21 november 2025.

”Åh, du är så pinsam!” Jag vet inte hur många gånger jag hört mina barn säga det i ord eller uttryck under sin uppväxt, men om du frågar dem om hur de upplevde att det var att gå med mig i butiker så kommer nog alla att hålla med om att det var så jag var. Pinsam. Jag som inte kunde hålla tyst i en lång, seg kö, jag som började slänga käft med en gammal gubbe som rörde sig i slow motion, jag som hjälpte en småbarnsmamma lassa upp varorna så hon kunde ta hand om ett skrikande barn, jag som helt enkelt envisades med att prata med okända människor oavsett var jag befann mig. Om och om och om igen. Det märkliga är ju att jag tyckte att mina föräldrar var lika pinsamma då de gjorde samma sak. Men hade jag skämts idag? Nej, sannerligen inte. Jag älskar de där små oväntade mötena i vardagen.

Jag satt i en kall bil i en kö för att bilen skulle få bättre förutsättningar att hålla sig på vägen. Det tog sin lilla tid och jag klandrade ingen för det. Jag hade ändå en bra plats i drop in-kön. Snöovädret som var på ingång hade redan börjat ställa till med oreda runt södra Sverige och jag var tacksam över att ha legat så pass i framkant att det inte skulle bli ett problem för oss. Jag följde med stort intresse arbetet som skedde framför mig i kön. Med en rasande fart byttes det däck och en ung kille sprang runt och fixade ordning, administration och arbetsledning för männen som skiftade själva däcken. När det var min tur blev jag trevligt mottagen och fick veta att bytet skulle ta lite längre tid eftersom vi bara har en uppsättning fälgar. ”Välkommen tillbaka om ca 30 minuter, 40 max.” Perfekt! Jag älskar att kunna utnyttja tid. När jag kom tillbaka möttes jag av en bekymrad min. Elliften min bil stod på hade fått ett elfel och en jourelektriker hade tillkallats. Jag blev inbjuden i värmehytten där en ung man redan satt. Där fick en extraordinärt trevlig eftermiddag sin start.

Jag fick veta att eftersom företaget har 30-minutersgaranti på sin tjänst där man bara ska byta från en uppsättning hjul till en annan var det viktigt att hålla igång kön till den enda fungerande elliften. Den unge ansvarige killen (lika gammal som vår son) swishade runt som en virvelvind mellan kunder, arbetare, telefonsamtal, däckhotellkunder via sms och datorn i hytten. Jag sa till honom att jag hade betraktat honom från bilen och att jag var imponerad av hans arbete. Väldigt intensivt med så många kunder, men han såg ut att hantera stressen bra. ”Grav adhd och hög kognitiv förmåga”, sa han och så började såklart ett intressant samtal som sedan pågick från och till under 1,5 h. Jag hann också prata en god stund med en imponerande ung man med proffshockeyambitioner, en man som studerat på The Naval Postgraduate School i Kalifornien och en blyg man som var tacksam över däckhotell då han bor i lägenhet. Några andra personer swishade in och ut i takt med att de betalade för tjänsten. En del tog en kaffe och pepparkaka och var pratsugna, andra tyckte nog att jag var lika pinsam som ungarna tyckte då de var små.

Någon jourelektriker skulle inte vara tillgänglig innan klockan 20 då stället skulle stänga för dagen, men grabbarna löste problemet på ett sätt som inte äventyrade någons säkerhet. Skönt ändå! Efter denna givande eftermiddag fick jag så en inbjudan av den unge killen till fika någon dag då inte alla vill skifta hjul samtidigt för att vi skulle kunna fortsätta vårt spännande samtal. Idag är jag tacksam för att jag fick träffa honom och de andra och för att jag var öppen nog att inte gå miste om något riktigt minnesvärt. ”Jag ska komma ihåg denna stund då jag ser dig bli draftad till NHL!” Så sa jag till hockeykillen då han var på väg ut ur hytten och han skrattade och sa tack. Däckbytareftermiddagen hade kunnat bli en irriterande tidsslukare, men blev istället ett minne att ta med mig. Det är jag också tacksam för.

