Tiden går och vi med den. Den här bloggen har varit igång sedan juli 2011, så här har du en kavalkad av midsommaraftnar sedan 2012. Det är lätt att bli nostalgisk då man tittar på gamla foton, men mest blir jag bara glad över att kunna vara med och skapa nya minnen. Det ska jag göra idag. Igår skrotade jag mest runt i köket och lagade mat och bakade. Idag ska jag plocka jordgubbar i trädgårdslandet och hoppas att sniglarna lämnat nog till midsommartårtan. Annars får väl syskonbarnen som säljer Åbybär utanför affären ta hand om den saken. Ha en fin dag oavsett om regnet faller eller ej! Allt är som det ska och är det inte det just idag så kommer det att bli det.
Efter svettig eftermiddag i trädgården känns det ju rent fantastiskt att kunna dra till Bredavik och ta ett kvällsdopp. Det är så vackert där att det nästan gör ont. Har jag sagt något om solnedgångarna där? Jaså, jaha, jag tjatar? Jo, men sanningen är att det är så vackert att det är svårslaget. (Det tycker även flygfäna – alla fläckar på fotot ovan är tusentals ”knott”, ofarliga små flygande vad-det-nu-är.) Igår fick vi haka på syrrans familjs ostbricka, ingenjören tog tag i problemet att trappsteget vid huvudentrén orsakar plågor hos alla med höft- eller knäförslitningar med hjälp av svågern och så var det den där solen. Jag tog alltså årets första dopp, men hoppade å andra sidan i flera gånger. Nu är temperaturen officiellt badvärdig!
Se så vackert! Syrrans terapirabatt tar sig. Jag är inte den enda som mår bra av att gräva djupt med fingrarna i jorden.
Bolltistlarna i förgrunden och de vid vallmoståndet längst ner fanns sedan våra föräldrar bodde här. Den vackra, slingrande rabatten är syrrans och svågerns gemensamma projekt under det senaste året. Rabatten rymmer växter från vårt föräldrahem, blomster som inte tagit sig på andra ställen och rena nyplanteringar. Makens lillasyster har också delat med sig av sin balkongskatt till henne. Vi har sett rabatten explodera efter senaste veckornas värme och några omgångars rejäl genomvattning.
Den här gratängen stod i matrummet då jag kom. Jag blev mycket intresserad av receptet.
Alla som har behövt gå in genom den här entrén de senaste åren har fått ta i ordentligt. Makens tanke var att gräva bort, fylla på och lägga på ny gräsmatta från annat ställe i trädgården. Det kommer att bli toppen!
Ostbricka i Bredaviksljus. Mums.
Vallmo igen. Tjatar jag nu igen? Jaja, det är ju ändå min blogg. Och jag råkar älska vallmo NÄSTAN lika mycket som tulpaner. Nu ska jag bekämpa huvudvärk och få i lite grejer i lådorna i trädgårdslandet. Solskydd och hatt på! Ha en fin helg, hör du.
På mjölkpallen bortanför kyrkan står den här fina och frodiga planteringen i en zinkbalja till glädje för alla som går förbi. En annan granne har hängt ut en låda med päron och en ”Varsågod!”- uppmaning. På Facebook undrar någon om vi köpt hem höstblommor än och någon annan har packat undan sommarkläderna. Vi sover med öppet fönster och får perfekt temperatur och vaknar till regnets smatter mot fönstret på andra sidan huset, i köket. Det är fortfarande grönt ute, men både björkarna och oxeln på uppfarten har fått gula blad som fallit till marken. Igår kväll satte jag på mig arbetskappan i ylle när vi skulle gå en kvällspromenad. Vi befinner oss i ingenmanslandet mellan sommar och höst. Flipflops på dagen, yllekofta och tända stearinljus på kvällen.
Förlitar man sig på Bondepraktikan behöver man inte undra över vilken årstid det är. September och oktober – där har vi hösten! November till februari utgör vintern. I mars blir det vår och sommaren kommer tillbaka i juni. Tror du mig inte? Andreas Johannes Arosiandrinus lämnade 1662 sin kunskap till eftervärlden.
