telefon – monnah

Nedslag i fastan.

12 mars, 2026 12 kommentarer

Imorse vaknade jag hemma i min egen säng för första gången på nästan en vecka. Jag har sovit gott både i hotellsäng och på äldsta dotterns soffa, men det är något särskilt med min egen säng. Egentligen börjar den ha sett sina bästa dagar, men den är fortfarande den skönaste jag har haft. Även telefonbatteriet har gett upp, hjälpsamt såhär då jag försöker mig på en telefonfasta. Ska ärligen säga att det gått mycket bättre här hemma med den saken, på resande fot kan jag inte lägga ifrån mig luren. Däremot kan jag lämna rapport om vad som hände på tågen både på väg upp och hem igen och hur det kommer sig att jag anser att jag valde ett mycket bra projekt för min fasta.

I det senaste inlägget berättade jag att jag satt vid en plats där jag inte kunde använda min laddare, så då vågade jag inte använda telefonen för att ha nog med kräm för att kunna visa biljett och ev behöva ringa något samtal. (Jag vet, jag borde ha skaffat en bärbar dosa, men jag gav bort den jag hade och det har aldrig blivit av att skaffa en ny.) Jag bloggade en kortis och sedan fortsatte jag roa mig utan telefonen. Det funkade utmärkt och var faktiskt riktigt skönt.

På väg hem hade maken gett mig en lista med utmaningar att utföra (t ex ”låna något av en medpassagerare”, ”vik och testa ett pappersflygplan”). Jag hade fått uppmaningen att ha två A4-papper tillgängliga. Några av utmaningarna behövde jag ha telefonen till, det fick vara så. Roligt var det hur som helst. Inte minst då jag satt och vek det där flygplanet och min granne satt och hade telefonmöte och inte kunde sluta att titta på vad jag höll på med. Hahaha! Jag hade också reagerat om en 55-åring vek pappersflygplan utan att ha något barn i sällskap. Jag hade också med mig en pocket som jag köpte på bokrean som jag besökte med sonen i Solna. Cal Newport har jag hört intervjuas i diverse poddar, men det är något annat att läsa hans tankar om ”Deep work”. Underrubriken ”hur du finner fokus och djupjobbar i en distraherande värld – strategier för kontroll, mindre stress och digital minimalism” förklarar väl vad boken handlar om. Du förstår kanske också vad det är som lockar mig med Newports tankar.

Jag har förstått att det som påverkar mig själv personligen mest negativt just nu är glappet mellan den tid jag har tillgänglig och hur jag använder den. Därav önskan om en mindre närvarande telefon nu under fastan, men också önskan att läsa mer. Jag hade SÅ svårt att koncentrera mig på boken då jag satt där på tåget. Boken är intressant, men inte på det viset som får mig att drunkna i en text. Sätet var okej bekvämt, men jag satt inte i en tyst kupé och det pågick samtal runt omkring. Alla var hänsynsfulla, oavsett om de jobbade eller pratade med grannen i sätet bredvid, men det gjorde ju ingen skillnad för min koncentration. Jag tvingade mig att sitta kvar i det obekväma och kom en bit till slut. (Uppdraget från maken var utfört vid det laget.) Hade jag trott att jag som läst så mycket sedan jag var fem år skulle hamna här?! Sannerligen inte!!! Det är skillnad på att läsa på datorn, vilket jag ofta gör, och att läsa en bok. Det störda fokuset känns inte jobbigt på samma sätt vid datorn, men jag fattar ju att det bara är en skenkänsla. Där har jag annat tillgängligt hela tiden om det skulle vara så och jag är inte riktigt medveten om att jag gör en massa annat emellan styckena/sidorna/rapporterna.

Det är ingen hemlighet att jag är precis lika ofullkomlig som mina medmänniskor och att jag funkar på ungefär samma sätt, åtminstone rent generellt. Medvetenheten jag har om detta känns vanligtvis mycket hjälpsam och gör att jag är mycket ”snällare” mot både mig själv och andra än jag var som yngre. Det gör det inte lättare att acceptera att jag har blivit så dålig på att läsa. Å andra sidan har jag äntligen börjat göra något åt det. Det handlar inte längre bara om en känsla, utan är påtagligt och något som jag jobbar med i vardagen.