Continue Reading

Kung Bore hittar fel.

Vi har haft en väldigt mild vinter här på Sturkö och har inte behövt skotta en enda gång. Någon gång har jag för mig att jag borstade av bron med piassavakvast, men det var väl allt. Igår morse började det snöa lite då jag gjorde mina morgonbestyr och sedan fortsatte det resten av dagen. Det blev kallare och kallare och så mycket fåglar som besökte fågelstationen har jag inte sett på hela vintern! När våra helggäster så bullrade in framåt 20.30 berättade de att de ringt maken som var på väg hem för att varna för blixthalkan som lämnat en bil voltad i Bredavik.

Nu på morgonen vaknade jag av ett intensivt ljus och hela världen var blåvit och solvarm.

Skatbona var översnöade, men i häcken levde ändå småfåglarna om. De lät lika glada som vanligt, kvittrade och höll på.

Tomt i fågelmataren, dags att fylla på nya fröer.

Solljuset in på väggen gav en mental energi-shot och jag tänkte att jag verkligen längtat efter denna känslan.

Det röda verandaglaset, amaryllisen och det varma vårmorgonljuset som fått snöskjuts – krock i skallen. Inget är som det ska, men på det bästa sätt som tänkas kan. Den här dagen kunde inte ha börjat bättre! Hoppas att du får en fin helg.

Continue Reading

En dag på Spjälkö.

Jag hade en så fin dag med min kusin på Spjälkö utanför Ronneby igår. Som bonus fick jag hänga en hel del med hennes söta barnbarn och hann träffa ena dottern, faster, farbror och kusinens lillasyster som är lika gammal som jag. En kär gåva jag fick på fars sida var tre jämnåriga tjejer som jag hade så mycket roligt tillsammans med under uppväxten. Jag och Ammarpskusinen var ”lag farmor”, Ronnebykusinen och Bostorpskusinen var ”lag mormor”. I mitt huvud lade vi orimligt mycket tid på att argumentera för vardera sidas sak, men vi hade också mycket roligt tillsammans.

Maken och jag hade inte räknat med en snöig helg, för vi såg bara ett par minusgrader som sedan skulle gå över till tio plusgrader. Vi hade därför beställt däckskifte till nästa vecka. Nu råkar naturen göra som den vill och just igår ville den bjuda på snöfall. Hur skulle jag lösa detta? Jag körde försiktigt till faster och farbror i Ronneby. Det gick bra med nya och fina sommardäck, men att köra hela vägen hem var inte ett alternativ för mig. Bilen fick efter en fantastiskt god middag och trevligt umgänge stå kvar, jag blev skjutsad till tågstationen och fick sedan uppleva kollektivtrafikens sedvanliga snökaos. Det var ett tag sedan! Ett mycket försenat tåg och två lite svängiga bussturer senare var jag sedan hemma, åksjuk så till den grad att jag trodde den goda middagen skulle komma upp. Maken bäddade dock ner mig på soffan, tände en myseld i kakelugnen och fixade en varm rispåse. När jag vaknade till liv några timmar senare upptäckte jag att lillastesyrran hade skickat en bok som jag får berätta om i ett annat inlägg – helt underbar! Nu har jag sovit gott hela natten, vaknat till en snöig, tyst morgon med vacker soluppgång och snart är det dags för pyssel och övernattning med ett par godingar som jag inte träffat på alldeles för länge. Hoppas att du som läser har en fin helg!

Continue Reading

Från strandliv till raggsockor.

Om jag bara fick drömma en stund hade jag precis just nu hoppat i en skön sommarklänning och ett par flipflops för att sedan dra iväg till stranden, lägga mig under ett solparasoll och läsa en pocketbok medan ljudet av lekande barn och inrullande vågor bildade en ljudkuliss. Vid sidan om mig hade ett fat färsk frukt och en smoothie hållit mig sällskap och med jämna mellanrum skulle jag gå ner och sätta fötterna i vattnet och sanden skulle få skrubba mina vintertorra fotsulor släta och mjuka. Jag är tacksam att drömmar är gratis och att de kan ta mig vart som helst!

