matlagning – Sida 3

Druvor, snö och vänner.

4 oktober, 2013 Inga kommentarer

I går tänkte jag skriva att det är härligt att bergen börjar skifta i rött och gult och guld samtidigt som de högsta topparna har snö på sig. (Utsikt från balkongen.)

När jag vaknade till det här kändes det inte fullt lika häftigt längre. Jag är inte beredd på att ta emot snön med öppna armar. Då vi kom hit den sista oktober förra året kunde man gå i t-shirt mitt på dagen. Kom tillbaka höstlagomvarmt väder

För övrigt var just gårdagen jättetrevlig. Jag träffade en fin vän på Zupas medan S var på sin konstlektion. Att ventilera tankar och åsikter och skvaller och skeenden är bra för människan. Eller hur? Hemma höll sonen och maken på att göra druvjuice med hjälp av vår granne. Han hade tagit med sig saftmaja, glasburkar och hjälpmedel och vi hade förberett genom att plocka flera kilon Concorde-druvor. Du må tro att det luktade gott i hela huset… Vi får snåla med juicen/saften. En burk i månaden fram till sommaren blir det. Det känns bra att inte låta frukten gå till spillo!

I kväll kommer goda vänner från på middag. Roligt! Hoppas att du får en fin helg och att livet är på topp. Peace. (För dig som gillar Genesis lite sådär ibland kanske Supper’s Ready kan passa bra? Det var länge sedan jag lyssnade på dem, men nu har jag njutit av deras tidigare musik i några dagar. Kärlek.)

Ditten och Datten

Förändring del 10 – Vänskap.

2 oktober, 2013 4 kommentarer

Jaha. Oktober. Min favoritmånad, den månad då jag känner livet i mig som allra mest. Kanske för att jag är oktoberbarn, kanske för att jag passar bäst i höstfärger, kanske för att det bara är två månader kvar till jul… Det finns flera orsaker.

Förra månaden lät det så här: Så – månadens förändringstema… Matlagning! Jag jobbade med mat redan i juni, men det blev ungefär lika försummat som förra månadens tema. Jag har redan tjuvstartat med matlagningsfokuset. Vi fortsätter att äta en kost som består allra mest av mat lagad från grunden, några av oss utesluter sädesslagen och andra äter betydligt mindre bröd, pasta och ris än förr om åren. Vi ska försöka att verkligen prova recepten i de roliga kokböcker som vi investerade i under vintern, inte bara inspireras av ingredienser.

Vi har haft gäster här nästan hela månaden och det har påverkat en del. Det har blivit en del uteätande, men inte särskilt mycket. Inte en pizza, hamburgare två gånger, Subway en gång och sushi en gång. Jag kan konstatera att jag verkligen inte mår bra av att äta bröd och känner därför att det inte riktigt är värt det. En macka och krutonger till en sallad = en dag med huvudvärk och ont i magen. Nej, det får vara.

Jag har tänkt länka till några av månadens favoriter. Kanske är det något som du också vill testa?

Tacokrydda utan socker och annat bjäfs till 500 g köttfärs
Grillad aubergine eller zucchini
Ugnsbakade sötpotatisar
Köttfärslimpa
Köttfärslimpa 2
Räksallad (extramums)

Annars ugnsrostar vi rotfrukter, äter massor av brysselkål (rensar, ger en stekyta i smör på mellanhög värme och småkokar i lite vatten utan att koka torrt, ca 25 min), äter bondomelett på löpande band (favoriten är att steka tomatskivor i en stekpanna, hälla över fyra ihopvispade ägg, fixa till omelettformen genom att låta äggen rinna ner lite överallt sådär som man gör omelett, riva över en god ost, strö över hackad vårlök, lägga lock på medan värmen är satt på det lägsta tills hela omeletten stelnat och så salta o peppra)…

Japp. Har jag glömt bort att det här inlägget ska handla om vänskap? Nej då. Det kommer nu. Jag har en hög med bekanta och vänner som jag ska ta hand om lite extra den här månaden. Några av dem är försummade. Andra vet jag behöver lite extra omsorg. Åter andra har jag inte hunnit bli vän med än. Jag ska helt enkelt försöka ta hand om människor som är viktiga för mig. Du som känner mig vet att min familj (lilla och stora) är viktigast för mig, men mina vänner kommer inte långt efter. Jag om någon vet också att ibland kan det faktiskt vara för sent att bry sig lite extra om någon, så nu tar jag tag i de där grejerna som jag tänkt göra, sådant som bara inte blivit av. Och du. Jag utmanar dig att göra detsamma.

Ditten och Datten

Andas in. Andas ut.

23 september, 2013 2 kommentarer

Bloggen har legat nere hela helgen. Serverservicen är ju sådär, det visste jag sedan innan, men det brukar inte vara så här illa. Nåja. Ingen har dött av att en svensk invandrare i Utah har haft en icke fungerande blogg, så det är ingenting att hänga läpp för.

En bild på vår tolvåring, alltså ännu inte tonåring, piffad och fotad av storasyster.

Jag har börjat ett litet projekt med mig själv. Det har egentligen med mitt ord för året, Förändring, att göra. Jag har insett att det jag mest vill förändra, mer än något annat, är att hitta tillbaka till mitt naturligt glada jag. Många utmaningar, små och stora, har de senaste åren gjort mig till en rätt trist människa. Det gillar jag inte. Idag pratade jag med en bekant som är psykolog. Hon har haft många par i samtalsterapi och har också haft enskilda patienter eller klienter eller vad man kallar de snubbar som hon får sin lön från. Hon påstod att om man utgår från en livslinje där man ritar in hur bra och hur dåligt man mått i perioder (detta gäller personer utan en historia av mentala hälsoproblem) så ritar de allra flesta in sina djupaste dalar under tiden som tonårsförälder. När ens barn blir tonåringar och mår dåligt blir det många gånger väldigt jobbigt att som förälder hantera sitt mentala välmående. Skilsmässor, arbetslöshet, pension och hälsoproblem är andra saker som många mår dåligt av. Inga nyheter precis, men ibland är det bra att påminnas om vad man har att slåss emot! Dr Ws tips till alla som ännu inte har tonåringar är att jobba hårt på att ha en solid relation med sina barn innan de slås in i hormonkriget eftersom det är lättare att fortsätta ha en någorlunda fortsatt öppen diskussion även om känslolivet blir turbulent då. Dessutom har vi som föräldrar plikten att alltid visa våra barn att vi älskar dem, att inte göra kärleken villkorlig även om de ställer till med elände. Lättare sagt än gjort, det vet jag av egen erfarenhet.

Vår äldsta dotter har utmanat mig till att utföra minst en kreativ syssla varje dag. Jättebra spark i rumpan! Denna lilla utmaning har underlättat mitt eget projekt, det där att förbättra grundglädjen. I går gjorde jag och maken inlagda päron: några burkar med saffranslag och några med klassikern kanel- och ingefärslag. Saffranspäronen var tydligen lite mindre, så av lagen som blev över gjorde jag saffranssirap. Gudomligt gott. (Man kokar bara ihop lagen med lite mer socker tills den blir bubblig och lite trögflytande.)

Jag har också kommit igång med papperspysslandet. De här korten har blivit ihopknåpade. Kanske är det någon som behöver en spark i rumpan med stämpeln från You Do. Nu eller aldrig… Finns det något som du behöver utmana dig själv att göra, nu eller aldrig? För dig som behöver lite mer frid kanske Eric Whitacres underbara Alleluia kan passa? (Idag drog förresten körövningarna igång igen. Halleluja för det!)

Ditten och Datten

Förändring del 9 – Matlagning.

2 september, 2013 2 kommentarer

Augusti kom och gick i en rasande fart. Jag har faktiskt tänkt på mitt kunskapsmål under månaden, men precis som jag misstänkte har nästan all extratid gått åt till resande, skolstart och de gäster som bor hos oss just nu. Jag vill inte skylla ifrån mig. Hade jag verkligen velat hade jag naturligtvis prioriterat kunskapsinhämtandet! Nu kan jag i alla fall vara nöjd med att jag kom igång med mitt TED-tittande igen och jag har indirekt lärt mig mycket bara genom att förbereda lektionerna till vår nya sjua här hemma. (Japp, ännu ett läsår med hemskola.)

Så – månadens förändringstema… Matlagning! Jag jobbade med mat redan i juni, men det blev ungefär lika försummat som förra månadens tema. Jag har redan tjuvstartat med matlagningsfokuset. Vi fortsätter att äta en kost som består allra mest av mat lagad från grunden, några av oss utesluter sädesslagen och andra äter betydligt mindre bröd, pasta och ris än förr om åren. Vi ska försöka att verkligen prova recepten i de roliga kokböcker som vi investerade i under vintern, inte bara inspireras av ingredienser.

I matlagning ingår också att ta hand om den skörd som trädgården bjuder på. Nu blev det i princip ingen skörd från grönsakslandet p g a vissa orsaker, men vi kommer igen nästa år! Maken har faktiskt sått en andra omgång då Utah bjuder på två växtperioder. Vi får väl se om det kommer något annat än tomater och pumpor. Jo, för en del av pumporna har faktiskt kommit igen efter torrchocken och jag har sett flera små söta pumpisar som vi om inte annat kanske kan dekorera med till Halloween.

Glad september på dig, förresten! Jag tycker det känns så konstigt att vi redan är här. I morgon är det Labor Day här. Det innebär rent praktiskt inte bara ett eget Första Maj-firande, utan räknas också som Sista Dagen på Sommaren. Svårt att tro när det är över 30 grader varmt om dagarna, men det ger sig väl. Jag älskar, älskar, älskar hösten. Särskilt när den bjuder på så där lagom väder, alla vackra färger och luft som känns fräsch och lätt att andas. Nu när vi bor här behöver jag inte heller oroa mig för det evinnerliga vintermörkret, så bättre kan det inte bli! För att fira september lite extra kanske du vill lyssna på hela Sveriges egen September?

Ditten och Datten

Efter återkoppling…

27 april, 2013 8 kommentarer

… ändrade jag temat ännu en gång. Nu är jag själv så nöjd att det nog får vara med fler ändringar. Jag gillar att man i mobilen ser hela sidan, men bara kan dubbelklicka på antingen blogginläggsidan eller listan med sökfunktion, kalender o s v för att få varje del för sig förstorad och därmed mer lättläst. Jag gillar radbrytningarna vid nytt stycke mycket bättre nu när avståndet är större. Jag gillar också det väldigt enkla. Det enda är att jag hade velat ha min namnteckning där det nu står Monnah över bilden på mig. Kanske går det att få till, vi får väl se. Ja, och de där skuggade ramarna är jag inte heller så förtjust i, men jag förstår att om man bara letar lite i koden går det att råda bot på. Förresten är det bloggens server som är så oändligt långsam nu. Vi blev erbjudna en ny, men det är alltid krångel att hålla på med sådant, så jag hoppas att de löser problemet igen. Vi hade problem för ett tag sedan också, men det löste sig efter ett par veckors slöhet.

I kväll ska vi äta en något paleomodifierad kalkonchili som Louise tipsade om. Jag har tjuvsmakat. Gudomligt gott! Tidigt, tidigt i morgon bitti drar vi till Vegas. Våra favoritgrannar från Segeltorp är där och vi har ändå tänkt åka dit utan att det har blivit av. Sist vi var där med barnen kom vi mitt i natten, de var för små för att uppskatta ställets fördelar och vi lovade där och då att ge dem en ny chans. Om vi orkar åka så tidigt som vi tänkt oss passar vi också på att ta en titt på Hoover Dam som S och jag läst om i årets historieundervisning. Spännande!

