Räddningsaktion.

Gerda Bengtssons mönster som säljs via Haandarbejdets Fremme tillhör mina favoriter. Alla broderier med småttiga stygn gillar jag. Tja, kanske inte alla, men nog tycker jag generellt om dessa bättre. Jag broderar inte längre, eller kanske mer för tillfället. Den vackra duk jag fick till min trettioårsdag från Brodera Mera är ju ett pågående projekt som har hållit på i 25 år. När jag plockade upp det för att fortsätta häromsistens hade dock nålen försvunnit, så då fick pausen fortsätta. Däremot har jag något slags second hand-fixering vid vackra broderier, särskilt om de säljs för en spottstyver. Denna tavla hittade jag på Pingstis för några månader sedan för inga pengar alls. Broderiet var fint monterat, men på en kartong av dålig kvalitet som blivit helt brungul och som därmed missfärgat själva broderiet. När jag skulle montera isär ramen satt monteringstejpen stenhårt, men igår bestämde jag mig för att ta i med hårdhandskarna.

Här ser du både den missfärgade kartongen och tejpen som satt bättre än gorillalim. Jag har aldrig varit med om något liknande! Markus som hade fått broderiet 1979 uppskattade antagligen inte tavlan och så hamnade den på Pingstis. Nu blev jag alldeles svettig av att dra ur monteringsromberna/spikarna/knivarna och av att pilla tejp. Limmet satt som sagt stenhårt och blev kvar på själva tyget. Det kan nämnas att limmet fanns kvar också efter tvätt. Jag tänker att det ger sig vid nästa montering.

Här ser man missfärgningarna i duken rätt bra. Efter att ha tagit denna bild lät jag broderiet ligga i ljummet vatten med bikarbonat och citronsyra för att ljusa upp det gula och efter några timmar körde jag en runda i tvättmaskinens finprogram. Resultatet blev riktigt bra! (Och nej, jag tvättade det inte tillsammans med städtrasorna som hänger där bakom på bilden längst upp.) Nu funderar jag vidare på hur jag ska göra. Min vän som är inramningsproffs har rätt material och även om jag inte vill lägga tusentals kronor på en montering hos henne kanske jag kan få köpa en syrafri kartong att montera upp det pressade motivet på. Mina textila räddningsaktioner fortsätter.

Continue Reading

Halloweenkudden på plats.

I vanlig ordning har den nya årstiden fått flytta in i vardagsrummet. Flytten har skett gradvis. Den ”största” skillnaden i rummets karaktär sker när kuddar och filtar byts ut, så det brukar jag vänta lite med. I år kunde jag dock inte hålla mig. Mina rundor på Pingstkyrkans Second Hand sker ofta utan mål. Det finns sådant jag tittar efter som jag berättat om förut, t ex ge bort-vaser. Det är en trevlig gest att ta med blommor från trädgården i en vas som kan behållas av mottagaren. Nu har jag ett så stort förråd i ladan, säkert 25 vaser på en hylla, att jag gett mig själv köpstopp gällande just dessa vaser. Textilierna tittar jag alltid igenom och även hyllorna med träskålar och liknande. Sist jag var där hade de till och med plockat fram en del julsaker, men där är jag verkligen inte än. Hur som helst. Pingstisbesök. För ett tag sedan hittade jag ett alldeles nytt, färdigbroderat kuddfodral som bara inte var monterat. Tolv kronor. I färger som säkert inte är så gångbara för Medelsvensson, men som passar HELT perfekt i vårt höstvardagsrum med lite försiktig Halloween-touch. Jag kan förstå att andra inte ser värdet i handbroderade ting, men själv älskar jag att ta sådana tillvara! Jag vill göra det ännu mer, det är något jag funderar på en hel del. Så trist om folk inte använder eller till och med slänger dessa guldkorn.

Igår var det dags att montera broderiet på en kudde för att ge den liv. Jag hade ingen kudde i rätt storlek, 40×60 cm, så en sådan hade beställts från Nordic Nest för 128 kronor inklusive porto. De hade halva priset för kudden, så det blev ändå ett bra pris för mig. Jag vill inte beställa från de där jättestora firmorna och försöker stötta den lokala verksamheten, MEN… Denna gång var jag helt enkelt bekväm. Jag hade ingen passande dragkedja, så jag bestämde mig för att bara kasta ihop bottensömmen för hand. Behöver man rengöra denna kudde går det bra att torka av med fuktig trasa och vädra ut den ordentligt innan den läggs undan igen.

