Tack.
För några år sedan vandrade en bekant till mig Camino de Santiago de Compostela, en av världens mest kända pilgrimsleder. Hon uppdaterade med dagboksanteckningar efter varje etapp och jag kommer ihåg hur inspirerad jag blev. Att genomföra en pilgrimsvandring står fortfarande på min ”bucket list”. Förra året åkte jag dock till Gotland och genomförde en egen version av pilgrimsresa och jag har insett att det egentligen inte krävs mer än det jag hade där och då.
Igår gjorde jag oplanerat en minipilgrimsvandring i Kristianopel. Vi brukar alltid gå på minst en sommarkonsert i Kristianopels kyrka och när nu sommaren närmar sig sitt slut bestämde jag mig för att åka dit igår kväll, trots att ingen ville följa med, att det inte var en konsert utan en ”enkel gudstjänst” och trots att det regnade. Fokuset låg på musiken som framfördes av ett ungt par från Ytterön. (De påminde så mycket om mina frikyrkliga vänner från lärarhögskolan för hundra år sedan!) Fars begravningspräst predikade om utbrändhet, hyckleri och förhållandet mellan liv och tro. Vi sjöng psalmer som fyllde mig med något jag saknade och när vi kom till fjärde versen på I denna ljuva sommartid och kantorn sedan avslutade med ett mäktigt postludium, en improvisation på samma psalm, visste jag varför det var viktigt att jag var där just då.
Vi skulle jag allena då
I denna tid otacksam gå,
När allt sitt lov dig bringar?
O Gud, som äran hörer till,
Med lov till dig jag höja vill
I tron min andes vingar.
Somliga upplevelser är inte att dela med andra. Jag vill bara påminna om hur viktigt det är att lyssna inåt. Det är så lätt att missa vägmarkeringarna i bruset som omger oss i dagens samhälle.
Tack för vårt goda möte, Monica!
Det är verkligen jag som ska tacka! ?
Nu blev det ett blogginlägg ist för en kommentar.
Men har kvar till ett svar oxå ?
Jag läser just en bokserie där huvudpersonen vandrat Caminon.
Jag tänker när jag motionerar mina 5-9 km att HUR orkar de få 3-4 mil om dagen???
Så
Är hon på
Gotland oxå så
Det kändes som om ni gemensamt knöt ihop säcken.
I mitt fall knöt hon ihop sorgen o h förlusten av sin mamma med min och min mamma.
Alla kluvna känslor.
Förlust som redan varit mot förlust pga död.
Hon har en väldigt bra terapier oxå??
Min syrra började vandra en del av Caminon, men hon fick avsluta efter ett tag eftersom hon fick benhinneinflammation. Det är inte något man gör utan att vara ytterst förberedd på olika sätt. Vad heter bokserien? Den låter intressant! Kluvna känslor i sorgen, ja, dem känner vi till. Jag ser fram emot att läsa bloggen då!
Under Vintergatans alla stjärnor heter bok nr 1.
Camilla Davidsson författaren.
Jag kan ibland tröttna lite på Emma för hon inte tycker upp sig och försöker se lite positivare se ur fler perspektiv men samtidigt…
Det är nog så vi är eller iaf jag…
Min ”Lukas” kom nog ingen vart med mig för jag bara trampade och letade på samma fläck.
Jag gillar ändå hennes insikter, hennes långa väg till mognad och hennes terapeuts klokhet som även jag kan lyssna till och kanske ta till
Mig.
Skulle behövt skriva ned allt han säger i en minnesbok att läsa ibland.
Skriver upp till höstens läsning! Tack. ❤️