Mitt i allt detta världsliga och onödiga, men roliga, finns det någon som jag älskar. Denna någon vill jag mest sitta och hålla i handen och klappa på kinden just nu. Det går inte, men jag har för länge sedan känt att det finns sätt att nå andra också då det inte går att kommunicera på vanligt vis. Varma kramar kan skickas över stora oceaner och genom svarta moln… All kärlek till dig.

Vi bor nära Barnes and Noble, en av mina favoritaffärer. Där samsas böcker, tidningar, Starbucks och en massa smått och gott tillsammans med människor som gillar ord och bilder. Jag älskar att gå omkring där, läsa på böckers baksidor och bläddra i vackra magasin, sitta en stund och drömma mig bort i reseskildringar eller kanske läsa ett kapitel i en av alla de oändliga självhjälpsböcker som finns på marknaden. E delar mitt intresse och i går åkte vi dit bara för att en och en halv timme innan de stängde. Najs! Böcker är fint det. Har du börjat läsa på läsplatta, eller tycker du som jag att du vill känna boken i handen? Jag hämtar många recept på internet och kan faktiskt tänka mig att införskaffa en läsplatta till just köksgöromålen. Telefonen är lite väl liten och det är inte kul att scrolla på skärmen med kladdiga fingrar… Hur gör du?

Ditten och Datten

Idag firar vi!

5 februari, 2013 10 kommentarer

Vi firar att jag har klarat en hel dag utan gipsstövel och allt känns bra. Jag är lite öm och får ta det försiktigt, bygga upp muskulaturen, styrkan och stabiliteten igen. Det går fort för muskler att förtvina. Inte för att jag hade mycket att skryta med innan, men ändå… Jag har inte kunnat ha några byxor på mig på en och en halv månad eftersom den där stöveln tar mer plats än några av mina brallor klarade av. Idag började jag lite mjukt med Adidasbyxorna som hela familjen tycker är urfula. Jag känner mig hemma i dem! 80-tal så det ryker och min mamma har likadana. Som sagt. Jättesköna! Som du kanske ser är jag fortfarande lite svullen om fotleden och det kommer tydligen att vara så ett tag framöver. På torsdag om en vecka åker jag till Birmingham. Då vill jag helst vara helt återställd. 🙂

Vi firar att våren är i antågande. Vi hade två män som var här och beskar alla fruktträden. Det kändes säkrast med tanke på att dessa träd blivit så välskötta under alla år. Det hade varit trist att bli ”svenskarna som förstörde Millers fruktträdgård”. Nu förväntar vi oss en riklig skörd av persikor, äpplen och päron! Ja, och vindruvor till juice. Men vi lät vinrankorna vara i år. Mr Arborist tyckte att de kunde klara sig ett år till, sedan var det nog dags att beskära dem också.

Vi fortsätter fira familjen trots att januari är över. Familjekvällen hade Tema Tacksamhet. Alla hade fått i uppdrag att köpa något litet till någon annan i familjen. Jag fick en skylt av maken. Den är skriven med Rocking Country Molly Mormon-typsnitt (eller vad det nu kan heta) – ett citat som passar mitt och makens förhållande som hand i handske. Vi ser på världen ur två väldigt olika glasögon och det är det som gör oss till ett bra team. För maken är världen vit och svart, antingen/eller. Jag rör mig i den luddiga gråzonen där väldigt många känslor håller till. Tja. Det ena är inte bättre än det andra. Det är bra när vi ser på saker och ting tillsammans och diskuterar oss fram till hur vi ska förhålla oss till vad-det-nu-är. En vän till oss beskrev vårt förhållande som dynamiskt. Hahahaha! (Jag tror faktiskt att han syftade på att vi täcker upp många vrår i den snirkliga relationslabyrinten.)

