02 Mar

Tankar från ett snötäckt vinterland.

 

”En vanlig dag”, vad är det? Vi utgår från oss själva som normen och jämför allt annat mot detta. Detsamma gäller vanligtvis hur våra dagar ser ut. En dag läggs till en annan och rätt vad det är har livet nått sin ände. Det är så populärt med mindfulness, att leva i nuet och att vara medveten i tanke, ord och andning, men hur ser det ut i verkligheten? Hur många kan vara så konstant medvetna? Jag vill inte försöka trycka ner någon annan, men sanningen är att jag tror att de flesta av oss mest hänger med i något som vi bara delvis kunnat påverka.

Jag är tacksam över att kunna bo i de omgivningar som bjuder på skönhet och läkande oavsett väderlek, men jag längtar ändå bort ibland. Jag önskar, drömmer, planerar och hoppas precis som (gissar jag) alla andra. En vacker dag… Om bara… När…

Idag talade jag länge i telefon med någon som jag känner mig nära. Vi förstår oss på varandra och jag behöver inte föreställa mig. Jag kände efter samtalet hur viktigt det är att vi människor pratar med varandra, delar med oss av våra tankar, svårigheter och funderingar. Om vi bara hanterar dem i vårt eget inre kontor är det så lätt att det skapas hjärnspöken som blir verkliga om vi inte aktar oss. Verklighetskontroll med bollande av idéer med någon annan då och då kan bryta tankemönster och ge ny input.

Alltså, jag vet att många är trötta på snön, men titta på svanarna, snön, färgerna! Så vackert! Jag älskar att komma ut till Östersjön.

Här hemma är det snart dags för rörmokare på övervåningen och innertaket i dotterns rum är alldeles strax färdigt. Jag tvättade hennes hänggunga igår och den blev (tack och lov) som ny! Jag hoppas att hon kan sitta i den och känna frid här på denna plats på jorden som blivit hennes hem pga orsaker som hon inte alls kunnat styra. Vi föräldrar gör allt för våra barn, men många gånger får de också lida för val vi har gjort av egoistiska skäl eller kanske för att någon annans behov har prioriterats.

Jag följer magnoliakvistens utveckling med stor förtjusning. Idag är det lätt att se vartåt det barkar. Ljuvligt! Har du något som gör dig riktigt glad just nu?

12 Jan

Ett steg närmare!

Nu kommer vi snart att ha duschrummet på övervåningen färdigt! Golvklinkers är på plats och väggkaklet ligger redo. Så spännande det är att följa ett hus från fullständigt förfall till ett hem med själ… Jag är förundrad över att det överhuvudtaget fanns en möjlighet att klämma in både ett gästrum och ett extra duschrum med hjälp av en takkupa! Tänk vilken glädje vi får av brorsans erfarenhet.

07 Feb

Om städning.

Mina syskon och jag har mycket gemensamt och annat som skiljer oss åt. Vi har bland annat olika syn på städning, vad som är viktigt att göra i ett hem och vad man kanske hellre vill lägga tid på. Jag tillhör gänget som gärna lägger lite extra tid på att organisera i garderober och städa på konstiga ställen. I vårt förra hem hade jag stor hjälp av min långe lillebror då han kom på besök. Han brukade alltid damma av ytor som låg utanför mitt synfält (ovanpå kyl och frys bland annat). P – jag saknar dig!

Du är väl trött på att höra om de förra ägarnas/hyresgästernas dåliga flyttstäd, men…

Här är i alla fall ännu ett glömt område – tvättrummet/pannrummet. Du vet hur det är… Rätt vad det är så har det gått en, två och tre veckor och det är lätt att blunda för sådant som inte är prio ett. Det går ju ändå att stänga till vikdörrarna till det där rummet. Dammet låg tjockt redan då vi flyttade in, men vårt tvättande och torktumlande har inte direkt bidragit till en renare miljö. Jag känner mig så rörlig och glad över att kunna förflytta mig utan att göra ett helt projekt av det, så idag kände jag att det var dags. Som du ser var det otrooooligt otäckt. Det här är bara en liten del av rummet. Jag borstade, dammsög och dammtorkade i varje litet prång och till slut blev det rätt bra.

Vad säger du? Rätt bra resultat, eller hur? Jag blev så peppad då jag såg hur fint det blev att jag städade också i pingisrummet, strök en hög bortglömd tvätt (inte mycket att stryka med en torktumlare) och gick upp i arbetsrummet för att pyssla ihop några prover som jag behöver ta med mig till England. Jag kom inte så långt, men jag är igång. Tjoho!

Flera har undrat över hur det är med en amerikansk modell på dammsugare. Vi har en väldigt nätt och behändig mackapär som faktiskt är lättare att använda både för barn och vuxna. Vi behöver inte oroa oss för att påsen blir överfull, för vi tömmer behållaren då det behövs rätt i soptunnan. Problemet är att man inte kan dammsuga i soffan, man kommer inte åt i hörn och inte heller går det att dammsuga lister eller gardiner. Lamporna har jag pratat om förut… Tja. Jag gissar att centraldammsugare vore det bästa valet, men jag är faktiskt rätt nöjd med vad vi har!

Ps 1: Det är så skönt att kunna ta en liten hög tvätt, strutta upp för trappan, lägga tvätten på sängen, gå ner igen och göra något annat. Halleluja! Att bryta ett ben har sina fördelar. Man blir väldigt glad och tacksam då det läker och man återfår sin rörlighet.

Ps 2: Vi har grymma barn. Grymt fina, alltså. I kväll drog jag och maken de två äldsta vid näsan så det rykte då vi spelade Tecken. Haha! Vi kommer aldrig att avslöja våra alldeles geniala tecken. Aldrig. Innan vi föräldrar var elaka mot barnen följde vi med tjejerna och åt regnbågstårta och såg på en alldeles fantastisk liten sketch som de övat ihop tillsammans med ett gäng andra tjejer i åldrarna 12-18 år. ”Be true to yourself.” Det tål att tänkas på.

05 Feb

Idag firar vi!

Vi firar att jag har klarat en hel dag utan gipsstövel och allt känns bra. Jag är lite öm och får ta det försiktigt, bygga upp muskulaturen, styrkan och stabiliteten igen. Det går fort för muskler att förtvina. Inte för att jag hade mycket att skryta med innan, men ändå… Jag har inte kunnat ha några byxor på mig på en och en halv månad eftersom den där stöveln tar mer plats än några av mina brallor klarade av. Idag började jag lite mjukt med Adidasbyxorna som hela familjen tycker är urfula. Jag känner mig hemma i dem! 80-tal så det ryker och min mamma har likadana. Som sagt. Jättesköna! Som du kanske ser är jag fortfarande lite svullen om fotleden och det kommer tydligen att vara så ett tag framöver. På torsdag om en vecka åker jag till Birmingham. Då vill jag helst vara helt återställd. 🙂

Vi firar att våren är i antågande. Vi hade två män som var här och beskar alla fruktträden. Det kändes säkrast med tanke på att dessa träd blivit så välskötta under alla år. Det hade varit trist att bli ”svenskarna som förstörde Millers fruktträdgård”. Nu förväntar vi oss en riklig skörd av persikor, äpplen och päron! Ja, och vindruvor till juice. Men vi lät vinrankorna vara i år. Mr Arborist tyckte att de kunde klara sig ett år till, sedan var det nog dags att beskära dem också.

Vi fortsätter fira familjen trots att januari är över. Familjekvällen hade Tema Tacksamhet. Alla hade fått i uppdrag att köpa något litet till någon annan i familjen. Jag fick en skylt av maken. Den är skriven med Rocking Country Molly Mormon-typsnitt (eller vad det nu kan heta) – ett citat som passar mitt och makens förhållande som hand i handske. Vi ser på världen ur två väldigt olika glasögon och det är det som gör oss till ett bra team. För maken är världen vit och svart, antingen/eller. Jag rör mig i den luddiga gråzonen där väldigt många känslor håller till. Tja. Det ena är inte bättre än det andra. Det är bra när vi ser på saker och ting tillsammans och diskuterar oss fram till hur vi ska förhålla oss till vad-det-nu-är. En vän till oss beskrev vårt förhållande som dynamiskt. Hahahaha! (Jag tror faktiskt att han syftade på att vi täcker upp många vrår i den snirkliga relationslabyrinten.)