Hade jag tagit på mig flipflops och dragit iväg hade drömmen avslutats mycket abrupt. Så här ser det nämligen ut efter nattens snöfall. Igår åkte vi på vedutflykt då vi insåg att det skulle vara trevligt med lite fler brasor innan vårvärmen tar sig ton. Vi är så tacksamma för brorsans ved. Vad vi inte riktigt hade väntat oss var det ymniga snöfall som följde oss upp till Rödeby. Jag fick höra att morgontrafikanterna hade fått åka iskana till jobbet och att väglaget lämnat mycket övrigt att önska. Det slapp vi tack och lov, men det märktes att medtrafikanterna var extra försiktiga också på väg hem från jobbet.

En av makens favoritplatser är gratistältet på Mältans återvinningscentral. Vi stannade sålunda till när vi ändå var där. I tältet ställer personalen in grejer, sorterat och klart, som de tycker är för fina att slängas. Det går att hitta skridskor, möbler, böcker, porslin och allt annat man kan tänka sig brukar dyka upp på vilken loppis som helst. Den här gången var det inte så mycket som tilltalade, men precis när vi skulle gå ut hajade jag till vid denna stol. Maken hade tydligen redan tittat på den. Det verkade som att den inte gick att höja från sitt lägsta läge, men när han kollade lite närmare trodde han att det skulle gå att fixa. Vi har en röd arbetsstol som vi tog över då makens styvfars jobb rensade ut för väääldigt många år sedan. Den har uppfyllt sitt jobb med den äran, men vi tyckte båda att den här var snyggare. Den är nu rengjord med läderrengöring, hjulen är sprayade med lite 5-56 och sänk- och höjmekanismen är åtgärdad. Detta är en IKEA-stol som inte längre säljs, men en ny kontorsstol i läder kostar ändå 3-4000 i nyskick. Jag tycker att detta var ett fynd!

Turn and tell-klockan jag plockade med mig kanske inte uppfyller något syfte än på några år, men jag fick nostalgivibbar och tyckte den såg så ensam ut där den låg på en hylla. Nu har den fått bada i varmt och bubbligt vatten och fått sig en rejäl borstning. Som ny! Den ska nog få känna sig hjälpsam igen.

Väl hemma blev jag nästan klar med kompisen till detta kanske sista sockparet i HEMSLÖJDs-projektet? Detta par blir till mig själv och jag är mycket nöjd med färgen. Jag har fortfarande stickning i fingrarna och funderar på att testa någon ny teknik i en sjal. Har så fint garn i kashmirblandning som legat i snart tio år. Jag köpte ett gäng härvor till (jämförelsevis) vrakpris då vi bodde i USA och har stickat flera fina sjalar av några av dem. Nu är det kanske dags igen. Det känns så fint att arbeta mig igenom mitt lager av garner och annat material som bara legat och väntat på bättre dagar. Tänk att flera av dem faktiskt kommer att få möta denna dag!

Continue Reading

Bakslag och bonusgos.

Jag vet att det är dumdristigt att börja prata vår i februari, men jag vet vad jag kände när jag sa att våren var på väg. Jag vet också att varje år spelar naturen oss spratt genom att locka med sol och värme ena dagen och skoja till det med snöstorm nästa dag hela vägen fram till april någon gång. Jaja, så är det med det. Snön föll så vackert igår och jag orkade mig ut på en väldigt lugn promenad trots att jag inte varit på topp de senaste dagarna.

Det hjälpte inte att jag valde Sommarvägen, det var lika mycket snö åt det hållet. Jag påmindes om att jag ska göra rent de här skyltarna då vädret blir lite bättre. Riktigt sådär sunkiga behöver de faktiskt inte se ut.

Väl hemma igen började jag med att ta ut den här godingen på kissrunda eftersom jag ändå hade ytterkläder på mig. Hon är så fin, svägerskans familjs lilla ”bebis”. Det sägs att man inte ska förmänskliga djur, men hur kan man göra annat med en hund?! De kan vara så klipska, roliga och underfundiga – jag förstår uttrycket ”människans bästa vän”. Lillan började med att sitta här i fönstret och längta efter sin familj, men vi fick henne snart på andra tankar. Maken blev lekfarbror och jag blev mystant. Snart följde hon oss i hälarna som en liten skugga. Och så roligt hon hade då hon var ute i snön och lekte! Hon följde spår efter möss, fåglar och rådjur och gjorde krumbuktiga konsthopp som hade kunnat platsa på en cirkus.