Förutom dessa fina saker firar vi också att vi har skaffat den ”färgprint” som äldsta dottern så länge längtat efter. Nu blir det tjusiga hemskolerapporter för yngsta dottern! Nu för tiden fixar jag det mesta från min iPhone, men ibland vill jag bara ha hederliga utskrifter. Och jag hatar att behöva leta recept i telefonen! Nej, en riktig kokbok eller ”mina favoriter” med kopior på de bästa recepten är det som gäller för mig. Tycker inte du att det blir kladdigt med elektroniska apparater i köket? Är det jag som inte håller tillräcklig ordning under tiden som jag lagar maten kanske? Hela klippet är kul, men kolla speciellt 1.20 in i klippet om du är intresserad av lite matrelaterade roligheter…

Här är en liten present till dig. Varsågod! (Ja, apropå mat och så där.)

Ditten och Datten

Bästa rostbiffsreceptet någonsin. Jag lovar!

31 januari, 2013 7 kommentarer

I morse kände jag mig som Ally McBeal. Jag vet att jag var vaken, men jag drömde ändå. Jag hade feber, så det var kanske inte så konstigt egentligen. Jag har haft feber lite till och från de senaste dagarna. Störigt. Egentligen känner jag mig piggare än på länge, främst eftersom jag faktiskt kan ta mig fram lite lättare nu när jag inte längre behöver använda kryckorna hela tiden. Jag kom på att det var min kusins födelsedag, men att jag visst hade gratulerat henne för flera dagar sedan. What?! Samtidigt kom jag ihåg att en gammal pojkväns syster också delar denna födelsedag. Hjärnan är så spretig! Hur kommer det sig att den glömmer viktiga fakta, men överraskar med både det ena och det andra som värsta Gubben i Lådan? Funkar du som jag? Är du alltid rationell och ordentlig, eller förvånar du till och med dig själv?

Förutom febern och mitt något förvirrade tillstånd har dagen varit ovanligt bra, faktiskt ganska toppen. För tredje dagen i rad kom ett paket i brevlådan!! Jag kunde knappt tro mina ögon då sonen kom in med ännu en härlig, svensk postpåse. Den här hade posten fått tejpa ihop då den säkert fastnat i något vasst. Bubbelplasten och den enormt starka limremsan hade pallat trycket och inget av det dyrbara innehållet hade gått förlorat. Kolla bara… Man kan ju tro att MiaMaria vet precis vad jag gillar!

Häromdagen var det en vän som visst hade kommit att tänka på mig i samband med tulpaner. Hon kom ihåg att tulpaner är min absoluta favoritblomma. Det gjorde mig så glad! Denna bukett köpte jag till mig själv från maken. Jag vet ju att han egentligen gillar att ge mig blommor, så jag besparar honom omaket att behöva gå in i någon affär eftersom han ogillar det desto mer… Hm. I kassan stod en höggravid ung kvinna som var alldeles hjärtblå om läpparna. ”Wow! These flowers are beautiful!” Jag var sååå nära att låta henne få blommorna, men Mitt Egoistiska Jag tog över. Nästa gång jag kommer i samma situation måste Mitt Generösa Jag vinna. Hur kunde jag förneka henne glädjen att få njuta av röda tulpaner? Jag skäms.

I övrigt har de kulinariska höjdpunkterna varit många, vilket har bidragit till att denna fina dag blev så fin. Rostbiffen blev så god att jag knappast smakat något godare i köttväg. Receptet togs från vår Paleokokbok:

Deli-Style Roast Beef

2 finhackade vitlöksklyftor
1 msk torkad, krossad rosmarin
2 msk torkad oregano
1,5 msk flingsalt (fast vi använde grovmalet Himalayasalt)
2 tsk nymalen svartpeppar

Blanda kryddorna och gnugga in dem i din rostbiff. (Vår var en billig bit, fast rätt bra storlek ”tip sirloin”. En femtiolapp för hela stycket efter $3 rabatt.)

Låt den kryddade köttbiten stå i rumstemperatur i två timmar. Sätt i ugnstermometer i tjockaste delen. Sätt in köttet i 120°C uppvärmd ugn i en halvtimme. Sänk värmen till 75°C. Låt stå kvar i ugnen tills rätt innertemperatur nås. Vi valde att ta ut köttet då det var 56°C. (Över 60° blir köttet torrt och trist, inte att rekommendera.) Efter att ha stått och vilat inlindad i tio minuter var det dags att skära tunna, tunna skivor av köttet. Himmelskt gott! Där var det smakexplosioner i varje tugga. Rekommenderas!

För övrigt är grapefrukterna också hur goda som helst nu! Mums, alltså. Jag vet inte varför jag aldrig gillade denna majestätiska citrusfrukt när jag var yngre? Jag ska äta grapefrukt varje frukost tills jag tröttnar. Och göra spenatsallad med grapefrukt. Och äta grapefrukt till mellis. Hur länge dröjer det tills passionen falnar tror du?

Det värsta idag var förresten inte febern, utan min frisyr. Jag har upptäckt att damer som inte har perfekt hår här i Orem drar någon tjusig mössa över huvudet då de visar sig bland folk. Jag bestämde mig för att inte vara sämre än snyggingarna. Mössan är dotterns och inte särskilt tjusig, men ingen verkade reagera negativt på den. Ja, det skulle vara bakom min rygg i så fall.

Nu ska jag läsa pocketroman. Tack igen MiaMaria! Chokladen finns kvar, men tablettaskarna är redan long gone. (Femina har jag gömt för mig själv för att inte ta slut på allt det fina på en gång…) Sanningen segrar ändå alltid, eller hur är det man säger?

Förresten måste du lyssna på Talang 2008-vinnaren Zara Larsson som det varit tyst om sedan vinsten, i alla fall vad jag vet. Jag tror inte hon kommer att hålla tyst längre. Vad tror du? Tack Ellison!

Ditten och Datten

Nyttigheter för kropp och själ.

30 januari, 2013 2 kommentarer

Jaaaa! Rolig post två dagar på raken! I går kom ett lakritspaket från söta S som just nu befinner sig på den amerikanska östkusten. Hon hade tagit med sig dessa godsaker i packningen för att skicka dem till oss! Smart tjej – hon vet att det är stor skillnad på postens priser här och i Sverige. Vi blev väldigt glada. Igen! 🙂 Den här gången tänker jag spara några godisar till lakritsglass… Jag har dessutom salmiakpulver kvar från min systers paket, så jag ska nog se till att sprida min lakritskärlek också till amerikanerna.

Sonen har blivit rätt haj på att laga mat vid det här laget. Numera bjuds föräldrarna till exempel rätt ofta på exklusiva omeletter till frukost. I söndags fixade han köttfärssås och spaghetti och i går var det dags för kolhydratfria (Paleo) enchiladas (nästan precis det här receptet). När jag hackar lök gråter jag så tårarna stänker, men det finns tydligen de som tycker att det är onödigt. Så här kan det se ut om man som sonen är problemlösare:

Jag gillar vår Cuisinart Dundermackapär. Jag tror inte jag är den enda som är periodare då det gäller det mesta, också då det gäller köksredskap och ingredienser. Just nu är det matberedaren som jobbar hårt, vår slow cooker är igång ca en gång i veckan och Mrs Kitchen Aid går så fort det ska bakas här hemma. Det går på ett nafs att finfördela, mosa, riva och och skiva i en sådan här matberedare. Det rätt till vilken man har mest hjälp av maskinen är nog potatisgratäng… Ska se om jag inte kan kolla igenom receptboken man fick med vid köpet för att hitta nya favoriter. Vad använder du helst din matberedare till?

Som jag redan har berättat var huset inte särskilt välstädat då vi flyttade in. I helgen tog maken hand om översidan av våra badrumsskåp och fixade alla Hollywoodlampor. Bara i vårt badrum har vi 20+ globlampor. De fanns fram tills i går i tre olika versioner – klara, vita och lila. Numera har vi bara den vita versionen kvar. Dammtrasa förslog inte på de här lamporna (jag hade redan ”storstädat” med fuktig trasa, men det fanns inbränt damm kvar). Maken skruvade ur varenda lampa och diskade av dem. De blev som nya! Inte bara det. Det blev mycket ljusare på kuppen. Nu undrar jag bara hur jag ska kunna föra in all denna ljusa härlighet in i arbetsrummet…

Vi har det väldigt bra här. Just nu tror jag att alla utom maken har lite hemlängtan trots det. Det är familj och vänner som drar. Tur att vi vet att vi snart kommer hem och träffar alla!

Ditten och Datten

Med kameran i handen.

22 november, 2012 2 kommentarer

Undrar just vad ”da’n före doppareda’n” heter här. De doppar ju egentligen ingenting, utan glufsar mest i sig massor av mat och glor på football. ”Earn your turkey!” står det överallt på reklamaffischerna för löpartävlingen i morgon förmiddag. Jag tänker äta utan dåligt samvete, och någon löpartävling kommer jag inte heller att vara med i. Jag och S har stekt 150 köttbullar som vi ska ta med oss till min kusins Thanksgivingmiddag. Min kusin gillar god mat och hon älskade mina köttbullar som hon fick smaka då hon besökte oss för ett par år sedan. Därför bestämdes det att vi tar med oss en sallad (klassiskt) och köttbullar (hm, Thanksgivingsrookie). Med tanke på att F hann äta tio köttbullar innan jag hann säga ”Varsågod!” sist det begav sig så tror jag att de går åt även om det finns mycket annan mat också.

Jag gillar att laga mat, men att rulla köttbullar är BARA tråkigt. Som tur är stod min assistent och rullade alla bullarna själv. Det tog sisådär 1,5 timme för henne, men oj, så stolt hon var!

Så här ser det ut hemma hos oss ibland. Först utsikten mot skogen på baksidan, sedan finhyllan och slutligen fyndbuketten från matbutiken. Gillar mys.

I tacksamhetens anda vill jag säga att jag älskar mina barn. För övrigt måste jag sova nu. Annars missar jag nog kalkonmiddagen.

Ditten och Datten

En hjärtlig hälsning…

14 februari, 2012 4 kommentarer

… till er alla från mig. Jag hoppas att ni får en riktigt härlig dag. Själv ska jag väl äntligen bli klar med den där Liljevalchsgrejen. Mitt löv blir inte alls som jag hade tänkt mig, men det blir nog bra ändå.

Jag stekte hjärtpannkakor till barnen på morgonen. Dessa blev väldigt tacksamt mottagna. Sonen visste inte ens att det var något särskilt med den här dagen. Han trodde bara att jag gjorde hjärtpannkakor för att jag älskar mina barn. Fint så. Jag ska steka med pepparkaksformar fler gånger. Det är så roligt! Och ser ni hur fantastiskt bra pannkakslaggen blev efter behandlingen den fick härom dagen? (Ja, jag tog bara kort på sista pannkakan som jag vände lite för sent, så det mörka är helt och hållet mitt fel.) Vi ärvde den från makens mormor då hon flyttade till ett ålderdomshem. Kockums, flat botten, jättetrevlig, men den luktade härsket och kändes inte helt fräsch. Nu luktar den bara järn och pannkakor, precis som den ska och dessutom släpper den lika bra som en teflonpanna med bara lite smör.

Största pepparkaksformen var en alldeles perfekt pannkaksstorlek.

Har ni också märkt att det blir ljust tidigare och tidigare? Idag gick solen upp kl. 7.30 här och jag känner att livet långsamt börjar komma tillbaka. I och för sig hade det snöat lite i natt, men -2° är en alldeles lagom och trevlig temperatur, i alla fall på vintern.

Milla skakar på huvudet åt det jag just skrev. Hon tycker inte alls att två minusgrader är ”lagom”. Hon tycker att det ska bli sommar så hon får flytta till näbbmössen på Sturkö.

Ps: I You Dos blogg kan ni få lite kärleksfull inspiration idag. Kila dit nu!

← Föregående 1 2 3 4 Nästa →