I en konversation jag hade under dagarna jag var bortrest (det har blivit många fina sådana, både med små och stora) blev jag påmind om argumentet att det inte nödvändigtvis är problematiskt att vi googlar allt, det är snarare en naturlig följd av hur samhället och våra omständigheter har utvecklats. MEN! För mig är det otroligt problematiskt att människor slutar ha information i huvudet. Det ger helt andra förutsättningar för mer komplexa analyser att kunna hämta information från flera olika bibliotek i sin egen skalle än om man bara tar fram en textmängd som kanske inte ens skrivits av en människa. Nej, jag tror faktiskt att människan rent allmänt har blivit både dummare och mindre resilient sedan internet gjorde entré i våra liv. Jaja, det finns massor av härligt som kommit också så klart. Jag älskar allt som bloggvärlden har gett och ger mig t ex, jag älskar att jag kan ha videosamtal med barnbarnen varje dag, jag älskar att jag kan hitta recept jag inte har i mina kokböcker och annat som är både viktigare och mindre viktigt. Faktum kvarstår. I en värld där det inte handlar om hur man lär sig saker utan om hur man hämtar fram information ges inte samma utrymme för hjärnutveckling. Apropå att googla, här har du information om demens. I det sista stycket står det: ”Högre utbildningsnivå minskar demensrisken. Forskning visar att ju fler års utbildning en person har, desto lägre är risken att drabbas av Alzheimers sjukdom.” Där tror jag till etthundra procent att det handlar om att man gympar sin hjärna när man lär sig nya saker och är intresserad och nyfiken. Det är därför man också tipsas om att hålla på med korsord, lyssna på ny musik, läsa böcker i olika genrer osv. Man blir helt enkelt dummare än nödvändigt av att bara använda andras kunskap.

Sådär, där fick du lite nedslag i de tankar som vuxit fram både innan och under telefonfastan. Jag fortsätter fram till påsk och vet att jag är på rätt väg. Inte är det lätt, varken att vara konsekvent eller att göra det jag föresatt mig, men jag ger inte upp för det.

Funderingar

Den smarta telefonens vara eller icke vara.

30 december, 2025 4 kommentarer

En av mina systrar funderar på att skaffa en o-smart telefon och lägga den smarta i en låda hemma. Jag har haft samma tankar själv, men orkar inte gå vidare med dem. När syrran fick frågan varför hon vill göra det skrev hon en hel lista med anledningar. Jag tycker att den är väl värd att dela och har frågat henne om lov. Hon sa ja, så varsågod:

Äga min tid. Tänk bara varje gång man går in på telefonen för att “kolla nåt” och blir fast.
Att jag säljer min data till företag som vill sälja saker till mig, som ska göra mig mer lycklig/snygg etc.
Vara mer närvarande i alla sammanhang – njuta av och se naturen och människorna runt omkring.
Vara en mer närvarande förälder.
Minska behovet av att fotografera så mycket, inte behöva känna att varje stund måste fångas med telefonen annars går den mig förbi.
Frigöra tid för mina egna tankar.
Ett aktivt motstånd mot hur samhället har blivit – visa att det går. Göra motstånd mot att något som ska få oss att “connecta” tar oss ifrån varandra ännu mera. Tänker på den där gången jag var påväg ill jobbet och ALLA på bussen satt o stirrade ner i sin skärm. Dessa ljusa skärmar som lyste upp hela den mörka bussen. Det var så sorgligt.
Att kunna stå för det jag vet och känner på mig – hur och att telefonerna påverkar oss människor väldigt negativt ur många aspekter. Psykiskt sköra drabbas värst- förstärker depressivitet och passivitet etc, vidmakthåller ångestproblematik mha distraktion. Majoriteten av alla som söker mig som psykolog har en sak gemensamt- ett överskott av distraktionsbeteendet så som telefonanvändning.
Jag ringer folk mycket mindre än förr – knappt alls.
Jag känner en ständig stress över att vara tillgänglig vilket gör att jag skrollar bort tid istället för att svara på meddelanden som sedan genererar fler meddelanden vilket jag inte har tid att följa upp.
Vill välja vilken media jag konsumerar – vilka klipp, “Inspiration” etc. Kan fastna så länge på olika människors liv på Facebook och så har jag ägnat 15 min åt att läsa på om/uppdatera mig om dem istället för att ringa en vän.
Inte googla allting, tänka och fundera själv, kolla upp sådant senare jag faktiskt fortfarande undrar om.
Vill inte att appar styr mitt liv – att en app ska förklara hur mitt barn ska sova, hur ofta jag ska amma, vilken graviditetsvecka jag är i, hur många steg jag har tagit.
Låta min kropp känna saker själv – och fråga andra äldre och/ eller visare människor om råd istället för appar.
Hur ska jag kunna förklara för mina barn att något inte är bra – som jag själv gör för mycket av?
Utmana mig själv att bryta vanor och beroenden.
Vill inte vara en produkt av mitt anpassade flöde/filterbubbla.
Börja använda kontanter istället för att hela samhället har blivit kort/ swishifierat. Supporta ställen som tar kontanter.
Gå på toa utan att sitta med telefonen.
Inte fly ifrån känslor/tankar/mig själv utan möta och gå in i det.
Läsa mera böcker!
Göra saker utan att bli avbruten av mig själv hela tiden.
Telefonen förstör uppmärksamhetsspannet. Fundera på när du senast såg en film utan att kolla din telefon nån gång.

