15 Dec

Pyssel?

För någon som jobbar med pyssel och hantverk är det rätt jobbigt att vara inne i en period av ett inspirationsflöde som inte tar sig hela vägen till hjärnan. Jag gick från att vara på topp till att trilla ner på botten ganska snart rent hälsomässigt under hösten och i samband med att hälsan blev sämre slutade hela jag att funka som vanligt. Jag har knappt kunnat sätta en hyacint i en kruka och dekorera med mossa utan att det har ”gjort ont”. För er som känner mig förstår ni nog att det har varit väldigt jobbigt. Jag håller också på med produktutveckling i jobbet och det är klart att det också känns segt att inte få fram massor av bra idéer! Men – nu har det vänt. Jag känner att jag har fått tillbaka ”suget”, så nu är det bara att köra järnet så länge lusten och energin räcker.

Pysslet i dagens kalender blev ungefär så här. Akvarellfärgen drogs ut i papperet lite mer än jag hade räknat med då jag sprutade med guldskimrande vatten, men jag bestämde mig för att vara nöjd och glad ändå. Hur detta lilla verk ska hitta sin plats återstår att se, men jag har en plan. Jag tror att ni får ta del av resultatet rätt snart.

I går hade sonen trumavslutning. G är väldigt konstnärlig och har pysslat sedan han var bebis, men 15 år gammal sätter han sig över att göra julkort till sin slagverkslärare… I don’t blame him. 😀 Hur som helst är det trevligare att få ett kort till en gåva, så jag gjorde det här på ca två minuter. Jag måste säga att det skulle funka bra att massproducera. (Vi skickar inga julkort i år. Det har tråkigt nog inte hunnits med. Men vi kommer igen! Några enstaka gamlingar kommer att få kort, men då blir det nog någon köpeversion.) Stämplar, washitejp och bling. Kortbasen i kraft hade jag gjort innan.

18 Okt

Som betraktare…

… känner man sig gärna utanför. Man tittar på det andra har och försöker omvandla det man ser till kod som passar in i ens eget liv. Ibland går omvandlingen smidigt, men ibland vet jag inte…

Som betraktare till min egen familj och mitt eget liv blir jag däremot mest bara glad. Vissa dagar vill jag bara glömma, medan andra gärna får stanna kvar i hjärtat under lång tid. I går var en sådan dag. Barnens skola hade Öppet Hus i lördags och gav därmed kompensationsledigt hela måndagen. Alla kunde ta sovmorgon och dra benen efter sig hela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag att det var dags för lite frisk luft och fick faktiskt med mig hela familjen ut i spåret. Härligt! Det var sex grader ”varmt” och vi hade klätt på oss mössor och vantar. K drog några vanliga militärfloskler i rent nöjessyfte. En av dem var ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det vet vi ju alla att det visst finns dåligt väder. Hemskt väder till och med! Fast det slapp vi i går, tack och lov.

Höstlöv på marken. Inte bara ett vackert utseende. Jag älskar fraset då man går i torra löv och svischar gärna genom lövhögar med fötterna då jag ser några.

Myspys.

Efter middagen var det dags för chokladprovning efter Chokladfestivalen i lördags. Uppskattat, minsann!

Grannarna hade varit förbi med en stor kasse fantastiska äpplen då vi kom hem från promenaden. Jag är inte den som är den, utan fixade ihop en äppelkaka. Den luktade farligt gott…

De visa orden fick bli ett kort till en person som jag uppskattar mycket. Älskar mina tejper

26 Sep

Thai-koma.

För ett tag sedan bjöd en kille som jobbar för min make hem oss på middag. Han påstod att hans thailändska sambo måste vara en av Sveriges bästa kockar, så vi var inte sena till att tacka ja. I kväll var det så dags. Lägenheten var trång och varm, men det luktade gott redan i loftgången utanför. Dofterna lurades inte på något vis. I kväll har jag haft en av mina mest minnesvärda matupplevelser någonsin. Det var så gott att jag fortfarande är förundrad och undrar om vi faktiskt åt den där maten i verkligheten eller i en fantastisk dröm… Vi fick dumplings, några stärkelsebollar fyllda med jordnötter och fläsk, paneng, kryddig fläsksallad (inte låter det gott, men gaaaaah, det var det), spicy soppa, fyllda bläckfiskar… Det var mer. Något som påminde om yakiniku, men mycket godare. Räkor i sås. Nut hade lagat mat hela dagen, stackaren, men publiken låg för hennes fötter då vi hade ätit klart! Hur god kan mat vara?

Tidigare idag gjorde jag version två av mitt ”Aj löv hösten”-kort. Älskar de här färgerna. Tänk, hela omgivningen vibrerade då jag var ute och gick tidigare idag och solen sken. Det måste vara så att våra svenska höstfärger finns för att vi ska kunna ladda upp och lagra skönhet inför den långa, kalla vintern…

Material: You Do och LuminArte.