En lijten Book, Som kallas Bonde-Practica, Eller Wädher-Book, Innehållande någhra sköna Reglor, huruledes man skal känna och lära heela Åhrens Lopp, alltijdh warandes åhr ifrå åhr
Stockholm, Tryckt och uplagdt aff Ignatio Meurer, åhr 1662
För dig som har lika svårt att läsa den gotiska texten med märklig stavning som jag kommer här en mer lättläst version från ett annat århundrade.
Jag gillar hösten. Äntligen kan jag andas lättare! Jag känner dock med alla stackare som liksom bara vaknar till liv under juni, juli och augusti. Just september kan lätt innebära början på den stora dimman. Håll ut, kära du! Det finns många guldkorn att se fram emot innan det är dags att klä midsommarstången igen.
Igår tillbringade jag dagen i Bredavik med min brors två yngsta barn. Det var alldeles tyst i omgivningarna. När skolorna drar igång förändras allt. Vårt sommarparadis har sjudit av aktivitet ända sedan två av mina syskon och deras familjer flyttade dit för sommaren och det har varit så roligt att se fotbollsplanen användas (som volleybollplan, men ändå), det har varit många dopp från bryggan och både grillen och pizzaugnen har gått varma. I början av sommaren kände jag mig lite orolig att sommaren skulle bli ”fel” p.g.a. flera olika orsaker, men nej, den har verkligen blivit jättebra.
Livet med småbarn är så annorlunda det i den fas jag befinner mig nu. Det är full gas från morgon till kväll! Tusen frågor, ”Kolla på mig!”, småsår som ska pussas på, samma aktivitet hundra gånger på raken och sedan var det det där med maten… Jag älskar verkligen barn! Jag har faktiskt gjort det så länge jag kan komma ihåg. Jag tycker om deras nyfikenhet och är otroligt fascinerad av deras snabba utveckling. Historierna de berättar är färgade av allt som uppfyller deras liv just nu och de är experter på mindfulness i just bemärkelsen jag lägger i det ordet. Jag får lägga min effektivitet åt sidan och låta det ta tid att få rätt sko på rätt fot och att knäppa skospännena.
Gårdagens tunga och fuktiga hetta var näst intill outhärdlig och inte gick det att bada mig svalare heller eftersom algblomningen gjorde vattnet riktigt läbbigt. Igår kväll föll några droppar, men den fuktiga tyngden ligger kvar. Det sägs att det ska åska och regna inatt och oj, vad jag hoppas att det är med sanningen överensstämmande! Tänk att slippa vattna tomater, chili, paprika och aubergine… Nu är det väl dags att sätta in några av plantorna i det lilla växthuset igen om det ska bli någon skörd att räkna med, men de har mått bra av att stå ute och lufta sig i några dagar.
Ljungen fortsätter blomma och Uttorpsrundan är fantastiskt vacker. Jag har firat att mitt certifikat är på väg i posten och att jag snart kan börja jobba som certifierad samtalsterapeut! Tänk ändå att allt elände jag upplevt i livet nu kan komma till nytta. Jag menar inte att jag specifikt har haft något eländigt liv, inte alls. De tunga upplevelser jag gått igenom känner jag dock ger en viss tyngd till mig som människa och den förståelse jag har för mina klienter. Jag hoppas att det är så.
”Det är lättare att ändra en flods förlopp än en persons sätt att vara.” Kinesiskt talesätt
När vi nu går in i en ny tid, denna sensommar som bjuder på högt och lågt, känner jag att det är extra viktigt att jag tar mig tid att fundera över hur viktig denna chans till nystart alltid har varit för mig. När alla andra uttryckt sorg över att sommaren varit över har jag tyckt om de nya skrivhäftena, pennorna, grupperna och allt vad det varit trots att jag egentligen är en sådan som gillar att sitta under min korkek och ha det precis som jag alltid har haft det. Jag är väl helt enkelt precis lika komplex och märklig som mina medmänniskor.