Den här listan får mig verkligen att tänka till och har fått mig att de senaste veckorna hantera min telefon på ett nytt sätt. Den känns inte längre som en snuttefilt, utan som en väldigt påträngande individ som jag egentligen inte vill behöva ha att göra med. Jag tror inte att jag kommer att göra slag i saken och skaffa en o-smart telefon, men nog har min systers ord fått mig att börja förändra mitt förhållande till telefonen. Kanske kan jag få in lite mer frrröjd i livet genom att byta bort telefontid mot något annat?

Gratisbild från Pixabay.

Funderingar

Vad skulle du göra om du lade undan telefonen?

20 september, 2025 4 kommentarer

Näe, den här veckan har jag blivit sittande vid telefonen vid alldeles för många tillfällen och gjort absolut ingenting annat än att förlora värdefull tid. Jag har googlat efter information och hamnat någon helt annanstans, jag har hamnat i möbelrenoveringsreels, jag har läst Substack-texter som mest handlat om att om jag bara betalar mer så kommer jag att få tillgång till ALLT och… Jag GILLAR DET INTE! Jag lade ner Instagram pga scrolltummen som ryckte i tid och otid, men fortfarande läser jag DM. Om någon skickar har jag lovat mig själv att jag inte ska scrolla vidare, men OM det händer så måste jag dela något jag också. Det är lätt att konstatera att det hänt alldeles för ofta den senaste tiden. Jag ogillar verkligen starkt att inte äga min egen tid. Då menar jag specifikt att hamna i en sits där jag påverkas precis så som det är tänkt. Jag dras in, kan inte ta mig loss. Alltså, det kan jag väl egentligen, men det är så svårt!

I veckan gick Hemslöjd, en tidning jag älskar, ut med en prenumerationskampanj. Jag gick medvetet på den. Vi har haft ett Disney+-abonnemang som varken jag eller maken utnyttjat på länge. 99 kr/månad kan man byta ut mot en Hemslöjdsprenumeration, eller två faktiskt. Jag sade helt enkelt upp Disney och beställde en ettårsprenumeration av tidningen. Jag uppskattar formatet, vet att jag utnyttjar en faktisk tidning mer än att ha PDF-versionen (som annars är lite billigare), och gillar att stötta hantverkare runt hela vårt avlånga land. Vad var det nu jag gick på? Jo, denna formulering:

Dansa tango, prata franska eller svarva en skål. Vad skulle du göra om du la undan telefonen? Hemslöjds nya nummer handlar om allt du kan göra Istället för att skrolla.
Hemslöjd

Igår kväll var jag och hjälpte vänner i nöd tillsammans med flera av deras vänner. Det var ingen ”hemsk” nöd, men den här sorten där tre vuxna inte skulle hinna allt som måste göras på två dagar pga omständigheter som inte har kunnat styras i en flytt av företagslokal. Jag älskar känslan av att vara fler som hjälps åt. Vi hade alla talat om när vi kunde komma och de ansvariga hade skrivit ”instruktioner” på post-it-lappar som vi kunde välja. Mycket effektivt. Imorgon får jag med maken i några timmar då det förhoppningsvis är dags att runda av det hela. Vi kom jättelångt igår kväll och andra ska jobba hela dagen idag. Hade jag varit hemma hade jag säkert tänkt ”skönt med fredagkväll”, men sanna mina ord – sannolikheten för att MINST en timme hade försvunnit till helt meningslöst scrollande istället för att jag hade lagt den tiden på meningsfulla aktiviteter som vi har mängder av här hemma är stor.

Vad är det för värld vi hamnat i där vi böjer våra nackar för våra dumma telefoner, precis som att det skulle vara mer intelligent än att böja dem för tyranner av andra slag?! Nej, jag är så trött på detta! Jag är samtidigt inte redo att släppa den smarta telefonen riktigt än. Jag har stängt av notiser från Meddelande eller Messenger och har bara ett svagt surrande om någon ringer. Det gör att jag nu är en sådan jobbig person som sällan svarar i telefon eller meddelanden på studs. Jag har lite dåligt samvete för det, men jobbar på att släppa det. För vem har sagt att vi måste vara tillgängliga 24/7, eller ens att det skulle vara något bra?

Jaja, där fick du en skopa av min frustration. Nu ska jag och maken beta av en lista lång som Rapunzels hår och jag ska påminna mig själv om att man bara kan ta en sak i taget. Må denna lördag, eller dagen då du läser detta, bli helt fantastisk och helt utan scrollande som du inte kan styra.

Funderingar

What’s in it for you?

23 april, 2024 3 kommentarer

När det begav sig brukade jag sitta och titta på The Oprah Winfrey Show medan jag ammade vårt äldsta barn. Dr Phil spred sin stjärnglans och kändes otroligt kompetent (sedan hände något, jag vet inte vad, och numera får han mest representera urtypen för Slemmig Gubbe) medan han försökte hjälpa till att läka trasiga relationer. Det bästa jag tog med mig från de här sessionerna var frågan han ställde gällande märkliga ageranden som väl utifrån såg ut att skada mer än vara hjälpsamma. ”What’s in it for you?” Vad får du ut av det? Ja, det är i alla fall min översättning. Denna fråga brukar jag sedan dess fråga mig själv ibland, men den kan också vara hjälpsam då någon annans beteende verkar vara irrationellt.

Anledningen till att jag tänkt Dr Philskt lite mer ofta på sistone är att jag verkligen försökt sätta mig in i hur jag själv och andra kunnat luras in i den digitala värld vi numera befinner oss i. Jag har läst och lyssnat på två böcker som inte bjudit på något direkt nytt, men som lagt alla fakta på bordet. Jag vet att jag är lurad, precis som alla andra, men jag vet också att det finns saker jag kan göra för att ta tillbaka mitt förlorade fokus och för att släppa taget om tron att jag måste vara tillgänglig 24/7 eller behöva ha tillgång till hela resten av världen precis hela tiden. Jag har även ett ansvar att se till att inte mitt lilla barnbarn eller resten av den uppväxande mänskligheten blir bakbundna på samma sätt.

Här är böckerna som jag varmt rekommenderar:
The anxious Generation av Jonathan Haidt (finns ännu inte i svensk översättning)
Stulet fokus – så har vi blivit bestulna på förmågan att koncentrera oss av Johann Hari

Det har säkert funnits en hel del protestanter, men antagligen har de ansetts vara teknikfientliga, bakåtsträvande och/eller ointelligenta. Själv har jag anammat den nya tekniken helhjärtat. Jag är en njutningsjunkie som är mycket tacksam över att inte ha hamnat i några svåra beroendens grepp. Det är illa nog att ha behövt slåss mot ätstörningar, men det har åtminstone inte stört i relationerna till andra människor (vilket det faktiskt kan göra om det går riktigt snett). Substansberoende och andra beroenden finns representerade i släkten, men skärmarnas dragningskraft verkar varken småbarn, ungdom, medelålders eller åldringar undkomma.

Väldigt mycket av det sätt som alla applikationer funkar på är inprogrammerat för att vi ska vilja ha mer, vi ska inte vilja släppa taget om våra fyrkantiga snuttisar i metall. Ett avslutat serieavsnitt går per automatik in i nästa avsnitt och du kan till och med spola över introt där seriens stjärnors namn ska få glänsa lite mer. Spelapparna får dig att tro att du är oslagbar, tills du når en nivå som du händelsevis misslyckas med gång på gång. Betala för lite extra tid, eller extra kraft, och klara dig på egna meriter i några nivåer innan samma sak händer igen. Menlösa filmklipp går in i varandra och når aldrig fram till ett slut, det finns oändligt med klipp, utvalda efter hur du har reagerat på tidigare sessioner. Reklamen är riktad beroende på när du stannar upp i ditt scrollande. Det registreras vilket slags vänner du har, vem du pratar med, vem du chattar med, var du befinner dig. Du får känslan av att telefonen tjuvlyssnar på dig (vilket den ju gör, med ditt godkännande dessutom), men fortsätter att agera likadant som förut. Du säger att du inte har tid för sådant som är önskvärt eller till och med nödvändigt för en god livskvalitet. Har inte tid för en kvarts yoga, men kan utan problem scrolla på meningslösa klipp i en halvtimme. Ligger efter i planeringen av ett projekt strax innan deadline, men har hunnit plöja tre hela serier under tiden som projektet har pågått. Orkar inte vänta den timme det tar att baka en potatis i ugnen, men kan lägga samma tid på att vara avundsjuk på människor som du över huvud taget inte känner. Har ingen aning om att din tolvåring är porrberoende, men har full koll på allt skvallerjournalisterna påstår är sant gällande någon gränslös kändis som för tio år sedan var med på ett gäng realityserier.

Nej, nu kände jag att det här blev lite väl deppigt. Allt med den digitala världen är absolut inte dåligt. Men varför googlar jag på hur jag ska ta mig an en utmaning i trädgårdslandet när jag har Lena Israelssons trädgårdsbibel? Där står allt jag behöver! Jag har böcker fulla med en massa god mat vars recept är dubbel- och trippeltestade innan de publicerats, inte behöver jag leta recept som en anorektisk trettioåring snott från någon annan och sedan lagat utan att smaka själv. Jag har böcker att underhållas av, böcker att leta information i, böcker att undervisas av. Jag är verkligen sugen på att aktivt jobba på att bara använda min telefon till sådant som den faktiskt är tänkt till. Jag vill ringa och ha videosamtal med telefonen, men är också tacksam över möjligheten att fotografera utan stora åthävor. Vi har en Apple-teve, vill jag ha underhållning kan jag använda den. Chatta kan jag göra vid datorn vid bestämda tillfällen. Information som är absolut nödvändig och behövs exakt nu, hur ofta behöver man den? Inte ofta. Det är jättebra med GPS och turistguider då man är på semester, men om jag undersöker och förbereder mig kan jag skriva ut det jag planerat och vila lugnt i att jag inte går miste om något eventuellt ännu bättre om jag sedan följer den plan jag har gjort.

Det är lätt att ha siktet på stjärnorna för att sedan knappt nå halvvägs upp i trädet, men jag känner att jag behöver tid för att både till fullo förstå hur mycket telefonen påverkar de val jag gör i livet och att lära mig av med olater som tagit så många år att sätta sig. I närmare trettio år har jag varit ständigt nåbar. Lite i taget har tekniska underverk dragit ner mig i ett digitalt träsk som jag inte längre vill simma i. Går det ens att se klart på något som vävts in i så många delar av ens liv? Som sagt, jag vill inte skala bort allt. Visst betyder mitt körkort och pass fortfarande mer än mitt digitala bank-id, men utan det sistnämnda är det svårt att klara de mest vardagliga sysslor. Jag tror dock att det både är värdefullt och nödvändigt för mig att förändra det förhållande jag idag har både till min telefon och den digitala världen. Det ska bli spännande att se vart mina tankar leder till när det väl är dags att omsätta dem praktiskt. Att jag när jag nu skrivit färdigt denna text tänker ringa dagens videosamtal till lilla barnbarnet visar på vilket komplext dilemma jag har att göra med. LYCKA till, som mamma hade sagt.

Ditten och Datten

När man tappar taget för en stund.

29 november, 2022 2 kommentarer

Jag värnar min lilla bloggstund på morgonen. När jag var yngre skrev jag dagbok, numera har denna vana mest gått över i en morgontradition av vad-det-nu-är-jag-håller-på-med-här. Efter ett par dagar med ungefär noll utrymme för annat skrivande än inläggen till Trettio tacksamma dagar kändes det som att något skavde, fast utan att jag kunde sätta fingret på det. Ungefär som när man känner sig ofräsch i munnen utan att ha ätit eller druckit något utöver det vanliga, men glömt att borsta tänderna. När man sedan drar med tungan längs med tänderna och känner att det är skrovligt vet man precis var det ofräscha kommer ifrån. Sådär kändes det imorse, fast i min tanke. Det visade sig alltså att det var bloggrutinen som frångåtts. Enkelt åtgärdat tänkte jag, men kände noll inspiration när jag väl var färdig med tacksamhetsinlägget. Det fick vara så. Jag är ingen influenser, har inga regelbundna läsare som blir upprörda om jag inte skriver, inga samarbetspartners som blir irriterade över att flödet bryts. Jag skriver för mig själv, för själva skrivandet, för dokumenterandet av min lilla vardag, ja, helt enkelt för att jag gillar det och ser en mening med det. Det vore verkligen intressant att få reda på exakt varför jag då, helt utan tryck från ”omvärlden”, kände mig så missnöjd med att inte har skrivit på några dagar.

