Idag är jag med far i Lund. Jag är så tacksam över att lillebror jobbar här och att han kan finnas till hands då nästa fas i behandlingen drar igång. Det ska undersökas, formas, provtagas och informeras innan det blir dags att dra igång med själva behandlingen om drygt en vecka.

Jag har tänkt mycket på hur lätt det är att ta hälsan för given. När man väl råkar ut för svår sjukdom försvinner allt annat in i något slags dimma. Det gäller också när man är närstående till någon som är svårt sjuk. Jag har fått kontakt med en kurator som hjälper till att rådda med allt praktiskt för oss som är närstående. Jag är tacksam över att denna möjlighet finns.

”Man behöver vara frisk för att orka vara sjuk.” Så sant detta uttryck är! Hur klarar sig alla som knappt orkar stiga upp på morgonen, än mindre hålla reda på hur mediciner ska delas och vilka recept som ska fyllas på och när?! I fars fall är så många vårdgivare inblandade att det är ett riktigt pyssel att få allt att fungera smidigt och smärtfritt. Waranet ska sättas ut och ställas om, ibland bytas ut till eller kompletteras med fragminsprutor, hematologen bevakar blodsjukdomen, kirurger och onkologer måste ha full koll på varandras funderingar och behandlingsplaner, men tankar försvinner ibland upp i rök. Det ska tas njurvärden och blodvärden, sår ska läggas om och stygn ska plockas. Matlusten ska lockas fram ur tomma intet och livsgnistan behöver tändas om och om och om igen då allt känns nattsvart. Mitt i allt detta är det trevligt om dammråttorna inte blir allt för stora och sängkläderna byts ut med jämna mellanrum. Ja, och även om man mest orkar sitta i en fåtölj ska man byta underkläder och helst inte ha samma nattskjorta två veckor på raken.

Med detta vill jag bara säga att jag nu mer än någonsin förstår ”livets gång”. Föräldrar tar hand om sina barn och sedan tar barnen hand om sina föräldrar, eller försöker i alla fall tala för deras sak då deras röster försvagats eller tystnat. Det finns så många familjer som skakats om och av olika anledningar inte längre funkar som en enhet. Jag får vara glad över att vi fortfarande vill varandras bästa.