monnah

Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Tankar efter ett annat inlägg.

Det här är ingen mästaruppsats, men jag vet många som känner som författaren. Ja, apropå det där kärleksinlägget jag skrev härom dagen och frågan L ställde i kommentarsfältet. Annette skrev att en separation kan vara det bästa för barnen om de båda vuxna beter sig vuxet efteråt. Problemet är att så många vuxna inte vet vad det innebär… Så vad är ett vuxet hanterande av en separation? Hur får man separationen att inte handla om att ge sig på sin ex-partner eller att få leva ut sina egna passioner utan istället göra den nya livssituationen hanterbar för barnen? Har du någon erfarenhet av detta få du gärna dela med dig!

Ps: En lite rolig historia…

Lilla My, ”skilsmässobarn”, kommer hem efter att ha varit och lekt med en kompis och är alldeles uppspelt.
– Mamma, mamma!!! Vet du vad? Annas mamma och pappa bor i SAMMA HUS!

4 svar till ”Tankar efter ett annat inlägg.”

  1. Profilbild för Ett liv iHusvagn med två små
    Ett liv iHusvagn med två små

    Det sjukaste är hur föräldrar kan gå vidare och lämna barnen bakom sig. Hur är det psykiskt möjligt? Det är något som alltid finns i bakhuvudet, speciellt nu när jag har egna – hur kunde pappa välja att missa att vara med mig vid den och den åldern (speciellt jämför jag med Noëlle).
    Om jag och maken skulle gå skilda vägar och även om han tilldelades vårdnaden skulle jag göra allt som stod i min makt för att flytta till samma stad… Äsch, jag skulle också kunna skriva en uppsats.

    Svara
    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Ja, din historia är ett exempel. Oavsett hur fantastisk din mamma har varit är det ju fortfarande ett hål i dig efter din pappa, eller hur? Det är konstigt,det där… Jag förstår att inte alla har samma anknytning till sina barn som jag, men på något vis måste man nog förklara alla dessa övergivna barn med förträngning. Hur kan man annars fortsätta leva sitt liv och må bra?

      Svara
  2. Profilbild för Evelina
    Evelina

    Jag vet inte jag. Jag har svårt att någonsin se en skilsmässa som något bra för ett barn. Kanske hade det varit ännu värre om föräldrarna fortsatt leva tillsammans och bråkat ständigt men som ett skilsmässobarn till föräldrar som verkligen hanterade det moget, bodde nära, aldrig bråkade inför oss eller talade illa om den andre, umgicks på kalas, utflykter, semestrar och annat och tog hand om oss lika mycket båda så var det ändå jättejobbigt att inte ha båda på samma ställe. Alltid en lite gnagande känsla av att det var synd om den förälder man inte var hos för att den var ensam och alltid en längtan. Som vuxen hade/har jag fortfarande märken efter detta som jag behövt bearbeta för att inte fastna i dåliga mönster i mitt liv så nej… jag vill aldrig utsätta mina barn för detta och jag kommer göra allt som står i min makt för att hålla ihop min familj.

    Svara
    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Tack för att du delade med dig av dina upplevelser! Kram.

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *