Svägerskans fantastiska smörgåstårtor, varav en glutenfri, var del i firandet av brorsonen som gått ut grundskolan och satsar på en framtid med teknisk inriktning. Vi försmäktade nästan i Medelhavsvärmen, men eftersom vi kunde hänga på den stora ”amerikanska” verandan passande en tjusig sydstatsherrgård var det ändå uthärdligt.
Dagen efter firade vi makens härlige numera 17-årige brorson. Samma gäng på ett ungefär som firade studenten för någon vecka sedan, ännu högre temperatur, men mysigt och trevligt på alla sätt och vis! Har roliga foton på fyra hattklädda damer, men då jag inte frågat om lov att lägga upp dem här får du använda fantasin.
Här ser du precis hur dammig bilen blivit de senaste torra veckorna. (Jag storstädade hela bilen för ett par veckor sedan.) Nu är det inte detta som är fokus, utan den lilla gröna lampan. Vi har kört omkring utan luftkonditionering i flera år. Det har bara inte blivit av att fixas, trots att vi ofta åker förbi en skylt med ett telefonnummer till en bil-AC-reparatör. Tro det eller ej, men igår blev det fixat! Lagom till att man knappt klarade av att andas har alltså bilen blivit ett svalt och härligt utrymme. Nu har vi inte till vana att åka omkring i en stor familjebil för att fläkta av oss, men tanken på att möjligheten finns är rätt trevlig ändå.
Har du också sett kultprogrammet ”Kommisarie Rex”, en tysk tevedeckare om ett problemlösande team bestående av en tjusig polis och hans schäfer? Den sköne AC-snubben hade sin egen tyska schäfer, en synnerligen sympatisk hona som svalkade mig med stänk från sitt avkylande dopp. Tänk att ha en sådan päls i denna värme!
Här fortsätter det hända grejer. Brorsan hjälper oss flytta krosset till rätt ställe, maken jobbar med finliret.
Och till sist ett drömfint orangeri/växthus. Och drömma får man, eller hur? Sist jag kollade var det alldeles gratis.
Efter en riktigt härlig eftermiddag hos min faster och farbror med komplett trädgårdssafari kom jag så hem med ett gäng fina plantor till vårt hedniska klosterörthjul. Jag bestämde mig för att rota alla plantor ordentligt i murarhinkar eller stora krukor. Jag hoppas att alla trivs och känner att de hittat hem! På den här bilden ser du också de pelargonplantor som fått större lerkrukor vilka klarar sig utan att blåsa ner från min fina blomstertrappa. Oj, så många plantor jag har överallt. Ljuvligt!
Citronmeliss, pepparmintssalvia (hittar inget sådant namn då jag googlar, men…), två sorters oregano, spansk körvel, hibiskus, blåklocka, mynta, vinbärstomat – nu har jag utökat min plantskola. Jag fick även se moderplantorna till den skogsklematis och den höstaster jag fick i femtioårspresent, så nu vet jag vad jag kan vänta mig framöver. Jag var tvungen att ta ett foto på M:s underbara vallmo som precis höll på att veckla ut sig. Så fin!
Efter nästan en vecka i Nynäshamn såg det ut ungefär såhär i de mest nyplanterade lådorna i trädgårdslandet. Oj, vad värmen hade gett växtkraft, kanske allra mest till svinmållan… I går försökte jag lyda min fysioterapeutsvåger och satt på rumpa och på knä medan jag i omgångar rensade mig igenom tio odlarlådor. Vissa var i betydligt bättre skick än denna, men det tog ändå sin lilla tid. När jag kom in vid 21-tiden konstaterade jag att jag verkligen tycker att det här är roligt, men att det tar en faslig tid. Å andra sidan vet jag att den tid jag lägger ner på att rensa NU ger tusenfalt tillbaka. Vanliga gräs och ogräs blir så mycket jobbigare att hantera om de får börja ta plats och dessutom tar de näring från mat och blommor som vi vill ska frodas.
Nu har vi fått tillbaka grästrimmern, så i detta nu håller maken på att göra fint runt odlarlådorna i trädgårdslandet. I lök-dill-och-morotslådan ser det ut såhär. Man ser var fåglarna har varit och rotat, men så får det vara. Dillen till höger är lite mer bredsådd och får ta mer utrymme, men till vänster ser du morötter som sitter alldeles för tätt. Jag väntar lite med att gallra så jag inte får upp allt på en gång.
Längst har spenaten kommit. Sonen som kom med hem från Stockholm är glad och längtar tills den har vuxit ännu lite mer.
På köksbordet har vi haft allt det försådda som står kvar inomhus. Allt är rangligt trots extraljus i ”gästskrubbsväxthuset”, men det lever! Ska se om jag får i det mesta de närmaste dagarna. Det är så roligt att fortfarande hoppas på att det blir lite skörd trots att vi vet att det här året egentligen bjuder på jord som inte är färdig. Vi har tidningspapper och häckrens i lådorna, plus annan utfyllnad. Påfyllning av kogödsel verkar räcka åtminstone en bit och jag har varit duktig på att vattna. Vi får väl se hur långt det räcker! Nu är det dags att plantera om tomat, chili och paprika, så det finns att göra i många timmar framåt. Lev väl! Jag hoppas du finner njutning i livet på ditt sätt.
I väntan på att allt ska komma upp och med lite skräckblandad förtjusning över att bo såhär och ens kunna drömma om blomsterprakt och stora skördar känns varje dag spännande ur ett planttantsperspektiv. De senaste veckorna har det jordförbättrats, klippts gräs till täckmaterial, satts små embryon till kommande matexplosioner och spritts ut fröer (ofta alldeles för tätt, jag har en benägenhet att INTE följa instruktionerna av olika anledningar). Varje år är det några arter som mår bra och frodas och andra som förgås av något outgrundligt skäl. Ofta är det brist på vatten som är det stora problemet för oss. Vi har kommunalt vatten i huset, men vattnar blommor och trädgårdsland med eget brunnsvatten. Vi bor på en ö som ständigt har brist på vatten (om man inte har djupborrad brunn). Så har det varit så länge jag haft en anknytning till Sturkö.
I helgen tog maken tag i de gigantiska resterna av murgröna som växt in i nätet som sitter på stenmuren. (Varför det sitter där vet jag inte, men kanske skulle det stoppa hönsen från att hoppa över till grannen?) Jag lade ut lite sten för att markera något slags framkant. Fortsättning följer, för det behövs något grässtopp och nedgrävning av stenarna för att det ska bli riktigt fint. Det finns inga antydningar till att dahliorna vaknat till liv än, men det brukar inte dröja så länge efter att de fått komma ut i jorden. Kanske blir det annorlunda denna kalla vår? Längst bort i bild ser du slutet på det som nu är den nyaste rabatten. Jorden där är mest murgrönerötter, häckrötter, nässlor och sten. Maken har påbörjat projektet att frigöra jorden, men jag vet inte om det är ett hopplöst projekt.
För några veckor sedan gick vi i den uppgrävda gräsmattan på baksidan och min syster sa: ”jag tror att man kan äta de där” om några lökluktande ”grässtrån”. Dessa har fortsatt växa och ta mer plats. Igår grävde jag ett dike längs rådjursstängslet, på insidan, där jag ska kogödsla och sätta ner luktärterna någon gång under veckan. Mitt bland allt gräs växte även de här lökarna och jag fick skicka en bild till min artkunniga faster för bedömning. Skulle det kunna vara kajplök som växer så rikligt här i gräset? Jo, men visst var det så! Faster kallar detta skogslök, men på Gotland är namnet alltså kajp. Man ska egentligen vrida av/klippa ovanför löken för att behålla och utöka sitt bestånd, men dessa grävde jag alltså bort. Skogslök växer fritt i södra Sverige, men är inte särskilt vanlig. Hittas gärna i gamla trädgårdar i närheten av träd och i gräs som inte fått den vanliga tuktningen och i mullrik jord. Med både skogslök och kirskål i riklig mängd känner jag mig rikt välsignad! Varför jobba emot naturen liksom?
