Varje höst är det samma sak. Verandan blir till något slags kombination av lagerlokal och kylskåp. Vi använder inte längre den vägen in i köket, men utrymmet utnyttjas precis lika mycket som det gör under sommarhalvåret. Den ser bara inte lika trevlig ut. Det får vara så, jag tar tacksamt emot varje extra kvadratmeter som erbjuds i vårt lilla hem. I år var jag lite senare på bollen än vanligt på att vårstäda, men visst har det varit ovanligt kallt och ruggigt? Eftersom verandan är oisolerad, även under golvet, så fluktuerar temperaturerna mycket. Skiner solen får vi ett eget litet paradis där inne på våren även om det är kallt ute, men blåser det och är kallt så känns det inte som att fönstren och brädorna skyddar särskilt mycket.
I förra veckan var det iallafall dags att hälla såpa i fotbaljan tillsammans med kallt vatten och börja skura. Jag jobbar flödigt med både såpvatten och ”avtorkningsvatten” eftersom det rinner rätt igenom. På övervåningen funkar inte detta förhållningssätt. Visserligen ger såpan färg till vattnet, men jag kan säga att det var rätt skitigt.
Jag tog inget förefoto. Detta var ”emellan”, så då kan du kanske tänka dig hur det såg ut här inne. Jag fick bara feeling och kände att det var viktigare att få golvet skurat än att sortera färdigt, så då åkte allt upp på sittbänkarna med förvaring. Bästa projektet! Hade jag varit ansvarig idag hade jag sett till att det fanns intag längst nere för hälarna för att kunna sitta lite mer bekvämt. MEN, det ger också mer förvaringsyta såhär, så jag är mycket nöjd. I den dolda förvaringen har vi grillkol, krukor, sittdynor, makens bikläder och lite annat smått och gott som inte används på daglig basis. Precis som de flesta andra jag känner brottas jag med hur saker bäst ska förvaras. Maken vill ha sådant som används mer sällan i ladan vilket jag håller med om är trevligt överlag, men jag vill inte heller behöva springa till ladan flera gånger i veckan för sådant som används mer ofta. För det mesta känner jag mig som en minimalist som allt för lätt får känslor för grejer som jag förknippar med personer eller traditioner. En maximalistisk minimalist kanske, haha?
Finns det något som klår ett såpskurat golv som får torka i en solvarm veranda med öppen dörr? Alltså, vilken känsla! Doften och den mjuka känslan som plankorna bjuder på innan gruset genast börjar följa med in igen…
Vårduken ligger på fars bord och vi kan äta lunch här ute i någon dag till. Snart övergår detta till miniväxthus igen. Tomater och pelargoner står uppe i syrummet nu, men ska i vanlig ordning flytta ner hit för att vänja sig vid utelivet. Det är härligt med ett levande hem som ändrar karaktär i takt med årstidernas föränderlighet. Just nu njuter jag av det rena och avskalade i detta lilla smycke till utbyggnad. Förvaringen städades ut innan jag tog detta kort, men jag tänkte att det fanns utrymme för en hårdare rensning. Du vet hur jag är, jag gillar att rensa och organisera då och då och återkommer med all säkerhet till dessa bänkar en annan dag. Idag ska jag bara sitta på dem i pauserna. Gott så.
12 kommentarer
Det är jättefint!
Jag känner igen mig mycket i detta. Jag är bra på att röja upp, inte så bra på att hålla ordning. Att ha både minimalist- och maximalisttendenser är bra för balansen i slutändan, även om det kan skapa spänningar då och då.
Jag har förstått genom skönlitteraturen att förr gjorde man en riktig vår- (och kanske också höst-)städning när man hävde ut allting och skurade överallt. Jag tänker att det behövdes när man eldade inomhus (blir sotigt, men också smutsigare på golven med ved/koks som bärs in och aska som ska ut), och inte hade dammsugare, och antagligen hade skodon på sig inomhus eftersom det inte var centralvärme. Tjänstefolk eller små bostäder var väl en förutsättning.
Tack för påminnelsen om spänningarna och balans! Jag tänker att det är så för mig också. Jag är faktiskt ganska duktig på att hålla ordning generellt, men somligt är det svårare för. T ex verandan när jag ger ”fritt fram” för att den har gått in i höst/vinter-mode. Likadant när jag håller på med något projekt. Jag har god ordning i hur allt material är förvarat, men när jag håller på blir det rätt upp och ner! Det är väl det som är balans gissar jag…
Ja, precis, så tänker jag också att det är. Jag älskar den där stunden då det är så varmt ute att det bara är att öppna tvärdrag och låta vinterns grunddamm blåsa ut. Jag gissar att du har rätt i hur behovet av storstädningarna uppkom.
Åh, där kommer ni ha det fint ju! Jag är nog också en maximalist. Bra ord. Jag vill ha så lite grejer som möjligt omkring mig men är samtidigt en spara. Det är en riktigt dålig kombination….
Ja, det är så mysigt att sitta där! Tomaterna har redan flyttat ner där, men vi får plats ändå. Undrar om vi inte är ganska många maximalistiska minimalister…
Hej Monnah! Jag riktigt känner både kylan och vårkänslan på samma gång! Och visst är det något speciellt med de där utrymmena som får leva med årstiderna. Er veranda ÄR ett riktigt litet smycke! Så FINT!! Sen älskar jag doften av såpa! Har en dunk med såpa här hemma… snart dags att skura balkongen och altanen!
KRAM till DIG! Anna
Det bästa med att verandan byter funktion är ju att vi får chans att bli förälskade i den om och om igen! Det är riktigt mysigt att vara där när det är städat och fint igen. Tack, visst är den gullig? Vi har fått höra att verandan transporterades hit från Karlskrona, men har inte hittat bevis för det i arkiven. Härligt att du har upplevelsen av nyskurat kvar att njuta av! Kram!
Åh, en sån fin veranda! Vilka vackra skuggor det blir av de färgade glasrutorna.
Det var mycket igenkänning i din beskrivning av hur ni använder er veranda. Vi har i och för sig ingen vacker veranda, men ett vår- och höstisolerat uterum med skjutdörrar mot en altan utanför. Detta uterum fungerar också som ett extra kylskåp och förråd den kalla årstiden. Nu i påsk när vi hade besök av vårt barnbarn och det blåste så mycket, fungerade det också som lekplats med plats för liten rutschkana och cykling på trehjuling 🙂.
Tusen tack, Ewa! Visst blir det fint med det röda ”glittret”? Jag förstår att ett uterum kan få samma funktion som vår veranda. Vad mysigt att det också kunde vara så stort att det blev ett lekrum! Det är det trista med vårt hus. Skönt att inte ha så mycket att städa, men ibland hade jag velat ha ett riktigt luftigt utrymme för lite fler gäster.
Så fint! Kände riktigt såpdoften när jag läste här. Kram
Tack, tack Marika! Jag älskar att få doftupplevelser då jag läser något. Det är mysigt. Kram!
En härlig plats året om, med olika funktioner. Det gillar jag, det är väl minimalistiskt om något, att nyttja den yta som finns och multianvända den. Älskar dina fönster, har sagt det förut, men tål att sägas igen 🙂 Kram
Ja, det är verkligen minimalistiskt! Det är också något vi jobbat med, att ha flera funktioner för våra olika rum och utrymmen. Att vi kan ha elva personer sovande här hemma rätt bekvämt och att då alla utom tre kan stänga om sig trots att vi bara har 110 m² tycker jag är rätt fantastiskt t ex. Tack!!! Är så glad att brorsan lade ner tid och kärlek för att ta tillbaka verandans skönhet igen. Kram!