Någon har broderat detta vackra motiv i två olika orange nyanser på ett svart ripstyg. Rips är svårt att vika, men jag gjorde mitt bästa för att pressa in sömsmånen och höll den på plats med moderna syclips. (Jag gillar verkligen sådana i många sammanhang, men ibland tycker jag att gamla hederliga knappnålar funkar bättre.) Det gick snabbt att komma från hörn till hörn och efter det var det bara att…

… lägga kudden på plats i den nätta IKEA Stockholm-fåtöljen som inte är världens mest bekväma, men som vi ändå gillar. Den söta ugglan och spökena i silduk som ska upp i ljusgrenen får bo kvar ute i lådan i ladan ett tag till. Under tiden njuter vi av den mysiga känsla som varmare färger bjuder på.

Continue Reading

Broderidilemma.

Mammas väninna ska flytta och håller på att rensa hårt. Hennes släktingar har uttryckt ointresse för hennes textilier och jag har sagt att jag gärna tar hand om dem. Ett gäng fick jag för ett tag sedan. Jag har planer för ”vidareutveckling” för flera av grejerna. En del fick åka vidare till sällare jaktmarker då de var i för dåligt skick. Återvinning kräver ändå att grejer fortfarande håller ihop eller går att laga på något smidigt sätt. I torsdags fick jag ett broderi som jag får dåndimpen av! Väninnan hade fått denna tavla och jag har sällan sett något så vackert. Det är ett yllebroderi med minimala stygn som måste ha tagit evigheter att brodera.

Jag såg dock en del problem med att behålla broderiet som det är. Jag kände mig både vindögd och sjösjuk innan jag förstod vad som var fel. Ser du? Jag bestämde mig iallafall raskt för att demontera det hela och fundera vidare på vad som skulle göras.

Jag glömde ta en bild på glaset som i och för sig är ett dyrare, reflexfritt glas, men som var alldeles molnigt och gjorde motivet nästintill suddigt. Utan glas blev det ännu mer uppenbart att detta är ett alldeles särdeles vackert broderi.

Se bara! Det rör sig om stygn som bara är ett par millimeter höga. Färgerna utan glaset är intensiva och så vackra tillsammans.

Jag försökte testa att lägga motivet rätt och låta bli att lägga på glaset (just det, det var helt snedmonterat i originalskick), men var fortfarande inte nöjd. Jag älskar faktiskt ramen, men tycker att den ser skitig ut. Vad göra?

Jag skickade ett meddelande till min kreativa vän som dessutom råkar vara den duktigaste inramaren jag stött på:
Hej kära du! Jag vill gärna pick your brain som kreativ vän och liiite som proffs. 😅 Fick detta heeelt otroliga yllebroderi av mammas väninna som vet att jag älskar att återvinna textilier, låta dem fortsätta leva, att åtminstone ge dem en chans. Det är sytt av en (då) jugoslavisk kvinna i minimala stygn. Broderiet var som du ser helt skevt monterat så man blev vindögd och sjösjuk, så jag demonterade det raskt. Egentligen vill jag nog ha kvar det i sin ram, men den är ju så, ja, vad? Är det allt det svarta som gör att jag inte gillar den månne? Tänker mig den helt i guld, kan man sprejmåla utan att drabbas av ramgudarnas vrede?! Eller ska jag göra något helt annat? Ett litet tantsoffsmycke (a.k.a. minikudde)? Du behöver såklart varken tycka eller svara, men får du någon tanke får du gärna dela med dig.

Svar kom med vändande post:
Å, vilken fin!!!
Ja, ramen är i någon slags bronsering. Klassiskt sett skulle pärlorna varit i äkta och kanske några fler detaljer. Då hade ramen haft en finess och inte känts så ”klumpig”.
Jag hade monterat om broderier horisontellt och skippat glaset. Det släcker hela bilden. Det blå är ju underbart! Och ett yllebroderi mår bra utan glas. Ska den hänga i ett kök så kanske glas ändå…
Som ett tantsmycke skulle den vara jättefin också!!! Och så skulle det blå komma fram ändå mer eftersom den inte kommer sitta lodrätt i soffan (kolla bilderna du skickat så ser du hur det blå släcks bakom glas + lodrätt läge.
Med en liten volang som en mjuk ram.
Jag hade inte haft så stora grubblerier ang spraya ramen. Guldfärg är svårt och ser gärna billigt ut men det finns många andra fina färger om du ändå ska spraya den! Alternativt kan du bara lägga på en ljus söle/färg som du sen torkar av. Då kommer guldet fram igen och det svarta dämpas. 😁

Hon hade mig med ”en liten volang som en mjuk ram”! Så får det bli. Kanske i höst, det gör ingenting om det får vänta lite.

Continue Reading

Ett Litet Ord 2024 – HEMSLÖJD.

Året 2023 har bjudit på högt och lågt, inget av en del och ett överflöd av annat, starka känslor, mängder av mänskliga möten samtidigt som det är många vänner jag inte hunnit träffa. Jag har haft nära kontakt med mitt årsord, men samtidigt känns det som att jag inte riktigt haft tid att jobba med det som jag hade velat. Här kan du läsa mina tankar runt årsordet, RUTIN. Detta säger jag nu tack till, lägger till handlingarna och går en helt annan väg.