Precis som en liten bebis som kan ha svårt att somna med en barnvakt var det lite svårt för Lillan att komma till ro. Hon insåg nog till slut att hon var trygg och kunde komma till vila. Det var så mysigt att ha henne på besök och hon får gärna komma tillbaka.

Framåt kvällen fick jag säga adjö till make och hund och bege mig ut i ruskvädret för en Educatiusintervju (Explorius har bytt namn). Förhoppningsvis får jag bli kontaktperson till två studenter i mitt upptagningsområde i höst. Igår intervjuade jag den första värdfamiljen på Aspö, en av de större öarna i vår skärgård som man bara kan ta sig till med bilfärja från Karlskrona eller egen båt. På ön finns ungefär 500 åretruntboende, men på somrarna mer än femfaldigas detta antal! Jag tror inte jag har varit där sedan jag gick på gymnasiet och hade glömt vilken fin ö det är. Det hade definitivt blivit en upplevelse för en japansk student att få bo där, så jag hoppas att allt ordnar sig också med skolplacering.

Continue Reading

Vinterland med nyfött ljus.

Det känns annorlunda nu. Ljuset. Står man vid söderväggen vid verandan värmer solen så skönt. En stund in på promenaden går det att lätta på halsduken och droppa handskarna ett steg så lite luft kommer in. Det är hoppfullt!

Vi har haft minusgrader i över en vecka. Nu ska det bli plus om dagarna och minus om nätterna. Maken längtar efter ispromenader och långfärdsskridskor, jag slår bakut och säger att man inte måste testa allt som kanske funkar. Tänk så olika man är!

Continue Reading

Ett instängt liv i snöyra.

Så här såg det ut imorse. Vi är insnöade!!! Eller alltså, det låter värre än det är. Blåsten hade bara samlat upp en fyrtio centimeter hög driva som lade sig på plats precis utanför vår dörr.

Det är svårt att visa höjdskillnader ibland, så också i detta kort. Men du ser kanske att det knappt ligger någon snö alls framför boden, utan att den samlats i en driva som slutar precis framför vår ytterdörr.

Det blåste så hårt att snön drev in i glasverandan! Det tror jag aldrig har hänt förut. Glipan är inte särskilt stor, men förlängningssladden har väl vidgat den lite.

Idag är fåglarna mycket mer aktiva än igår och nu verkar de vara nöjda både med solrosfröer och jordnötter. Det är full rulle därinne. Talgoxar, blåmesar och rödhakar som har after ski!

Snöovädret var inte så illa som i Skåne där folk satt fast på E22 i nära ett dygn, vilken pärs!!! Vår lilla utbytesstudent är i Sverige och hälsar på pojkvännen och de kom hit och hälsade på oss gamlingar. Så roligt med lite liv och rörelse! Vår M är en energibomb och hennes kärlek till Sverige (och pojkvännen) har varit så spännande att följa. Tänk att lära sig ett helt nytt språk i det närmaste perfekt på så kort tid, precis som extrasyrran som trettio år senare fortfarande finns kvar i våra liv, och att dessutom hålla det levande och fortsätta utveckla det.

Västerbottenpaj var önskad och vi gillar att uppfylla drömmar. Jag har lite olika recept på denna paj och blir ibland missnöjd. Detta funkade dock perfekt, denna gång med ett ägg istället för vatten i pajdegen. Jag brukar ta lite paprikapulver i äggstanningen för att förstärka den gula färgen och gärna lite extra svartpeppar. Inte mycket salt dock, osten är så salt i sig… Har du något perfekt recept på denna svenska klassiker?

Continue Reading

Är vi på väg till Mariannelund?