Igår fick jag ett helt gäng unga pelargoner av min snälla granne. Hon vinterförvarar alltid sina pelargoner inomhus, vilket betyder att hon inte förlorat sina genom ihjälfrysning. Däremot stod hennes fantastiska Bob Hall ute på glasverandan i vintras då även mina frös ihjäl i köket i Bredavik. Det är en av de få specialarna som överlevde hos mig. Den har vuxit lite försiktigt, men så fort den tagit sig ordentligt ska jag toppa den till gåvogivaren. Jag erbjöd fri tillgång till tulpanlandet, men hon sa att hon hellre njuter av färgprakten på avstånd. Det resonemanget klingar inte hos mig. Jag fortsätter njuta också inomhus!
”Hur många gånger har du tagit kort på ditt tulpanland nu?” frågade maken igår. Tja, inte särskilt många, faktiskt. Jag njuter mest och har delat ut till några som varit här eller som jag varit hos. Tanken är ju att det här ska vara en enda stor bukett på lök, att jag faktiskt har lov att plocka precis hur många jag vill. Det blir naturligtvis lite svårare när det ser ut såhär, det ska jag inte sticka under stol med. Jag njuter!
Promenaden till fiskdammen bjuder på vitsippsglädje. Det är roligt att ha flera vackra promenader att välja på och dessutom märker jag förändringar i naturen bättre om det dröjer några dagar mellan besöken. Igår hjälpte jag till på en svensklektion via Zoom. Jag satt på den här stenmuren och lät amerikanerna uppleva den underbara svenska naturen som en extra krydda till själva språket.
Fiskdammen, men inte en guldfisk så långt mina gamla ögon kunde nå. De kanske behöver mutas med något gott. Vi får ta med det äckliga, glutenfria knäckebrödet nästa gång! (Gick ut i april och är segt och smaklöst, inte knäckigt någonstans.) De känner nog ingen skillnad.
Här förberedde jag en odlingslåda till gurka och pumpa igår. Jag vände på grässvålen och grävde samtidigt ner hästgödsel och sandjord från en hög i trädgården. På med ett tjockt lager gräs, packat. Jag tänker sedan lägga i högar med kogödsel och sätta pumpa och gurka rätt i.
Daggkåpan ska inte vara kvar och gräset runt omkring ska röjas. I lådan till vänster ser du längst upp hur det blir om man inte ser till att stoppa gräset att växa in utifrån. Jaja, det får vi ta hand om sedan. Just i den lådan har det gröngödslats, så det kommer ändå att växa fullt med klöver och vad-det-nu-var-i-fröpåsen.
Slutligen måste jag slå ett slag för den förhatliga nässlan. Jobbig som sjutton, men fantastisk som gödning och jättegod att äta. Se bara till att ha långärmat och handskar då du plockar och skölj noggrant så tar kokningen och stavmixern hand om resten.
Mmmmm… Nässelsoppa redd med lite grädde och pocherat ägg. (Använd så färska ägg som möjligt, knäck i kopp. Vattnet ska stå ca 5 cm högt i en ganska vid kastrull och innehålla 2 tsk salt och 1/2 tsk vit vinäger per liter vatten. Koka upp och sänk värmen innan du låter äggen glida ner i det sjudande vattnet. Koka i 3-4 minuter.)
Triggervarning! Långt och tråkigt inlägg för alla som inte är odlingsintresserade. Idag vaknade jag trött men mycket nöjd. Jag är så tacksam för att helgen bjöd på exakt rätt balans av härligt utejobbarväder och regn. Fröerna älskar att jorden är fuktig och grunden är svår att få till med vattenkanna. Nu är iallafall tio av de sexton låder maken byggde ihop förra året preppade. De är 90×360 cm stora, ett mått som bestämdes efter att vi hade sökt efter de ultimata måtten på det generösa internetet och vi hade testat lite olika alternativ med tänkta lådor på friland. I en låda på 90 cm bredd kan man nå mitten utan att bryta av sig ryggen, det går att odla också rätt bra med potatis i den (det funkar kanske egentligen bättre med potatis på friland) och den är lagom lång att hantera utan att behöva springa benen av sig för att komma runt. Egentligen hade jag bara tänkt jordförbättra sju av lådorna i år, men det slutade inte riktigt så. Här är den nya planen:
Potatis, tre lådor Lök, morötter, dill, två lådor Olika salladssorter, rädisor, spenat och ätbara blommor, en låda Gröngödsling, tre lådor Jordgubbar och smultron, en låda Palsternacka, rotselleri, squash, pumpa, sockerärter, bönor och gurka fördelat på de sista sex lådorna
Jag har såklart i vanlig ordning förodlat alldeles för många av de plantor som tar en massa näring och plats i anspråk, men det får lösa sig när det är dags att plantera ut dem om några veckor. Min bror har mycket rabarber i sin trädgård, en växt som är tacksam att föryngra genom att ta rotbitar vilket min syster gjorde åt oss förra året. Nu har sålunda utrymmet vid avloppsbrunnen fått både en vinbärsbuske (makens femtioårspresent) och tre rabarberplantor. Det kommer inte att vara dags att skörda något av detta i år eftersom alla plantor fått sina permanenta platser i vår. Hallonen har fått mer näring och verkar ha bestämt sig för att inte alldeles ge upp hoppet (vilket nästan jag hade gjort). Det som är kvar att fixa är ett redskapsskjul med en mysig uteplats att sitta och njuta vid samt en liten örtagård. Tulpanhörnet hoppas jag ska kunna fungera som något annat under sommar och höst, men jag vet inte riktigt vad än.
Panoramabild över grundutseendet. Lådorna kommer alltså att byggas högre med tiden då vi hoppas att täckodlingen blir framgångsrik och vi bara kan fylla på med mer och mer jordmassa. Som du kanske ser finns det utrymme för tre plankor på höjden. Utrymmet längst fram i mitten ska rymma en pergola är det tänkt och det stora presenningsschabraket längst bort är ett experiment med eMB (hela gamla, lilla häcken som körts i kompostkvarn) som sägs bryta ner trärester till mull skyndsamt, ungefär som bokashin funkar. Gräset som ser lite ovårdat ut ska få sig en omgång med grästrimmern, men den behöver lämnas in till cykelverkstaden här på ön för lite omtanke först.
För att hålla reda på vad som sätts i vilka lådor utgår jag från väderstrecken. Detta är alltså lådan längst upp i nordöstra hörnet. I odlingsdagboken i Anteckningar-appen på telefonen skriver jag allt som görs både i trädgård och trädgårdsland efter datum och allt kompletteras med bilder liknande denna för att jag ska kunna komma ihåg bättre. (Fina små skyltar i trä eller plast försvinner i jorden och mitt minne är lika gott som kort, vis av erfarenhet.) De smått oläsbara krumelurerna här visar alltså att jag satt en rad med rosa lök och silverlök, en rad vintermorötter, en rad gul lök (Stuttgarter Riesen), en rad dill (två sorter) och en rad rödlök (som var i lite dåligt skick, viktigt att dokumentera för att påminna mig om de kanske inte blir så fina).
Slutligen är det viktigt att ge oss möjlighet till blomsterprakt också! Här vid nedre muren som agerat dahlia- och ettårsrabatt sedan 2017 ska det rensas upp lite. Sedan hoppas jag att de fina jordärtskockorna som jag satte i höstas kommer upp och att alla de blandade fröerna trivs så vi kan fortsätta plocka fina buketter hela säsongen. Längst ner vid den färdigställde delen av muren satte jag ett gäng överblivna dahliaknölar som var fina, men lite små. (Jag har ingen aning om vilka sorter de är, kanske är alla Sven-Erikdahlior? Jag misstänker dock att det kan vara lite andra sorter också.) Jag blandade i lite gödsel i jorden för att de skulle bli extra glada, annars vet jag redan att denna jord passar dem perfekt. Nu hoppas vi bara att det blir lika bra vid den andra stenmuren där de flesta dahliorna fått plats i år.
Ja, det om detta! Nu börjar den nya veckan och det sägs att vi ska få kanonväder! Jag är beredd att behöva vattna varje dag för att allt jobb inte ska vara ogjort. Må årets odlande slå väl ut!
Nu står vi mitt i den mest intensiva trädgårdshelgen på hela våren. En vecka senare än planerat ska jag få i potatis, lök, dahlia och ett helt gäng fröer. De unga jordgubbsrevorna som skulle få ny hemvist för säkert en månad sedan måste nu få komma upp i lådan som var klar att ta emot dem för länge sedan. Jag har ju valt att vara planttant, att försöka hålla familjen med både mat och blomsterprakt och samtidigt idka något slags trädgårdsterapi. Den här våren har varit ruskigt kall och ruggig och utelivet har knappast känts inbjudande. Dessutom jobbar maken dubbelt just nu och har inte riktigt tid att hjälpa till ute, men idag har vi vikt hela dagen för att fixa det absolut nödvändigaste.
Jag vill ha en vacker perenn- och dahlia-rabatt här längs stenmuren och tror att min dröm kommer att bli verklighet. Årets perenner står dock lite stolpigt uppradade för att jag ska få en känsla för hur mycket plats de tar både på höjd och bredd och även hur bra de trivs här. Visionen är ett böljande hav av växtkärlek. Det står två klena rosor vid den stora stenen till vänster. De har båda överlevt på undantag i flera år, men jag ger inte mycket hopp åt den minsta av dem. Vi får se hur det blir. De har åtminstone fått utgrävt och köperosjord runt fötterna, så jag känner att jag gett dem de bästa förutsättningarna jag kunnat så här långt.
Igår kväll passade jag på att sätta squash och gurka, sex av varje av några olika sorter. Jag ser framför mig ett prunkande trädgårdsland varje vår och slutresultatet blir alltid något annorlunda än min vision. I år sätter jag inte så mycket potatis som vanligt. Odlar man i lådor förlorar man en massa plats jämfört med friland, men jag hoppas att vinsterna uppväger. Förhoppningsvis kan täckodlingen innebära fantastisk och näringsrik mull som bjuder på ett prunkande överflöd om några år. Under tiden fortsätter vi att drömma stort och nöja oss med små vinster. Må gräsklippet räcka i år och för evigt. Därmed börjar dagens jobb, lagom tills solen letar sig in genom mitt arbetsrumsfönster. Låt den fylla min, och din, själ med ljus och hopp! Och spring i benen, för det kommer att gå åt många fulla vattenkannor innan kvällen.
Hej och hå! Jobba på. Det känns som att jag knappt hann med helgen innan den var över, men det var av trevliga orsaker. Jag tror att många av oss vant oss vid det långsammare coronatempot. Vi jobbar hemma, skrotar omkring hemma, fixar hemma, reser i våra minnen och firar via FaceTime. Nu är tydligen läget värre än någonsin och samtidigt ska allt öppnas upp. Eller, jag har lite dålig koll då min hjärna har svårt för kognitiv dissonans. Jag gillar verkligen inte att få information som talar helt emot varandra från samma källa. Det har ställt till det för mig gällande flera olika ämnen och just nu är det statlig information gällande pandemiläget som känns förvirrande. Det är konstigt att vara den enda i en tunnelbanevagn som har munskydd, konstigt att ständigt undra om det är en förkylning eller en potentiellt dödlig attack som retar i halsen, konstigt att undra om lillsyrrans bröllop nästa sommar kommer att bli som en precoronafest.
Här ser du resterna från dotterns coronaanpassade bröllop förra påsken. I den nu tomma trälådan på stolen hade vi planterat vita penséer som sedan stod kvar mer eller mindre hela sommaren (jag klippte dem en gång för att få igång ny blomning bara). De fröade av sig och nu har vi små penséer överallt i gräset framför ladan. Hur ska vi kunna klippa gräset där nu? Det går ju inte! Jag förstår mer och mer varför Far alltid klippte gräset så konstigt och lämnade oregelbundna hobbar med klöver och andra blommor. Han var miljömedveten, inte konstig. Förresten, det där med gener… De frösådda penséerna kommer i en mängd olika färgkonstellationer, men alla moderplantor var vita. Det är ju spännande om något!
Svärmor och svärfar ordnade fest för min fina svägerska som tagit trädgårdsmästarexamen!!! Fest på lördag och på söndagen fick hon sätta nästan alla sina presenter på prov! Nyexad, nyekiperad och med nya, proffsiga schvung i stegen. Det finns inte många på jorden som är så kreativa som svägerskan. Hon har öga för det vackra och jag är säker på att hon kommer att vara lika strålande bra som trädgårdsmästare som hon är fotograf.
På en av våra promenader såg vi vitsippor som böljade på flera ställen. Själv hittade jag några små plantor i ettårsrabatten som jag aldrig sett där förut. Jag får nog kolla hur jag bäst ska charma dem så beståndet växer! Anemone Nemorosa – ett av de vackraste namn som finns. Skönheter i böljande fält, spännande i ensamt majestät i en minivas.
Havet. Lika inbjudande som vanligt och jag höll faktiskt i tanken att ta av mig om fötterna och doppa dem i sanden precis i vattenbrynet. Nu är det ju fortfarande en särdeles kylig april, men då detta foto togs hade jag precis promenerat i rask takt i bara t-shirt och med vinterjackan knuten runt midjan. När de kyliga vindarna tar i är man glad i de varma plaggen. Lager på lager är som alltid bäst, något som är lätt att glömma då skuggan på norrsidan av huset bara känns isande och man inte fått fart på blodet än.
Jag brukar gulla med denna skönhet då jag promenerar. Nu visade det sig att det finns två likadana. Detta är Flickan (mitt namn). Hennes brorsa heter Bullen enligt husse. Jag älskar ju katter och fick i helgen njuta av mycket sällskap av Flickan. Hon ville dessutom komma in och stod och jamade högt i en timme utanför båda dörrarna. Jag hoppas i och för sig att hon, och Bullen för den delen, kommer tillbaka och hälsar på. Sociala och gosiga katter som är någon annans ansvar gör ju att jag både kan ha kakan och äta den!
Apropå min syster så kom hon hit med detta trädgårdsset! Inhandlat på loppis till ett fantastiskt pris och vi fick förstatjing på det… Mycket tacksam! Jag har suttit och gungat i en av ”farmorsstolarna” flera gånger och funderar på om det till slut kanske blir en liten syrénberså här på norrsidan ändå? Vi tog bort den risiga häcken och har inte riktigt kunnat enas om ny häck, eller om vi ens ska ha någon. Spänningen stiger…
Vi har fått massor av trädgårdsarbete gjort de här dagarna. Det mest spännande projektet är den här häcken som har gått i kompostkvarnen och fått en behandling av eMB. Nu ska den ligga under en presenning i några veckor och ska tydligen sedan kunna vändas ner i jorden precis som bokashi, som jordförbättrare! Jag är mycket ivrig att se resultatet.
Perenn- och dahliarabatten tar långsamt form. Stenmuren ska fortsätta städas och mycket ska hända, men nu finns åtminstone hopp om något som blir lite mer rabatt än ”så länge”. Och byta plats på perenner som hamnat fel är ju inte så svårt! Nu hoppas vi bara att allt tar sig och blommar ut på ett fantastiskt sätt. Phu! Mördarsniglar, torka och bugs – vik hädan!
Jag har experimenterat, grävt, gödslat, delat plantor, rensat rötter, bytt jord, satt lite fler fröer och till och med vattnat. Nu är verkligen säsongen igång…
Var tredje till fjärde år ska man dela örter för att de ska hålla sig friska och fortsätta leverera. I flera av örtkrukorna var det nu mest rötter. Mycket intressant upplevelse. Hur som helst har jag nu gett chokladmynta fri lejd i två krukor (vi älskar chokladmynta, både till te och annat), vår äldsta och största kruka ståtar med imponerande salvia och timjan, en annan liten salviausling har fått flytta till egen kruka för att åtminstone få en chans att glänsa och gräslökstuvan har fått lufta sig ordentligt. Om allt går som det ska kommer vi att kunna krydda maten med fräscha kryddor i ymnighet i sommar.
Roligaste tillskottet i kryddlandet är pepparroten från Klackamåla som jag hoppas tar sig ordentligt! Min syster kom också med sparris som det inte verkade vara mycket liv i, men jag har i alla fall gödslat och gett dem goda förutsättningar. Om de inte tar sig kommer jag att sätta fräscha sparrisplantor i den lådan i höst. Sparris är gott!