Den här gången försöker jag mig på ett mycket praktiskt ord, HEMSLÖJD, som jag hoppas ska ge mig en nytändning gällande intressen som följt mig sedan jag var barn. Lite lillgammal har jag väl alltid varit och därmed känns det därför rätt naturligt att jag virkade stora spetsdukar då jag var tolv, stickade tröjor och bebiskoftor på högstadiet, gick vävkurs med mamma, min kompis och hennes mamma då jag var 16 och sydde de flesta av mina egna kläder under hela tonåren. Även om jag fortfarande stickar en hel del i perioder och egentligen har två pysselstationer här hemma så saknar jag den drivande lust som jag vet kan förknippas med denna typ av aktiviteter. Det är den jag hoppas kunna hitta tillbaka till i år!

Jag kommer att börja året med en inventering av alla ”kommande projekt” jag har liggande. Det är halvfärdiga lapptäcken, badhanddukar till badrockar i Ellinor Nilsen-stil, fantastiska hemvävda textilier som kan bli både kläder och inredningsdetaljer, kommande kläder till barnbarn och syskonbarn, tyg till presentpåsar (återvinningsbara istället för presentpapper), garner till sjalar och sockor, broderier – om jag jobbade med olika textilier på heltid skulle jag kunna hålla mig sysselsatt i åratal. Det är svårt att hitta de riktiga godbitarna om man presenteras för ett berg av sötsaker. Ska jag kunna ägna mig åt hemslöjd så mycket som jag hoppas gäller det därför att jag ser till att utgångsläget ser lite annorlunda ut än det gör idag. Jag har något slags ordning och reda, men jag har för mycket helt enkelt! Det gäller att göra en priolista, eller önskelista kanske. (Ps: Jag vågar inte riktigt kasta in kalligrafi här i röran, men nog hade det varit trevligt att göra mixed media med både textilier och kalligrafi!)

Hemslöjd är en hantverksmässig tillverkning av bruks- eller prydnadsföremål för eget behov eller till försäljning. Ordet är känt i svenska språket sedan 1807. Ursprungligen var det ett samlingsnamn för tillverkning av bruksvaror som kläder, hemtextilier, husgeråd, möbler, arbets- och transportredskap, på landsbygden utförd i hemmet för eget behov, till skillnad från avsaluslöjd.

Rötterna till den svenska hemslöjden finns i den svenska allmogekulturen där den också hämtar inspiration. Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom hemslöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men även återbruk är vanligt.

Wikipedia

Här är lite bilder på sådant jag gjort på sistone och ett specifikt projekt som ligger på vänt. Förhoppningsvis kan jag tänka lite utanför lådan så jag inte snöar in på ”samma gamla vanliga”. Med detta årsord tror jag att hjärnan kan triggas igång och bli åtminstone lite uppfinningsrik. Det ska bli så kul och jag känner mig riktigt pepp! Har du något årsord?

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin

Continue Reading

Reparation av hål i duk.

Ett av de senaste inköpen från Pingstkyrkans Second Hand var en stor julduk med ett litet hål i. Pris? 55 riksdaler. Priset var satt med tanke på att hålet fanns där, men jag tänkte att det relativt lätt skulle kunna åtgärdas. I vanliga fall brukar jag tvätta second hand-textilier, eller lägga dem i frysen i någon vecka, för att bli av med eventuella skadedjur och smuts direkt när jag kommer hem. Den här gången valde jag att laga hålet först för att inte göra det större. Duken var redan tvättad och krympt, så det var bara att köra.

Jag inser att det kanske inte är alla som har fyra olika nyanser av vit sytråd hemma, men jag har haft egen symaskin sedan jag var femton år och har samlat på mig en del sedan dess. Detta gäller även annat material till sådana här aktiviteter. I det här fallet valde jag att stryka på en liten bit tunn vlieseline på baksidan för att ha något att sy i under hålet.

Så här såg det ut när jag hade strukit på biten på baksidan.

Härefter var det bara att sy kors och tvärs med trestegssicksack fram och tillbaka över hålet. Nästa steg blev att tvätta duken i fintvättprogrammet. Moderna tvättmaskiner i all ära, men att försöka centrifugera med 1400 varv/minut på ett sådant här tyg leder inte till något gott.

Imorse hade duken torkat och jag klippte rent nära kanten på sömmen, men bestämde mig även för att komplettera med lite fler stygn då jag märkte att hålet inte riktigt hade låsts in. Nu ser det bra ut och duken kan fortsätta användas, älskas och tvättas.

