Idag hade min faster och farbror ställt till med 65-årsfest för barn, barnbarn, syskon och respektive. Då Far (fasters storebror) inte längre finns här fick mamma ta med mig som ”plus ett”. En annan faster var barnvakt och kunde tyvärr inte komma. När jag hade skickat ett gäng foton till henne för att hon skulle känna sig lite delaktig skickade hon följande:

”Tyckte mamma det var jobbigt med första kalaset utan Ivar? Det tyckte väl alla förresten? ❤️”

Det är onekligen märkligt att Far inte finns med som hustomte överallt. I går grät jag en skvätt över att han inte hade tjyvsmakat ett endaste litet hörn på någon av påsktårtorna. Vem hade väl trott att jag skulle gråta över det, jag som alltid ”skällde” på honom då han tjyvsmakade utan lov. Trots allt vet jag att han ville att vi skulle fortsätta leva i glädje och tacksamhet och det tar jag med mig.

En av de människor som gör det lätt att glädjas och vara tacksam är underbara M. Hon har sett till att vi i morgon kan koka gröt med stil. Jag ska röra i gröten med vördnad medan jag tänker ord som kanske når ända upp till himlen.