Missnöjet har lagt sig. Livet har pågått som vanligt resten av dagen med jobb och fix. Vi hade svärföräldrarna på ”lunch och hjälp med installation av ny telefon”. Ugnspannkaka med bacon och så lingonsylt och saffransfläta till efterrätt. Jag följer alltid samma gamla vanliga recept från Vår Kokbok, men idag gjorde jag två vanliga treflätor av halva degen och två smör- och mandelmassefyllda flätor av den andra halvan. (100 g rumsvarmt smör breds ut över den utkavlade rektangeln, sedan försöker man fördela 200 g grovriven mandelmassa så gott man kan över den. Rulla ihop, dela rullen i två delar och klipp sedan varje rulle i 1,5 cm breda bitar. Lägg varannan del åt vänster och varannan åt höger för att efterlikna en fläta och tryck under kanterna lite för att få en avrundad form. Var särskilt noggrann med att ge början och slutet på flätorna lite extra omsorg. När flätorna jäst klart kan man som jag pensla med ägg och strö över lite pärlsocker för att sedan grädda dem i 200°C i ca 15 minuter. Var försiktig och håll koll, saffransbröd blir extra tråkiga om de blir övergräddade.)

Jag saknar väldigt sällan vetemjölsmat nu för tiden, men det här är annorlunda. Det går inte att få till känslan av supermaxad saffransfläta i en adventskladdkaka (kladdis på mandelmjöl och saffran). Jaja, jag får vara nöjd med att flätorna var väldigt roliga att baka och att maken och gästerna kunde njuta. Dessutom är de små ICA-apelsinerna i nät som jag köpte hem häromdagen ruskigt goda. Riktigt bra citrusfrukter är väl så lockande som nybakat, tro det eller ej, och det gäller att passa på nu när apelsinerna är i säsong!

Ditten och Datten

Blixtar och dunder, tekniska under.

27 april, 2022 Inga kommentarer

Under lång tid har jag inte haft några problem med själva bloggen. Bilderna har gått jättebra att ladda upp i WordPress-appen, de har per automatik komprimerats och jag har glatt bloggat på med de bilder jag har känt för. Efter bröllopet står jag förvisso här med den sämsta fotoskörden sedan runt 1995 från ett tillfälle av den här kalibern. Jag tog det medvetna beslutet att inte ta med kameran då dagen ändå skulle förevigas av min fantastiska fotografsvägerska. Senare på kvällen skulle hon inte vara med, men då skulle ändå min kamera inte vara tillräckligt ljuskänslig och min telefonkamera skulle vara ett okej val. När dagen så kom låg mina känslor utanpå och jag tror inte jag funkade riktigt som jag skulle. Jag glömde fota, jag stod dåligt till, ljuset var konstigt, jag hade fullt upp med att vara social. Det blev som det blev. De få foton som finns hade ju varit roliga att få dela, men då funkar det inte eftersom inte ens WordPressappen accepterar mina foton längre. Kanske handlar det om uppdateringen jag gjorde förra veckan, kanske något annat.

Förutom de två bilder jag laddade upp igår är tydligen den här ofrivilliga mikrofilmen det enda som accepteras från bröllopsdagen av bloggen. Varsågod, här kommer alltså lillebror och hans fru, gullisarna. Inte för att jag inte vill visa dem här, bara märkligt hur urvalet sker. Jaja, men nu blev det så. Jag hoppas det löser sig, för den här bloggen blir rätt trist utan bilderna som brukar följa med.

Tips

Dra fram listan istället för telefonen.

8 februari, 2022 Inga kommentarer

För några år sedan var jag hemma hos min lillasyster och hennes sambo. På kylen hängde en lapp som svågern hade skrivit och som fascinerade mig. Temat var ”istället för telefonen” och innehöll uppmaningar som att spela gitarr och städa. Jag kunde inte riktigt släppa den och några dagar senare bad jag svågern fota och skicka listan till mig, men då hade han redan slängt den. ”Det är ingen permanent lista.” Jag gillade verkligen idén! Jag har inte precis brist på aktiviteter, men med de smarta telefonerna är det lätt att vi väljer den lättaste vägen då det finns utrymme. Ja, att vi drar fram telefonen, alltså. Orsaken till att jag slutade med Instagram var ju att jag fick Insta-tumme – så fort det fanns en sekunds dötid drog jag fram telefonen och scrollade på Instagram. Jag är så tacksam över det beslut jag tog! Inte för att jag inte tar fram telefonen i tid och otid längre, men det är mycket, mycket bättre.