Förutom dessa fina saker firar vi också att vi har skaffat den ”färgprint” som äldsta dottern så länge längtat efter. Nu blir det tjusiga hemskolerapporter för yngsta dottern! Nu för tiden fixar jag det mesta från min iPhone, men ibland vill jag bara ha hederliga utskrifter. Och jag hatar att behöva leta recept i telefonen! Nej, en riktig kokbok eller ”mina favoriter” med kopior på de bästa recepten är det som gäller för mig. Tycker inte du att det blir kladdigt med elektroniska apparater i köket? Är det jag som inte håller tillräcklig ordning under tiden som jag lagar maten kanske? Hela klippet är kul, men kolla speciellt 1.20 in i klippet om du är intresserad av lite matrelaterade roligheter…

Här är en liten present till dig. Varsågod! (Ja, apropå mat och så där.)

24 Jan

Om att städa och så där.

Audiensrummet utan julgran och adventsstjärna är tomt och kallt. Det hade känts rent opersonligt om inte marimban hade stått där med sitt röda notställ till allmän beskådan för alla gäster som inträder i vårt hus… I morse var jag och sonen och handlade. Jag ryckte åt mig ”två för $8”-buketter. Bra drag och väl investerade pengar. Rummet fick genast lite mer värme och alla hus borde ha levande blommor hemma, året om. Just sayin’. Annars går det långsamt med heminredandet. Jag har liksom inte riktigt förmågan i mitt handikappade tillstånd. Nu har jag i alla fall så smått börjat använda mitt brutna ben, fast fortfarande med kryckorna i högsta hugg. Jag sa till barnen idag att jag förväntar mig samma insatser från dem här hemma i fortsättningen också. De har blivit bra på både det ena och det andra de senaste snart fyra veckorna! Själv är jag måttligt road av att inte kunna göra lika mycket som vanligt, även om jag nu kan göra liiite mer. Jag tog till och med tag i en hög ”viktiga papper” som skulle sättas in i pärmar och organiseras. Jag kan aldrig göra något liknande utan att tänka på min lillasyster i Skottland, så jag fick lite hemlängtan på köpet.

Förresten, en sak med vår effektiva, men amerikanska, dammsugare är att man inte kan använda den sådär som man också använder dammsugare hemma. Det går ju inte att få till ett dammsugarrör som man sedan dammsuger lampor och annat med. De förlitar sig tydligen helt på dammvippor (som jag hatar). Hjälp! Vad ska jag göra?! En fuktig trasa bara rör omkring dammet och får föremålet lagom svartprickigt med dammet i koncentrerade fläckar. Hur gör ni andra utlandsboende?! Just nu lyser alla lampor i hallen, men den behöver verkligen dammas av. Ska jag köra med högtrycksluft kanske, eller pajar det glaset? Och ser du den där mattinklädda trappan? Det går ju liksom inte att dammsuga på höjden. Tänk vad snuskig den måste vara… Jaja, så länge ingen lider av luftrörsproblem eller annat så klarar vi oss nog. Annars har personer med luftrörsproblem det tufft här i Happy Valley just nu. Smoggen ligger som ett tjockt täcke överallt. Vädergubbarna förväntar sig att detta otäcka täcke lättar till helgen. Jag längtar. Under tiden får jag väl sätta fart på städpatrullen. Spelar jag denna blir det nog rent ganska fort!

11 Nov

Vinter igen.

I går började det snöa. Jag var förberedd, men det kändes ändå uselt. Vi har haft mellan tio och tjugo grader varmt, förutom ett par snödagar med slask, sedan vi kom hit. Jag tänkte att en evighetslång höst med sådant väder vore det ultimata för mig. Vackra omgivningar med varma färger, sol och glada människor, ingen snö att skotta och ingen värma att svettas ihjäl av! Tja, det sägs att det inte finns någon glädje som varar. För att inte låta allt för otacksam är det väl bäst att säga att jag ändå blev glad då jag kom upp i morse och möttes av den här utsikten:

Det är ju ändå väldigt vackert! Sonen skottade dessutom uppfarten i går, så utsikten blev liksom ännu lite finare. Bergen här känns som en kuliss, men de är i högsta grad verkliga. De påverkar allt i det här området. Tillgängligheten. Det ombytliga vädret med kast mellan ökenvärme och snöoväder. Känslan av att vara instängd. Synd att jag inte gillar att åka skidor. Hade så varit hade jag nog jublat just nu! Tja. På onsdag sägs det bli fjorton grader varmt. Det kanske är bäst att jag passar på att njuta av att ha ett varmt hus där jag faktiskt känner mig hemma. Tacksamhet är inte fy skam!

Förresten köpte vi ett piano i går. Ett elpiano. Yamaha. Dyrare än det lilla skolpianot vi blev erbjudna att köpa av våra nya vänner, billigare än ungefär alla andra begagnade pianon som säljs här i trakterna. (Det är DYRT att flytta till en ny kontinent kan jag tala om, men det har du kanske redan räknat ut. Vi hade räknat med alla dessa nya utgifter, men det svider ändå i plånboken varje gång det är dags att lägga ut pengar på något som vi redan har, fast inte här.) I Sverige hittar man lätt pianon gratis om man nöjer sig med ”vilket som helst”, men här verkar det som att ett piano verkligen ingår i heminredningen. Därmed är det svårare att hitta ett att köpa! Vi är i alla fall jättenöjda. Ljudet i det här elpianot duger bra för oss, man kan sitta och spela dygnet runt då det bara är att plugga i hörlurarna och huset känns genast mycket mer som ett hem än det gjorde i går då vi inte hade något! Musik är livet. Jag vet. Tjatigt. Men jag menar det. Jag önskar att våra barn var lika glada att dela med sig av sina talanger som de är att utöva desamma i bilens baksäte, i duschen och ungefär jämt annars. Jaja.

Undrar du vad jag fyller min tid med annars? Jag är lärare till mina barn på heltid. Jag ser till att bygga upp ett socialt nätverk. (Vi har blivit emottagna med öppna armar av alla möjliga – underbart.) Jag försöker jobba ikapp med mitt ”vanliga” uppdrag för You Do. Här är väldigt många kvinnor hemarbetande. De är inte nödvändigtvis ”bara” hemma med sina barn. Småföretagandet blomstrar! Sedan finns det de som är så engagerade i sitt frivilligarbetande att de till exempel inte har tid att städa själva. Idag var jag och tjejerna hemma hos en kvinna som är ansvarig för WOW, ett projekt som jag bestämt mig för att lägga tid och energi på när jag ändå befinner mig här. Medan vi stod i källaren och sorterade skor och kläder städade den mexikanska städerskan övervåningen. Jag fnissade lite, men vem är jag att döma? Det kändes hur som helst fint att kunna göra något rent praktiskt för några som lever ett liv så långt ifrån den trygghet jag tar för given!

Slutligen måste jag ju tala om hur det blev med det där ”Barbie Land” som jag förväntade mig. Jodå. Många förväntningar har uppfyllts. Jag har sett fler utslätade 50+-ansikten på tre veckor än under hela mitt liv fram tills vi flyttade hit. Det går nog åt otroliga mängder hårsprej och botox om jag får gissa. Å andra sidan är det kanske det område vi bor i som är sådant och hade jag bott inne i Stockholm hade det kanske varit likadant? Människorna är väldigt ”Hiiiiiiiiiiii, it’s sooooooo niiiiiice to have you heeeeeeere!”, men det har jag inget emot. Jag gillar att bli hembjuden på middag och träffa nya människor! Min strävan fortsätter därmed att vara att inte bli allt för Barbiefierad under vår tid här. Vem vet vad som kommer att hända? Barbiegranen här nedanför fick mig att allvarligt fundera på om dekoratören hade som mål att provocera eller om hon verkligen tycker att det här är vackert?

Med tanke på allt annat i samma stil här gissar jag att folk här gillar detta. Kundunderlaget i just denna butik tyder på att det kanske är så. Tyvärr gör inte denna bild håret rättvisa. Löshårstofs, tuperad och lockad och allt, i klass med en ardennersvans. Sminket matchade. Hjälp! Men damen i fråga var nog i min mammas ålder och hade en kropp som en tjugoåring, så jag gissar att hennes utseende är viktigt för henne. Good for her!

Nu ska vi titta på Hungerspelen. Frihet och underbar musik. Gilla, gilla. Hoppas att din helg är riktigt härlig.

07 Nov

Olika syn på en del saker.

Jag har flyttat en massa gånger under mitt liv. De tolv år vi bodde i Segeltorp var väldigt trevliga och mysiga. Dessutom hade de förra ägarna städat varenda hörn av huset. För första gången hade jag verkligen ingenting att klaga på då det gällde flyttstädningen! Jag tycker att det är självklart att man städar ur sin ”skit” innan man lämnar över till näste man. När vi kom till vårt nya hus här i Orem var klockan mycket och det var mörkt. Vi var glada över att ha lånemadrasser och sängkläder till alla i familjen och jag var mest glad över att ha något eget igen. Dagen efter började själva husesynen. Jag förstår att man blir lite besviken om man lägger ut huset till försäljning för $ 660,000 och får $ 330,000 för det. Då hade jag kanske också struntat i huruvida mina hyresgäster låtit bli att putsa fönster, dammtorka och rensa ur avloppen i toaletternas handfat. För oss som flyttade in blev det en lite mindre angenäm överraskning. Heltäckningsmattorna kommer att behöva en proffstvätt, alla fönster får vi väl försöka ta så småningom, men köket var tack och lov riktigt rent. Däremot är det lite äckligt med ingrodd smuts i badrummen. Jag hittade inte mitt favoritrengöringsmedel från förra USA-rundan (de har alla möjliga otäcka rengöringsgrejer som ger andningssvårigheter bara man tittar på dem), men nu är de skrubbade med citrondoft. I toalettstolarna har jag hängt sådana där rengöringsblock. Ingen av oss gillar direkt doften, men det är bara för lite extraskjuts så här i början.

Här kommer en före- och en efterbild från vardagsrummet för att visa ungefär vad jag pratar om:

FÖRE

EFTER

10 Jun

Nytt liv!

Idag har en ny liten släkting sett dagens ljus. Min lillkusin, som numera är en vuxen man, och hans fru fick en liten flicka. Jag tror att det är Håkanssons etthundratredje medlem. Tänk vad min farmor och farfar drog igång! 🙂 En gång en Håkansson, alltid en Håkansson. Monna är mitt smeknamn, det som också fick följa med ut i cyberrymden, och den sista bokstaven står för den släkt jag kommer ifrån. (Intresseklubben antecknar, eller hur?)

Ett nytt liv är för mig alltid ett mirakel. Ett mirakel som har skett här hemma i helgen ser du bevis på här nedanför. Vi har levt med lecablock utlagda i ett trappliknande mönster i sju år, men inför visningen tyckte mäklaren att det nog var läge att fixa det där. Några timmar senare hade maken och sonen fixat det. Den som väntar på något gott får ibland vänta alldeles för länge… Idag har jag i alla fall njutit både av att gå på detta mästerverk, jag har njutit av kvällssolen sittandes på trappan och då min uppdragsgivare kom förbi hann vi till och med sitta och jobba där i några minuter! Tänk, så bra det kan bli. Alla är nöjda utom Milla. Hon märker att det är något på gång och är ovanligt spattig. Stackars katt! (Förresten kom en granne förbi och tackade för att vi hade lagt ett borttappat katthalsband i hennes brevlåda. Hon undrade om det var vi som har den där ovanligt sociala katten. Den fysiska beskrivningen stämde till 100%, så det är väl bara att konstatera att vår Milla är psykattopat.)