Eller nej, det gör faktiskt inte särskilt ont. (Jag syftade på Karin Boyes bristande knoppar och att vi nu befinner oss på andra sidan då naturen börjar stänga grönskan för säsongen.) Vi har en lång sensommar framför oss och hösten är min favorittid. Jag har sett vänner längre norrut som påtalat att de korta sommarnätterna blivit längre och att mörkret är på intåg igen. Här på Sturkö har vi haft över 30 grader varmt idag och något regn har vi inte sett skymten av på väldigt länge. Synd att myggorna tagit sig ton just som kvällstemperaturen är helt perfekt!
Jag satte flera kilo solrosfrön, fågelfrö på rea, i våras. Det kom upp på alla ställen, men det mesta blev uppätet eller har torkat efter den torra, kalla sommar vi har haft. Jag vårdar det fåtal som nått vuxen ålder med stor omsorg.
Igår tog min syster och jag turen runt naturreservatet. Det är så vackert där nu så jag får gåshud. Sensommarljuset, ljungen, färgerna…
Tänk ändå, vilken otrolig skönhet naturen bjuder på om vi tar oss tid att upptäcka den. Ibland är den uppenbar, som här, men ibland får man leta lite mer för att hitta den. En vacker dag ska jag hitta skönheten i mördarsniglar, men den dagen är inte här än. Jag ska raskt sudda ut känslan av snigelslem på fingrarna och ersätta den med dagens dopp i Bredavik. Det kalla havsvattnet som omslöt min svettiga kropp, tystnaden precis efter hoppet och innan jag hade fått huvudet över ytan igen, det ljumma ytvattnet och doften av det bräckta vattnet… Det minnet tar jag med mig från idag.
Jaha. Vad hjärtat är fullt av… Jag satte mig och tänkte på vad jag fyller mina dagar med och hur mycket tid som går åt till att vattna och sköta trädgården. Nu ska det regna nästan varje dag under den kommande veckan och jag hade tänkt börja min semester, även om jag fortsätter göra klar de kurser jag läser i lite långsammare takt. Igår läste jag en av semesterböckerna min svärmor hade bidragit med och skickade efter lite grejer som jag inte kan få tag på här på Sturkö. Med den här listan behöver jag inte känna mig orolig över vad jag ska hitta på. Vad skulle du vilja komplettera listan med?
läsa skriva laga mat och stoppa i frysen organisera mera städa ur kylskåpet städa lådor plaska i vattenpölar sova stryka göra back-up på alla foton inventera och skriva listor på vad som behöver kompletteras (garderob, skafferi, medicinskåp) ringa någon baka packa ihop och skicka överraskningspaket ta sticklingar rensa telefon och/eller dator ta hand om ”projekthögen” scrappa födelsedagskort
Igår fick jag ett meddelande som tipsade om en musikkväll i Ramdala kyrka. Jag räknade med att kyrkan skulle ta ansvar för att sätta stopp om publiken blev för stor, tog på mig lite vettiga kläder och tog med mig maken i träskor. Vi möttes av en uppklädd och väl förberedd trio som bjöd på allt från Jussi Björlings Sommarnatt, Midsommarnätternas Dämpade Ljus till Andrea Bocelli och Céline Dions The Prayer på svenska (Min bön).
André Knutsson, piano och sång, Pia Karlsson och Christel Gunnarsson, sång. Det kändes lite befriande och samtidigt nästan läskigt att göra något som jag alltid älskat att göra – gå på sommarkonsert i kyrkorna hemikring. Akustiken är ofta oslagbar, miljöerna är vackra och sommarkvällsljus som silar genom fönster är läkande.
Jag älskar målningen från 1600-talet som plockades fram vid en renovering 1946. Ramdala kyrka har anor från 1200-talet och är östra Blekinges enda bevarade medeltidskyrka, men man tror att en kyrka stod på platsen redan på 1000-talet. Tänk ändå vad de här gamla kyrkorna har varit med om! Säga vad man vill om kristendomen, men det är ändå lite häftigt att veta att i princip alla som bott i Ramdalatrakten från medeltiden fram tills för en tid sedan varit på plats i den där kyrkan. Jag tror att Ramdala-borna hade varit mycket nöjda om de hade hört kvällens musikanter oavsett som de bodde där 1253 eller 1784. Det var i alla fall jag.
