En liten bukett från min trädgård. Hoppas att den värmer ditt sinne.
Så här i Eurovisiontider (Måns, den lille sötnöten tävlar visst i morgon eller när det nu är) måste jag påminna om ett av de vackraste, förvisso utom tävlan, nummer jag någonsin sett: Loreen och hennes gäng med sköntecknande och skönsjungande barn. Jag ryser varje gång och gråter en skvätt. Japp. Musik är så mycket känslor för mig.
Lämna ett svar