Nej, det går så klart inte att se att temperaturen ligger på nollan, det yr snö och tallgrenarna svajar som skulle de trilla ner rätt över grusgången. Jag har fyllt på fågelmataren med solrosfrön och jordnötter, men småfåglarna verkar hålla sig till tryggare rum. Vi får väl se om de dyker upp lite senare. Det sägs att det ska snöa hela dagen. Det är långt från trettio minusgrader. Istället är det halt och mer kallt av blåsten än själva kylan, men vad gör man? Det är bara att ta emot vintern som den ser ut och så här ser den ut här i vårt sydöstra hörn av landet. ”God jul och gott nytt år, älska det du får”, eller hur det nu var. Senare idag kommer vår lilla exutbytesstudent och hennes pojkvän. Västerbottenpaj har önskats och det ställer vi ju gärna upp på.

Tomtelandet känns lite ledset, jag gissar att både snögubbar och tomtar gläds enormt åt dagens väderförväntningar. Överkastet får symbolisera att tvättkorgen är helt tom efter att ha stått översvämmande efter jul- och nyårsveckorna. För mig känns det alltid lite sorgligt att tvätta bort tecknen på att våra barn varit hemma och hälsat på. Jag vill ju inte att de ska bo kvar hemma, men när de kommer hit fylls hemmet med en extra fin energi som laddar tacksamhetskontot. Jag är glad att det är så, att våra barn vill hänga med oss också då de faktiskt kan välja att inte längre göra det och att vi lyckades guida dem igenom livet under de år vi hade detta ansvar. Nostalgi är en snuttefilt jag unnar mig att gosa in mig i då och då och idag känns som en fin dag för just detta. Eld i både vedspis och kakelugn, ylletröja, minnen och fint jobb. Tack livet!

Continue Reading

Välkommen december!

I år har Trettio tacksamma dagar känts lite extra behövda, lite extra läkande, lite extra givande. Jag har haft så fina stunder om morgnarna då jag har suttit med dessa meditationer och funderingar och känner mig verkligen laddad för att ta emot advent. Det blir förhoppningsvis också lite mer ordning och reda här i bloggen då mer tid frigörs till detta skrivande.

Idag har jag julmarknad på Kalmar slott inplanerad, men livet har kommit emellan för min fina vän som är på hembesök från USA. Vi får se om allt löser sig till det bästa så det går att få till. Efter en kort jobbdag ska jag iallafall ut i stenladan och hämta adventspysslet. I år kommer inte barnen hem förrän lagom till jul och maken är bortrest över helgen. Det gör att jag kan hedra våra gamla traditioner att inte tända adventsljusen förrän kvällen innan första advent. Här på ön har många redan hängt upp stjärnor och satt upp adventsljusstakar sedan flera veckor tillbaka. Fint att mysa till det, men jag drar ut på detta hela julperioden istället. Många som ”tjuvstartar” brukar sedan plocka ihop julen innan de ens kommit till annandagen. Mer och mer introduceras något slags modernt firande där Tomten är den stora magikern och traditioner presenteras som kvarnstenar runt halsen. Jesus städas bort, men lite midvinterblot och mys får gärna vara kvar. Novent tar bort betydelsen av advent som alltså har firats sedan 400-talet, även om man gick från sex till fyra söndagar på tusentalet. Jag må anses vara bakåtsträvande, rigid eller traditionalist (sagt med förakt), men jag gillar inte den förändring som vi är mitt uppe i. Den medför ett vemod som jag inte vill behöva förhålla mig till. Jaja, nu skulle detta inte bli något slags självömkande stund. Jag vaknade glad och utsövd med köksspisens värme fortfarande lite närvarande. När sedan soluppgången såg ut såhär gav det extra skjuts till välmåendet! Snön är verkligen en extrabonus som jag inte tar för given, men som både är värdefull för naturen och vacker. Kul att vi har snö i hela landet! Lillastesyster firar sin trettioförsta årsdag på jorden med att flytta till ett mysigt hus som jag redan vet kommer att bli en trygg och hemtrevlig samlingspunkt på denna stökiga jord. Själv ska jag fira henne genom att äta någon god mögelost, eller kanske varm Brie med honung och valnötter? Ja, så får det bli!

Continue Reading