Numera har jag en egen ”istället för telefonen”-lista. Den är inte statisk, jag försöker följa svågerns exempel att uppdatera listan då och då. Folk som håller på med målsättningar och effektivitet brukar jobba med SMART:a mål (av någon anledning använder man inte SMURT:a mål på svenska, utan kör på engelska):

SPECIFIC (SPECIFIKA) – gör dina mål specifika för effektivare planering
MEASURABLE (MÄTBARA) – definiera vilka bevis som kommer att bevisa att du gör framsteg och omvärdera när det behövs
ATTAINABLE (UPPNÅBARA) – se till att du rimligen kan uppnå dina mål inom en viss tidsram
RELEVANT (RELEVANTA) – dina mål bör överensstämma med dina värderingar och långsiktiga mål
TIME-BASED (TIDSBASERADE) – sätt ett ”nog ambitiöst” slutdatum för uppgiftsprioritering och motivation

Med det sagt vill jag påpeka att jag inte tillhör den del av mänskligheten som skriver SMART:a mål. Jag drar inte heller fram ett Excel-ark eller en planeringsbok varje gång jag ska skriva en lista. Nej, jag kör mer på post-it-lappar eller något annat kladdpapper. Är det något jag har i mängder är det papper, men jag slösar ju inte finpapper på lappar.

Den senaste listan innehöll en hel del syprojekt då jag inspirerades av äldsta dottern, men också annat: julklappssäck, laga kudden, sy lavendelpåsar av smådukar, sprätta bort broderi från linneduken, Ulrica Norbergs Andas, Lennie Lindbergs Sexologi för…, stämövning Dobrogosz, öva kalligrafi, 20 sätt att rita ett träd, skriv brev till släkten i USA, städa förrådet, gå en promenad och lite annat smått och gott. Då jag faktiskt fått lite gjort den senaste tiden bestämde jag mig för att slänga den här listan och skriva en ny, men det får vänta i några dagar. Det är viktigt att ha tråkigt ibland, som mamma skulle ha sagt. Vad gör du istället för att dra fram telefonen i tid och otid?

Här får du förresten en presentation av ett av projekten från den senaste listan som blev gjort:

Vem syr inte en julklappssäck i februari? Broderiet är tänkt att hänga på en sådan där gammeldags handdukshängare och hittades förra året på Pingstkyrkans second hands textilavdelning för ”ingenting” och det var så vackert broderat och så speciellt att jag tog med det hem för precis det här ändamålet. Ja, tanken var såklart att jag skulle ha en julklappssäck klar till julen 2021, men bättre sent än aldrig? Baksidan och ”botten” (slutet på själva skynket är den röda spetsen längst ner) är klippt ur en damastduk i bomull från samma second hand. De där dukarna säljs för noll och intet och är perfekta som baksidor, foder och liknande. Jag sydde en kanal med samma mått som den på broderiet längst upp på baksidan och sydde sedan ihop allt. Banden längst upp är sådana som lucior och tärnor brukar ha i midjan. Varför lade jag tid på detta? Jo, jag älskar julen och så länge det finns plats i lådan för jultextilier så får jag fylla på. Egentligen gäller ”en in, en ut”, men då ska det vara något motsvarande som ratas. Någon julklappssäck har vi inte sedan innan, så… Vi brukar leka julklappsleken då varje deltagare bidrar med tre julklappar för det sammanlagda värdet 100-300 kr och varje år frågar alla ”var ska vi lägga grejerna till julklappsleken”. Nästa gång detta händer kan jag helt enkelt dra fram krinolindamen!

Ditten och Datten

Ofrivillig storstädning.

14 november, 2020 2 kommentarer

Jag vet inte riktigt vad som hände igår, men jag lyckades med hjälp av min axel radera alla mejl i min inbox på telefonen från 2017 till nu. Fråga mig inte hur det gick till och vart alla mejlen tog vägen, för jag hittade dem inte i soptunnan när jag så småningom upptäckte misstaget. Som tur är brukar jag sortera viktiga mejl på datorn mer eller mindre varje dag (företaget, personligt, viktigt, osv), så egentligen var det jättebra att det här hände. Jag kände mig rent lättad efter att helt maniskt ha suttit och fixat ”resten” i flera timmar mitt i natten.

Jag blev faktiskt så inspirerad av den ofrivilliga rensningen att jag tog itu med den här bokhyllan som jag tänkt ordna upp i flera år. Något förefoto blev det inte, men såhär såg det ut då det var färdigt. Jag har slängt skräp, organiserat släktforskningen, lagt ett fåtal grejer i hallen för vidare transport ut till ladan, organiserat böckerna åtminstone lite efter ämne och hemfallit åt ändlös nostalgi. Fler böcker ska byta plats med sådant som står i sovrumshyllan, men det blir ett projekt för en annan dag. Tänk, vad befriande det är med en riktigt rejäl rensning!

Jag hittade detta fina kort på farmor, faster, fars faster, far och farbror. Vilken underbar bild! Detta är alltså min fars första föräldrahem. Det revs för att ge plats för ett modernare hus på 40-talet. Det är så roligt att min faster och farbror har rustat upp det riktigt fint för att bosätta sig där permanent. Min envise lille far – jag ser verkligen hans personlighet i detta korta ögonblick! Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att vi dokumenterar både med text och bild. Bilden lade jag upp i släktforumet på Facebook och fick där rätt svar på vilka som är avporträtterade. Det visade sig att jag hade gissat rätt på alla utom fars faster, men mina barn hade antagligen inte känt igen någon. Oj, vad jobb jag har framför mig!

Ditten och Datten

Eh…

6 januari, 2019 4 kommentarer

Idag har jag lyckats med något jag nästan trodde var omöjligt. Igår gav jag vår yngsta dotter mitt iPhoneskydd tills hon hinner fixa ett eget. Idag backade jag över min egen telefon, nu utan skydd, med en skärm i tusen bitar som resultat. Vilken grej! Tur att vi har en drulleförsäkring på just min telefon… 249 kr för att fixa eller byta ut den. Jag är en riktig drullputte, men jag är tacksam över att det finns plats för sådana som jag också!

Ditten och Datten

Telefonfunderingar.

30 september, 2018 2 kommentarer

Emellanåt uppdateras systemet som styr över min, och många andras, dator och telefon. Den senaste uppdateringen heter iOS 12.0 och installerades inatt då jag låg och sov. Jag ifrågasatte inte ens om en uppdatering var aktuell, utan när jag fick frågan klickade jag helt enkelt i ”varsågod och fixa det här inatt”. Först idag gick jag igenom vad det var som hade hänt på telefonen. Sanningen är att jag inte direkt ser så stora skillnader. iBooks har bytt namn till Books. Vilken revolution! Hehe. Nåja, jag hittade en uppdatering som kanske i praktiken redan har funnits genom ”stör ej”-funktionen, men jag tänker att det här är något som faktiskt kan förändra något för mig.

Sedan ett tag har jag försökt att medvetet lägga min telefon åt sidan ibland. Det känns skrämmande att tänka på hur människor från låg ålder nästan ser sig själv som ett med sin bärbara manick. Vår äldste son fick en mobil då han började i fyran inne i Stockholm och vi kände att det var nödvändigt om något skulle hända. Tja. Själv säger han att han inte kunde hantera telefonen och enligt hans utsago var det ingen av hans kompisar som kunde det heller. Jag känner många vuxna som absolut skulle må bra av att släppa taget om sin mobila snuttefilt och dessutom tror jag att denna ständiga uppkoppling riskerar att förändra hela mänskligheten till det sämre. Missförstå mig rätt! Jag älskar teknikens under och allt fantastiskt som har kommit i dess kölvatten, men någonstans har vi blivit slavar under våra telefoner. Vad är det värsta som kan hända? Ingen uppkoppling! Vad?! Inget wi-fi? Inget 4G, inget 3G, eller inte ens ett litet långsamt E?

Med tanke på hur mina tankar har gått under ganska lång tid bestämde jag mig efter nästan ingen betänketid alls för att knappa in skärmfri tid mellan 23:00 och 6:00. Det kanske är allt för försiktigt? Borde jag dra en timme både på morgonen och kvällen? Jag börjar såhär och utvärderar om några dagar eller någon vecka om detta överhuvudtaget har påverkat mitt liv till det positiva. Hänger du på min utmaning?