Jag snabbströk bara duken för att visa resultatet, men såhär ser den ut nu. Den som söker ska finna lagningen, men när det är dukat tror jag att ungefär ingen bryr sig det minsta om att det en gång fanns ett hål där. I söndags var det precis åtta veckor kvar till julafton. Det känns bra att ha ett litet gäng dukar att kunna lägga på bordet. Nu är jag mormor, bor i en faluröd stuga på landet och bryr mig ganska lite om vad som är trendigt och ganska mycket om vad jag tycker är fint. Då känns det bra att det finns andra som lagt ner mycket tid på att tillverka hemtrevlighetstillbehör.

Continue Reading

Räddningsaktion av julbonad.

49 kr plus porto. Det fick jag ge för det här luggslitna paret. Den blå duken är supersöt, men det går tyvärr inte att rädda tyg som fått blekta, urtvättade ränder. (För dig som inte lärde dig att vända dina jeans ut-och-in innan du flyttade hemifrån är det här antagligen inte någon nyhet.) Jag lade iallafall ett bud och vann eftersom det sannolikt inte fanns någon annan som såg storheten i en bonad med en stor gul fläck i hörnet och en duk med tvättränder.

Du ser ju själv. Ingen vidare reklambild, men säljaren var ärlig och jag var villig att ge bonaden en chans.

Efter en natt i en bunke med varmt vatten, bikarbonat och citronsyra hade det gula hörnet mer eller mindre försvunnit, men dessutom hade den vita väven fått en mycket fräschare ton. Så här såg bonaden ut efter också en omgång i 40° med 400-varvscentrifugering. Jag dänkte den med vatten och lät den ligga en stund, vände den upp och ner på strykbrädet och pressade med en urvriden pressduk emellan bonad och strykjärn. Det tog sin lilla stund att få den i presentabelt skick. Kanske gav jag upp lite för tidigt, men nu är jag nöjd. Tomtarna får börja tjänstgöra till första advent tänker jag!

Continue Reading

Textilier och återbruk.

Jag hade ju kvar kuddfodralet som skulle sys, ett projekt som legat alldeles för länge. Jag hittade en broderad bonad i lite risigt skick på en auktionssida till vrakpris och tyckte att den förtjänade ett bättre öde. Broderiet hade suttit uppspänt, men tagits ner i samband med försäljningen gissar jag. Uppviket hade nästan lossnat efter vad jag gissar tidens tand och det visade sig att en ansenlig mängd damm med all sannolikhet ackumulerats genom åren.

Just doft är svårt att förmedla genom en datorskärm, så jag blev lite besviken eftersom jag är petig med dofter. Hur som helst, sedan köpet har jag snötvättat detta broderi, jag har sprejat det med något naturligt saltsprej som skulle ta bort vilka otäcka dofter som helst, jag har vädrat, jag har stoppat i frysen och jag har fixat. Det luktar fortfarande lite dammigt, men nu får det vara så.

Då jag bildgooglade mitt broderi fick jag fram detta. Tydligen kallas motivet för ”valknut” och är ett skånskt motiv som härstammar från medeltiden. Inte konstigt att det doftar lite instängt! Imponerande ändå att någon använt sitt öga för skönhet för att få fram ett så intrikat mönster utan minsta hjälp av alla tekniska hjälpmedel vi har idag. Hahaha, nä, men mitt broderi har faktiskt årtalet 1933 inbroderat, så det har nästan hundra år på nacken.

Jag klippte bort väven runt själva motivet eftersom det ändå bara satt fast på ett fåtal ställen. Twistsömmen hade låst kanterna så bra på egen hand, men jag bestämde mig ändå för att sicksacka. Jag undrar hur lång tid detta konstverk tog att förfärdiga? Varje gång jag ser ett vackert handarbete vill jag rädda det, medan någon annan säkert tänker ”gammalt och otäckt”.

Linnetyg är lätt att färga in, men svårt att få i rätt nyans för en lekman. Jag bestämde mig därför för att använda ett lite kraftigare, ofärgat linnetyg till baksidan. (En av färgerna i broderiet tas dessutom upp perfekt i linnet.) Jag hade från början tänkt göra en omlottknäppning med två knytband, men när allt var färdigt tyckte jag inte banden behövdes. Kanterna på själva omlottdelarna pressades in med fem centimeters sömsmån och syddes fast med två parallella raksömmar. (Sömmarna syns om man tittar lite mer noggrant på den här bilden.)

Anledningen till att jag föll för detta broderi från början var både färgerna (som passar perfekt till tapeten uppe, även om formspråket är lite mer kantigt), det faktum att det hade så många år på nacken och så monogrambokstaven som ju säger ”den här är din, M”. Jag undrar om det månne var en Margareta, eller kanske Matilda, som broderade min nya kudde. Hur som helst är jag glad över vårt samarbete och hoppas att kudden kan komma till stor glädje här hemma.

Continue Reading