Triggers och censur.
Apropå att censurera, Ylva. Den här artikeln är till dig. Här är intervjun som Emma Jaenson nämner i artikeln. Den är förresten fantastisk och alla som har Alfons Åberg i sitt DNA mår nog bra av att lyssna på den.
18
maj
Apropå att censurera, Ylva. Den här artikeln är till dig. Här är intervjun som Emma Jaenson nämner i artikeln. Den är förresten fantastisk och alla som har Alfons Åberg i sitt DNA mår nog bra av att lyssna på den.
Vilken klok och härlig människa! Tack för tipset 😀 Underbar intervju…
Ja, jag håller med! Det är lätt att förstå hur det kom sig att hennes böcker blev så fina.
Men käranå’n… alltså ibland känns det som om vissa föräldrar är övertygade om att deras egna barn är korkade. Och uppskattar de inte att ha en konversation med sina barn? Det där hade ju varit världens bästa inkörsport till en mycket intressant diskussion (så här var det när jag var liten, hur är det nu? För dig och dina kompisar? Tänk vad bra att det har ändrats/tänk vad bra det vore om det ändrades etc). Jag har läst högt för mina barn sedan de var nyfödda och min favoritdel är ju när de ställer frågor. Moraliska. Historiska. Existensiella. Känsliga och känslomässiga. Barn är så smarta och så kul att lyssna på. Jag kan sträcka mig så långt som att säga att visst, en del ord kan man byta ut (det kan bli lite besvärligt när man råkar lära små barn ord som blivit riktigt opassande faktiskt…. kan säga det av erfarenhet och det har hänt att jag själv formulerat om vissa meningar för att inte göra om det misstaget), men handlingen? Näe.
Ska självklart lyssna på intervjun!
Kram,
Ja, jag tror att diskussionerna glöms bort. Det allmängiltiga läget är: ta bort allt som är obekvämt, vaddera, skydda… Vi får unga vuxna och senare gamla vuxna som inte klarar av att hantera ett normalt liv, ett som faktiskt inte är tillrättalagt. Jag förstår att det är jobbigt, speciellt om man är en mycket känslig person, men frågan är ändå om hur hållbart det är i längden att försöka skydda från allt ont. Kram.
Hur kan man glömma bort att diskutera? Det är ju bland det mest intressanta som finns. Och jag vill absolut skydda mina barn från ont, men det finns ont och det finns ont. Och hur ska man kan bygga upp ett skydd mot det onda/som gör ont om man inte ens vågar titta på det och prata om det?
Jag vet inte om det glöms bort, men… ”Vill du ha den här eller den här? Hur vill du göra nu? Men va, gav hon dig inte ett A??!” Barn som får bestämma över föräldrar som inte vågar leda verkar inte heller få förlora (usch, vad orättvist) eller bli bättre än någon. Diskussionerna har inte sin plats i ett samhälle där alla är offer och förövare först och främst. Jag kan rekommendera samtalet mellan Navid Modiri och Lotta Stern som delvis tar upp just problemet med den nya generationen som växer upp så lättkränkta att de inte tåler att läsa 1800-talstexter. Hur ska de då klara av att diskutera? Ungdomar är fantastiska och det är ofta det uppväxande släktet som startar samhälleliga virvelvindar. Att låta dem styra och ställa utan ifrågasättande är inte rätt väg att gå enligt mig. https://www.hurkanvi.se/94-lotta-stern/