10 nov

En fars dag i eftertänksamhet.

Tack för allt, Far! Du har bidragit till 50% av mina gener, så en stor del av vem jag är får sin förklaring om man rotar runt bland Håkanssons genetiska kapital.

Jag läser en grundkurs i psykologi från Yale University just nu. Professor Paul Bloom som håller i kursen är en välkänd profil i psykologivärlden. Han har skrivit ett gäng böcker och är ständigt inblandad i något nytt forskningsprojekt. Förra veckan presenterade han dock något som jag reagerade starkt på och hade vi befunnit oss i en normal undervisningssituation hade jag ställt en fråga.

Professor Bloom presenterade följande fakta: en människas personlighet består till 30-70% av genetiska förutsättningar och till 30-70% av icke-delade omgivningars påverkan (kompisar). Föräldrars påverkan, eller betydelsen av uppfostran, är i princip noll. För mig glappar något rätt mycket här. Om ett barn börjar i förskolan vid ett års ålder förstår jag att detta barn kommer att formas av sina vänner om hen befinner sig där på heltid. Forskning visar att barn i barngrupper präglas mest av de andra barnen, inte av de vuxna. Tänk att samma barn inte går på förskola utan tillbringar den mesta tiden med sina föräldrar och eventuella syskon. Skulle dessa då inte påverka barnet någonting? Det låter helt orimligt. Jag ska fundera vidare och leta efter mer fakta om detta.

Just nu befinner jag mig på Gotlandsfärjan. Jag ser fram emot några spännande dagar med en hel del navelskådande och ett öppet sinne. Förhoppningsvis leder det till en hel del insikter. Ibland är det viktigt att koppla bort omvärlden och lyssna noga. Det är det jag tänker göra nu. På vägen till färjan snöade det, säsongens första snö. Trafiken fick sakta ner ordentligt i det hala väglaget och jag tyckte det blev så symboliskt, ett sätt för mig att hamna i rätt sinnelag. Det här blir bra.

4 thoughts on “En fars dag i eftertänksamhet.

  1. Åh, snälla, berätta vad du kommer fram till! Det här är så intressant. Jag var övertygad om att det förhöll sig ganska precis så som professorn påstår (eller lite mer än princip noll, men inte mycket) och kände att det var så himla skönt faktiskt. Jag menar, hur mycket kan jag som inte alls perfekt mamma sabba då egentligen? Jag är inte alls lika övertygad längre. Faktum är att jag upplever att barnen tagit mycket mer än jag trodde från mig (inte genetiskt då). Så jag är jättenyfiken. Kanske ska tillägga att mina barn var tillsammans med mig nära på 100 % av tiden fram till de var 3. Nåväl.
    Kram,

  2. Att vara 50 % av mamma och 50% av pappa är rätt skrämmande oxå ?
    Allt krångel och allt tjafs jag haft med dem
    i vuxen ålder.
    A människan mamma som satt sig i sin rullstol och endast röker hela dagarna. Hon är A människa i det oxå. Att rollatorn var inblandad i att hon föll för 1,5 år sen och bröt höften glömmer hon aldrig. MEN att hon hade druckit vin/öl glömde hon… rollatorn rör hon INTE…. men vinet och ölen gömmer hon i ugnen och hänger en handduk framför så vi inte ser…
    Men vi hör skramlet…
    Pappas medberoende och vårt ”gett upp”
    Har fått huset att förfalla MEN nu är det äntligen sålt.

    Önskar mig bara några få procent av deras gener just mu….

    Hoppas din kurs är bra och Gotland likaså.

    Sköt om dig.

    • Även om du ärvt 50% var av dina föräldrars gener betyder ju inte det att du fått deras gener rakt av. Det finns recessiva och dominanta gener och du blir till en helt unik individ med en personlighet som ingen annan haft förut, iallafall inte helt.

      Det är svårt när vi får bli föräldrar till våra föräldrar, när de gör oss besvikna eller ledsna. Din mammas missbruk är tragiskt liksom din pappas medberoende. Jag hoppas att det finns något sätt att bryta den onda cirkeln. ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *