31 Maj

Om att vara otillräcklig.

Jag vet att jag gör så gott jag kan, men idag önskar jag banne mig att jag kunde klona mig själv och göra en insats för någon vars familj inte riktigt kan eller vill räcka till. Jag var tvungen att ringa till mamma och tacka för alla studentfester (och allt annat) hon fixat genom åren. Jag svär av princip inte, men idag skulle jag lätt ha kunnat använda mig av hela kapten Haddocks ordförråd! Snart ska jag i alla fall iväg och rensa skallen. Det är dags för Gudrun Engbergs kurs igen! Kul kul. Det blir inte mindre roligt av att fina A kommer hit från Malmö för att vara med på kursen. Under tiden hinner vi väl avhandla ett och annat av vikt och värde. Det ser jag fram emot.

31 Maj

Tipstorsdag vecka 22.

Veckans tips är enkelt och rättframt. Rör på dig! Kroppen mår bra både under tiden och efteråt. Vår kropp är inte skapad för att sitta och dega på en stol hela dagarna.

I går var det dags för VårRuset dag 2 ute vid Stockholms universitet. Flera av mina lagkompisar var duktiga och sprang på fina tider. Jag varken sprang eller fick någon fin tid, men jag fick en härlig promenad i rask takt tillsammans med en annan lagmedlem. Solen sken på oss ända in i Stora Skuggan i närheten av målgång! Det var precis vad jag behövde för att rensa hjärnan. Och som sagt. Nästa år kanske jag ger mig på att jogga lite mer än vad jag gjorde idag. (För övrigt var en av lagdeltagarna otroligt lik min kompis C. Har du släkt i Holland, C? M är nämligen därifrån…)

30 Maj

Liv och död.

Jag sitter hos en gammal människa som inte har så lång tid kvar på jorden. Tänk, så förunderligt livet är. En liten föds, en gammal går vidare. Vad lär vi oss av alla som gått före oss? Ingenting kan man tro när man ser hur världen ser ut… Hur viktigt är det inte att vara snälla mot varandra? Jag skickar en tanke till dig som kanske vill reparera en relation utan att veta hur.

Tänk att inte ha någon som bryr sig särskilt då man ligger på sin dödsbädd. Det måste vara något av det svåraste som kan hända en människa. Måtte jag se om det händer någon i min omgivning. Man kan inte rädda alla, men jag tror att de flesta har en liten stund över till medmänsklighet. Vad kan du göra för någon annan?

29 Maj

Är du också trött?

Jag vet inte om det är stress, sömnbrist eller lågtryck som gör att jag känner mig lite sådär lagom trött mest hela tiden. Inte järnbristtrött så ögonen faller ihop bara man hamnar i en bilkö, utan krafsiögonentrött. Jag försöker fokusera även om det är inte helt lätt. Visst är det så här det ska vara vid den här tiden på året? I kväll ska sonen gå på niornas avslutningsbal. Voi, voi… Danskvällen för alla Stockholms nior i Stadshuset var visst jättelyckad, så jag hoppas det blir lika bra i kväll. Tur att vi slapp hjälpa till med balklänning, för det är inte det lättaste på jorden.

Jobbet är extra roligt och extra intensivt just nu. Det är ibland frustrerande att känna att mina kunskaper inte riktigt räcker till. Maken tycker att jag ska ”fake it ‘til I make it”, så som han alltid har gjort. Jag ska göra så gott jag kan med de kunskaper jag har och under tiden leta tips och idéer på nätet för att utveckla mig. Ja, och samtidigt ska jag släppa det där att jag inte kan helt och hållet, för att grunna för mycket ger bara ont i magen. (Amen.) Han är rätt klok han, maken.

När barnen tar sommarlov om två veckor ska jag ta en riktig sovdag. Låta bli att bädda sängen, läsa, sova och lyssna på musik.  Kanske ska jag be dottern visa mig hur man lägger in film på ajfånen och titta på något romantiskt tjafs. Ja, så får det bli.

28 Maj

Att utmana sig själv.

6 juni smäller det. Jag vet inte om jag ens vågar gå dit. Mitt löv blev inte alls något praktverk, trots att jag tänkte till både en och två gånger innan jag satte igång med mitt skapande och lade mycket tid på utförandet. Under tidens gång kom jag på flera saker som jag hade velat göra annorlunda. Jag blev också missnöjd med en viktig detalj. (Man ska jobba snabbt då man använder limpistol…) Nåja, man ska vara snäll mot sig själv. Och det är bara ett löv av många andra, så de flesta kommer inte ens att lägga märke till mitt!

Jag kikade lite på Music and Lyrics i kväll samtidigt som jag gjorde annat. Det fick mig att komma ihåg att jag har skrivit en riktigt bra text. Jag kommer inte att vinna någon ny bil med den, men jag är glad över att den finns. Och du kommer aldrig att få läsa den.

Veckans familjeprojekt är att sätta ihop en tidskapsel som vi ska lämna kvar i huset när/om vi flyttar här ifrån. Att sätta ihop listan på vad som skulle finnas med i lådan var något av det roligaste vi har gjort i familjen. En tablettask. Våra favoritrecept. Fotografier. Varsin pryl. Lite annat smått och gott. Spännande, eller hur?

I kväll dedicerar jag sonens favoritlåt till dig som är nykär. 😀

Ps: Kortskissen visar nyheter! Jag hann inte göra något kort till den här veckan.

27 Maj

Mors dag i bilder.

Ingen vanlig dag, nej minsann. Åh, vad jag gillar att bli uppvaktad!

Jag åt filen med god aptit, tog glatt emot rosor, kramar, kort och teckningar som delades ut och drack till slut upp teet som hade hunnit bli perfekt tempererat. (Kanske fixade jag till rosorna lite efter det. Skar snittytor, plockade bort skrynkliga och för lågt sittande blad och arrangerade dem lite snyggt sådär.)

Eftermiddagen tillbringade vi på Pong Buffé. Det var så gott med alla dessa asiatiska läckerheter – dumplings, gyoza, sushi och perfekt chicken satay! Att de sedan bjöd på inte så asiatiska desserter som smakade ljuvligt gjorde inte saken sämre. Behöver jag tala om att vi satt länge, länge? Och att nej, vi skämdes inte trots att vi åt flera desserter var. (Låt mig påpeka att dessa serverades i miniglas, så en portion förslog helt enkelt inte.) Det bästa var inte ens maten. Det var att ha flera timmar tillsammans utan en massa måsten, att kunna sitta och prata om allt och inget, skratta tillsammans och bara ha det bra. (Jag har som sagt insett att det där med att njuta intensivt då och då är som ett slags försäkringsinbetalning. När de jobbiga stunderna kommer får man helt enkelt plocka fram dem och neutralisera det dåliga.)

Den här bilden tog jag till dig S. Redan Strindberg, den gamle token, hade insett att det där med dumhet kanske inte nödvändigtvis har just med Amerikat att göra. (För er som inte ser står det ”… jag behöver resa för att laxera Sverige och svensk dumhet ur mig…” Oj, vad vi skrattade då vi läste det när vi strosade längs med Strindbergs del av Drottninggatan!)

Denna härliga Mors Dag, jag tror det faktiskt är den bästa jag har haft på alla dessa 15 år, avslutades med en promenad med K i vår svenska regnskog där jag hittade några nyutslagna liljekonvaljer. Dessa är till dig, mamma!

27 Maj

Mia Mamma!

Idag är det Mors Dag. Grattis till alla mödrar! Grattis till alla oss som får uppleva alla fram- och baksidor av detta hedersuppdrag. Jag är tacksam över allt mamma har gett mig. Ju fler dagar som läggs till livet, desto mer inser jag att hon har haft rätt då hon har sagt ”Vänta bara tills du själv blir mamma, får tonåringar, får barnbarn…”. Jag gör mitt bästa, i alla fall för det mesta. Och jag älskar mina barn så jag nästan går sönder. (Det gäller både fysiskt och själsligt.)

För övrigt kan det vara på sin plats att påpeka att man inte blir någon slags allomvetande superhjälte då man blir mamma. Däremot önskar jag emellanåt att det var exakt det jag var. ABBAs Slipping through my fingers med Meryl Streep får du i mors dags-present av mig. Grattis!

24 Maj

Lyssna, kom och lyssna!

En jobbig dag rent känslomässigt. Jag har alldeles ont i huvudet av allt som har hänt idag. Bra och sorgligt om vartannat.

Dagen slutade i alla fall i något slags dur med mollanslag. Sonen och alla de andra 179 AF-niorna hade avskedskonsert i Konserthuset, Stockholms vackraste byggnad. Vi blev bjudna på allt mellan himmel och jord – Purcell och Grieg, Britten och Eric Whitacre, klassiskt och modernt. Min personliga favorit var pianosolot av Gs kompis Daniel Chun. Kom ihåg hans namn… Den killen kommer att gå långt! Daniel spelade ett av mina favoritstycken för piano. Lyssna på den otroligt vackra melodislingan i Stenhammars 3 Fantasies, Op. 11: 1. Molto Appasionato (0.41 in in klippet hör du melodin första gången). Funderar du på att komponera ett stycke till mig så får det gärna ge mig samma känsla. 😉

Inte ett öga var torrt då konserten slutade med Sommarpsalm. Inte konstigt att det sedan bröt ut gråt- och kramkalas på scenen. Musiklärarna som inte har några nior i år satt precis framför oss. Jag tycker att en av dem var lagom sur då hon sa ”Jag tycker det har gått inflation i det där gråtandet”… Alltså, ungarna hade gett en helt fantastisk konsert! Jag förstår inte vad hon jiddrade om. Å andra sidan var hon kanske bara lite avis för att hennes avslutningskonsert inte var lika bra. Och nu ska jag lägga mig och bota min känslostormshuvudvärk och hoppas att jag vaknar till en alldeles ljuvlig dag i morgon.

24 Maj

Tja.

Här kunde man också ha varit. Eller inte. Men det hade varit rätt fint att få vara en fluga på väggen. Åtminstone då de spelade Enter Sandman och Nothing Else Matters. Eller The Unforgiven, för den delen.