Lata dagar.
Imorgon kanske vi stiger upp tidigt och går en promenad på stranden, men idag lyssnar jag på ljudböcker, sitter i skuggan, doppar fötterna i det salta vattnet och äter färsk frukt.
Den här semestern sticker i ögonen på en del. Jag vet att det inte är ”klimatsmart” att åka tvärs över jorden. Många kan inte åka på en sådan här resa. Det är som att jag känner avundsjukan rent fysiskt, även om den är inbillad. Trots det njuter jag. Jag känner långsamt själva livslusten återvända. Jag känner hoppet om dagar med ett överlag lättare sinnelag. Jag känner stunder av intensiv glädje och otroligt mycket tacksamhet. ”Fy, vad bra du har det!” kan helt enkelt inte förstöra det här för mig. Peace.
Surfolk! Det är inte omoraliskt att försöka få tillbaka livslusten efter så svåra upplevelser som du haft. <3
Alltså, det rör sig inte om någon speciell person utan om ett allmänt tonläge på resediskussioner (syrran i branschen, vet du) och svenskarnas tankar om sin nyvunna kvasireligion “rädda världen”. Men tack ändå! Din omtanke värmer.
Äh! Strunta i det och njut ❤️ Ni är värda varje sekund, och flyget skulle ju ha gått ändå utan er. Kram!
Så sant! Och det är inte svårt att njuta här, inte alls. Kram!
Åh, Monnah, jag är allt för att rädda världen, men ibland måste man faktiskt ta hand om sig själv också. Hur ska man annars orka rädda världen? Du har varit hemma och tagit hand om båda dina döende föräldrar – i vad blir det? 1 år? Mer? Jag tror inte att det finns någon som skulle kritisera eller döma dig för att du reser bort till något helt annat ett slag. Njut. Många kramar ❤,
Jag njuter i fulla drag! Livets tvära kast…
Du. Är. Så. Värd.
?