17 maj

En bok om dagen no. 4.

Dagar kommer och går, mänskliga svagheter består. Paolo Roberto, inspiratör på så många vis, har trampat i koskiten. Han blev fast då han köpte sex av en eskort häromdagen. Det kostade 1500 kronor för 30 minuter, men jag tror att han tycker att priset var fett o-värt. I media har detta nu stötts och blötts så mycket att till också med Corona fick sig en liten paus. Jag konstaterar återigen att vi människor är så förutsägbara. Samma personer som hävdar att ”fängelse är helt fel väg att gå” ropar nu högt på Facebook att Paolo är våldtäktsman, att alla män ska rannsaka sig själva i frågan och att det är viktigt att herr Roberto får ett riktigt kännbart fängelsestraff. För sådana är vi människor. Vi radar upp kognitiva dissonanser i långa radband och är rätt duktiga på att skriva om allt som händer så det passar i just vår förklaringsmodell. Jag längtar efter att läsa Jonathan Haidt igen, men inser att den inte kommer med i mitt bokläsarprojekt ens om jag fuskar eftersom jag har lånat ut den.

Nej, nu hamnar vi någon helt annanstans. Eller? Dagens bok är så långt från The Righteous Mind som tänkas kan. Det här var ännu en oläst bok, möjligtvis bläddrad i. Varken jag eller maken känner igen den, så kanske har något av barnen fått den i present någon gång? Vem är Björn och vem är Benny gavs ut 2004 av det spännande paret Fredrik Lindström och Hasse Pihl. Jag lade mig och läste detta mästerverk igår morse och kan konstatera att jag togs på sängen av den dåliga humorn då jag inte alls visste vad jag hade att vänta. (Haha, kunde inte låta bli.) Jag frustade av skratt i vissa partier och var tvungen att läsa om schackets historia för sonen då han ringde hem. Intelligent humor är befriande! Författarna har använt påhittade förklaringsmodeller på frågeställningar som ”Vem är Björn och vem är Benny?” och ”Varför brukar uppföljare bli misslyckade?” och de gör det emellanåt riktigt bra. Något som jag reagerade på var att denna bok säkert inte hade fått bli utgiven utan refuseringar idag. Jag tror inte att den hade klarat den allmänna ”pekåfieringen” och det har hänt mycket på det planet under de senaste sexton åren.

Kanske har du också funderat på vad som egentligen ingår i orden åsiktsfrihet och tryckfrihet. Styr ordet och du är på väg mot en diktatur. Censur och inskränkt yttrandefrihet går hand i hand. Trots det ropar några av de som anser sig vara öppnast och generösast med acceptans högt när det gäller vilka ord man får eller inte får säga, vad man får skämta om och inte, vad som är rätt åsikt och vad som är FEL. Det här är en diskussion som får mitt skratt att fastna lite i halsen. Tanken väcks. Är det rätt att censurera böcker som skrevs , men som är politiskt inkorrekta idag? Är det inte viktigt att vi förstår vår historia och istället har en diskussion om varför något som känns jobbigt idag var helt normalt för femtio år sedan? Eller sexton. Jag tar tanken med mig och konstaterar att detta bokprojekt banne mig är den bästa idé jag fått på den här sidan sekelskiftet.

5 thoughts on “En bok om dagen no. 4.

  1. Näe, inte kan man eftercencurera böcker. En ny utgåva kan ju möjligtvis se lite annorlunda ut. Mina föräldrar har kvar ett antal uppslagsböcker som är mycket… intressanta. Ur historiskt perpektiv. Innehåller ett flertal ord och formuleringar och definitioner som man inte skulle använda idag. Fast är det verkligen så illa i Sverige?

    • Jag vet inte vad du menar med ”så illa”, men jo, svenskar som fenomen lägger stor vikt vid vilka ord som används och nya utgåvor rättas till. Det finns flera sätt att se på det. Ett språk är som en levande organism och är i ständig förändring. Det är jobbigt att läsa hundra år gamla texter eftersom de känns uppstyltade och stela. Ur det perspektivet kan det kännas nödvändigt att ändra språket, att modernisera. Men som sagt, jag känner verkligen att det har hänt otroligt mycket på ett annat plan rent språkligt. Jag vet inte hur många föräldrar som läser sina gymnasie-barns skoltexter, men de som gör det kommer att lägga märke till den inte särskilt subtila förändringen. ”Vinnaren skriver historien”, eller hur var det nu? Finns förlorarens böcker kvar kan det hända att de inte får stå bland bibliotekets böcker. Vinnarböcker med ”felaktigt” språk rensas också ut. Så är det. Professorer som talar om obehagliga sanningar försätts med munkavle och förlorar kanske jobbet, universiteten som förut har varit smältdeglar där alla åsikter har stötts och blötts är nu så likriktade att det knappt finns utrymme att ”forska” om du inte gör det utifrån ”det rätta” perspektivet. Och där är ord jätteviktiga.

      Jag förordar inte att man ska använda stötande ord för sakens skull, men ser en fara i det som händer runt det skrivna och talade språket i vårt samhälle. Munkavlar är dåliga vare sig de sätts i ondskans eller godhetens händer.

      • Med ”så illa” uttryckte jag väl en förvåning över att du tror att en sexton år gammal bok aldrig blivit utgiven idag pga sitt språk och brist på pekå? Vissa böcker är verkligen inte tidlösa, men det brukar väl mer ha att glra med det välda ämnet, känns det som? Visst ska man modernisera ibland. Det finns klassisker som blir ganska underbara när man faktiskt orkar läsa dem. Och jag läser såklart min sons skoltexter, men han går ju i fransk skola så jag kan inte alls avgöra det. Vinnaren har alltid skrivit historien, tror jag. Så tråkigt med liktriktighet – hur utvecklas tankarna då? Om alla bara tycker samma sak liksom? Har däremot aldrig uppskattat stötande ord. Är övertygad om att det går att uttrycka sig alldeles utmärkt utan dem. Frågan är väl hur man definierar något som stötande? När blir det stötande? Så intressant, som vanligt!

        • Ah. Jo, jag tror att den visst hade kunnat bli utgiven. Den är humoristisk idag också, men det är vissa inlägg och meningar som definitivt inte hade klarat sig igenom en kontroll. Och det där med vinnare och historia, det vore kanske konstigt om det inte var så. Det finns alltid människor som tänker olika och vissa saker överlever eller kommer tillbaka. Ett skydd mot det som är riktigt dåligt för oss är att bemöta det och skjuta ner argument, inte låta dem frodas under ett lock med värme. En dag exploderar det… Jag håller med dig om att det är onödigt att använda sig av ord som sägs eller skrivs just för att väcka anstöt. Jag menar inte att man ska gå omkring och slänga sig med ett sådant språk. Frågan är från mitt håll är som sagt hur man förhåller sig till orden och vilken vikt man lägger vid dem.

  2. Pingback: Triggers och censur.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *