Ett hem till skänks och allt det där.
Saxat från en replik av Frida Ramstedt tillhörande ett inlägg i hennes egen blogg:
”Jag är inte mitt hem. Jag är jag.
Min personlighet sitter inte i vilka saker jag äger eller visar upp.
Mer färg är inte = modigare.
Mer prylar är inte = mer personligt.
Att brösta sig med unika ägodelar är inte = mer självsäkert.
Hur tänker du kring det?”
Med tanke på att just Fridas bok var den sista jag läste i mitt En bok om dagen-projekt tyckte jag att det passade bra att landa lite i detta citat.
Min faster ringde, så jag tog upp citatet med henne eftersom hon ju faktiskt var min första inredningsinspiratör. Det var också hon som en gång sa till mig: ”Du ÄR inte lärare. Du JOBBAR SOM lärare. Du ÄR Monica.” Det passade därför riktigt bra att bolla dessa idéer med just henne. Vi landade båda i att vi i princip håller med Frida. Däremot tycker vi båda att ett hem känns mer inbjudande om det på något sätt går att se spår av personen som bor där.
Jag håller med om att personligheten verkligen inte handlar om vad man väljer att visa upp. Personligheten handlar om vem man är, hur man för sig, hur man förhåller sig till sina medmänniskor och livet i stort. Personligheten handlar om hur man hanterar motgångar, hur man möter sina känslor och hur man tänker. Personligheten beror på arv och miljö. Ett hem kan dock vara en markör på allt detta. Frida svarade på en kommentar som talade om ”Ängsligheten att om man gör som på bloggar och i tidningar så blir det ”rätt”. Ängsliga skapandet av en identitet genom sina ”rätta” möbler. Bloggare som kopierar varandra.” Det kanske känns så opersonligt just för att det man ser bara är tvådimensionellt. En inredningsbild är ofta lite stylad, vare sig den är tagen av ett proffs eller en inredningsintresserad Svensson. Vi ser en kuliss, skalet till det som utgör den fysiska ramen till de liv som uppehåller sig i detta hem. Det som visar vem som bor där på riktigt är ofta bortstädat. Barnens slöjdhantverk, kattens lektorn, högarna med tvätt som ska vikas i ett hem med små barn eller tonåringarnas smutskläder på golvet i sovrummet… Å andra sidan finns det andra hem som på många olika sätt speglar personerna som bor där. Kanske skulle man då kalla dem person-speglande?
Frida lyfte i själva inlägget att inredningsvärlden behöver visa mer mångfald=fler icke-vita personer. Min fråga var kanske om det är mångfald när någon som har en mörkare nyans på huden gör likadana hus, möbler och prylar som alla andra. (Jag upplever att inredningsvärlden är väldigt likriktad, eller snarare har väldigt snäva gränser.) Jag vet så klart inte. Det skulle vara spännande att höra från någon som det rör på riktigt. Det finns många icke-vita representanter i matbloggar och skönhetsbloggar, så varför inte i inredningsbloggar? Själv tror jag att det handlar om att svenskar gillar exotisk mat och att det finns många unga invandrartjejer som är skönhetsintresserade och verkligen duktiga på det. Tänkte att Frida i kraft av den pondus hon numera har i inredningsvärlden skulle kunna göra studiebesök på utbildningar som snurrar runt inredning, design och arkitektur, eller göra ett upprop för att hitta inredningsbloggar drivna av icke-vita personer. Vi får se vad som händer!
Kikar igenom bloggen när jag sitter på trappen och fångar friskluft för att kunna lägga mig fräsch.
Just tanken vem man är fick vi även jobba med på sjuksköterskeutbildningen för ja… när tog jag examen… -96
Många identifierar sig med sitt yrke…
-Hej jag heter Ingela jag är sjuksköterska….
Men jag är ju sjuksköterska till yrket… inte som person… VIKTIGT mycket då för att få bort Nightengale stämpeln.
Ska man kunna få yrket att bli mera värt och inte ett underbetalt kvinnodominerat yrke för att man vill göra gott för andra…. utan ett yrke som män och kvinnor vill jobba med och som är betalt utifrån värdet och behovet man faktiskt utför och studerat till.
Ett mansdominerad motsvarande sjuksköterske yrke hade hetat omvårdnadsingengör och eller omvårdnadstekniker och haft en helt annan grundlön och löneutveckling.. hette det redan då och ligger nog mycket i det… då och nu…
Vi fick absolut INTE svara i telefonen
-syster Ingela
Utan
-ingela sjuksköterska
Jag är ju jag utifrån allt som du beskriver skaoar personligheten.
Jag anser oxå att visst jag är jag men min personlighet passar mycket bra till min yrkesroll liksom mitt tekniska intresse och lite suget efter adrenalin ger mig förutsättningar att även trivas med intensivvård.
Började inom intensivvård -87 och är tillbaka och kvar än…
Jag tycker oxå att hemmet ska avspegla personligheten och har tröttnat sååååå på att följa bak- mat- och inredningsbloggare… för det blir så opersonligt.
Sjölv har jagvhittar nu en massa ihopplockat av gammalt upphittat i mitt barndomshem från förfäder. Men även en del nya Jysk rusta öob mm saker
När mina vänner skickar bilder på sina hem får jag panik… de har såååå fint och städat… ingen disk… ingen bortglömd strumpa på golvet… inte en stol med halvanvända kläder…
jag har fullt sjå att hitta vinklar där dessa saker inte ska synas…
men vet du… det säger men kompisar att öve de har…
Fast jag tror de bara luras med mig… en av mina arbetskamrater skurar kylskåpet med gamla rengjorda mascara borstar och slingningsborstar… hon är portförbjuden hos mig… brukar jag säga…
Skönt nu iaf att bo i egen lya och göra som jag vill ?
Men det där kapitlet med belysning i Fridas bok måste jag se över …
Ooops blev som vanligt mer en blogg än en kommentar.
Och inte med en icke-vit mångfald.
Nu ska vi se om jag är tillräckligt uppfriskad för att orka sova och om katterna vill med in.
Ha det gott
Ja, tänk vad man kan gå igång på vissa tankar och funderingar!
Intressant! När man väl ”inreder” så är det lätt att övermannas av känslan: jag kan inte det här/det är inte fint nog/det är inte nog märkvärdigt/det finns alltid dem som har det finare/det sitter i pengarna eller tid man har att lägga ner på inredning. Men här som i allt annat gäller det att ta den enda rätta vägen, nämligen att bara vara sig själv men låta sig inspireras. Låta det ta tid- hela livet. Men t ex knep km belysning kan vara helg avgörande även för ens egen trivsel. Nog tror jag väl ändå på att man ska vara medveten om saker och ting omkring sig hemma. Att sträva efter att ha det mysigt. Inredning handlar inte om pengar, det ska vara ett uttryck för ens personlighet.
Det är svårt att ta på exakt vad det är som gör det mysigt hemma hos någon, ofta är det ju människorna och energin i hemmet som bidrar till det. Även om jag verkligen inte gillar krom och läder har jag varit i en jättemysig lägenhet med just den typen av inredning. Jag håller helt med om att inredning inte alls behöver handla om pengar, om det nu inte är att man strävar efter något speciellt som man då kan behöva göra utrymme i ekonomin för. Med den nyfunna vurmen för second hand och loppis har många fått möjlighet att fynda både det ena och andra i inredningsväg! Det tycker jag är roligt. Är det något jag fick med mig efter Marie Kondo var det känslan av att rensa undan och hur befriande det är! Fler prylar är inte mysigare. Vet inte varifrån det kom, men nu började väl mina tankar snurra. Tack för input!