från You Do. Här finns länkar till allt som används.
Jag kommer ihåg hur jag efter champagne frukosten i Djurgårdsparken cyklade hem till min första egna lägenhet och högt sjung ”Studentsången” för mig själv . Jag var så glad. Tror vi var fyra som delade på champagnen så det var framför allt bara glädjen som gjorde att jag inte kunde låta bli att låta alla veta att i dag är jag fri. Efter utspringningen åkte jag och Åsa hem på ett lövat flak med familjerna cyklandes efter. Vi hade två trumpetare med på flaket som spelade ”Oh when the saints” (vi hade gått på ”St Eskils gymnasium” så det passade ju bra) och ”Studentsången”. Härliga minnen!
Härliga minnen ska man vårda och komma tillbaka till! Jag tror att de ger en fast punkt i tillvaron, både då det går bra och mindre bra i livet. Tänk att vi snart får bli studentmorsor!! 😀
Ja, två år kvar om allt går väl. I år tar min guldklass från Segeltorp studenten, du vet de som spelade Klas Klättermus. Så kan man också se att åren går.
Hur skulle jag kunna glömma Klas Klättermus? 🙂