jul – Sida 23

Julfest – nu går vi ”all in”!!!

3 december, 2012 2 kommentarer

För mig som har haft så svårt att komma i julstämning var det skönt att gå på julfest som var så amerikansk och överdådig och fantastisk på många sätt och vis. Bandet var helt fantastiskt! Ett gäng lite ålderstigna män och en kvinna som spelade och sjöng gamla godingar. Respekt. Jag ville inte att de skulle sluta, men blev övertalad att gå ifrån spelningen för att inte missa chokladrummet. Två kvinnor har i fyra veckor förberett chokladpraliner till just denna julfest. Alla vuxna fick varsin tallrik att fylla med praliner tills man skämdes. Vissa skämdes inte alls och gick därifrån med ett berg choklad, men jag fixade inte det. Tio fantastiska godbitar, det fick räcka för mig. Barnen blev underhållna av en ballongkonstnär och dockteater som spelade skruvade versioner på gamla klassiker. Vem har träffat på en elak Rödluvan förut. Jag var förresten utklädd till Rödluvan i vampyrversion en Halloween för en massa år sedan kom jag just på… Hu, så läskigt snygg jag var med blod i mungipan och en riktigt hårtäckt varg vid min sida. Hahahaha!

Jag är ingen chokladmänniska, men dessa praliner var faktiskt lite speciella. Jag höll mig till den mörka chokladen då jag har svårt för det riktigt söta nu för tiden. Mint och mörk choklad. Mums. Eller något som kallades peanut brittle. Oj, vad gott! Fast det ska i sanning sägas att just den där jordnötspralinen var täckt av ljus choklad och sötare än vad jag brukar gilla. Tydligen är det tradition för dessa två kvinnor att förbereda julfestens chokladrum och då jag talade med den ena av dem berättade hon att det blivit till en sport att hitta nya smaker och att förfina de som redan provats på.

Jag har lovat mig själv att vara snällare och inte märka ord, så då låter jag bli det. Visst var dörren rätt fint inslagen ändå?

Bandet i sin tjusiga julkostym.

Idag har sonen och maken satt in julgranen i audiensrummet. Jag har väl aldrig sett en sådan gran inomhus förut. När vi fått i en ljusslinga och våra stackars IKEA-bollar ska jag visa dig hur det blev. Det är inte den vackraste gran vi har haft någon gång, men den är definitivt den mest imponerande! Bäst tycker jag om kottarna som hänger kvar uppe i toppen. Dags att adressera julkort. So long.

Ditten och Datten

Tack svärmor!

1 december, 2012 4 kommentarer

Svärmor kommer ihåg det trauma vi stackare fick genomlida den jul vi bakade lussebullar med gurkmeja och skickade därför ett räddningspaket med finaste bakduken och några saffranspåsar. Gurkmeja är bra för hormonell obalans bland annat, men jag tror inte ens det uppvägde det faktum att bullarna den gången blev, tja, otäcka. Innan vi åkte till Hawaii gick jag in på ICA och köpte några saffranspaket som fortfarande ligger i plånboken. Därför kunde jag i går kosta på mig att ge två av svärmors paket till en stackars svenska i nöd och nu har jag satt en deg som ska frambringa oändligt delikata, gyllengula och traditionella lussebullar med de andra två påsarna. Håll tummarna. Jag bakar med torrjäst och termometern jag köpte på Smith’s i går blev tydligen kvar i kassan tillsammans med alsolsprit och plåster. (Vi får väl se om jag får grejerna nästa gång jag kommer dit…) 37°C fixar jag med fingrarna, men att uppskatta 50-60°C är minsann inte lätt.

Njut av finaste helgen på hela året! Jag rekommenderar en promenad i lätt snötäckt landskap lördagskvällen innan första Advent. Det finns inte mycket som är vackrare. Lägg till det en adventskonsert eller två så är lyckan total! Just nu har jag fruktansvärd Sverigelängtan. Inte bort härifrån, bara att kunna gå på någon av AFs konserter, träffa familjen, göra ”det vanliga”. Ja, det var väl det. Nu ska jag sluta klaga. Sorry.

Edit:

Ditten och Datten

Långsam adventsinvänjning.

30 november, 2012 Inga kommentarer

Ditten och Datten

Det blir nog jul ändå. Faktiskt.

28 november, 2012 8 kommentarer

Hur gör man då ena jullådan, den viktigaste, av misstag blivit kvar hemma samtidigt som man har ett nytt hemma borta? 14-åringen är inte lika pessimistisk som mamman. Mamman sörjer Lisa Larssons lussetåg och barnens alla julgransprydnader som vi samlat till dem sedan vi bodde i Philadelphia. Dottern säger att det ordnar sig. Vi köpte röda julkulor på IKEA och nästa vecka ska vi göra långa popcorngirlanger. När vi var på Hobby Lobby för att köpa filt till samma dotters syprojekt visade det sig att de hade en massa julgrejer till halva priset. Vi köpte roliga silkespapper som ska pysslas ihop till de finaste smällkarameller som tänkas kan. Annars köpte vi inte så mycket. Den amerikanska countrystilen är inte riktigt i min smak och den amerikanska the-more-the-better-stilen är verkligen inte i min smak. Lika så bra det. Det känns onödigt att lägga ut pengar på något som vi redan har, men samtidigt är det viktigt att vår jul här blir mysig och hemtrevlig, så där som vi är vana vid. Jag väntar in min (Japp, MIN!) KitchenAid i Metallic Chrome så jag kan börja baka igen. Det var inte så pjåkigt med Black Friday ändå. $100 rabatt på en maskin som kostar $429 är en rätt fin rabatt. (Jag handlade under de sista skälvande minuterna av rabattdygnet…)

I kväll var jag och Elina bjudna på ”A Christmas I remember”, en kväll med ett fantastiskt julprogram av och för kvinnor i alla åldrar. Wow! Vilka historier vi fick höra, och vilken vacker musik! Jag gillar att vara här. I kväll påmindes jag om hur det alltid finns någon som har det sämre. Att vi inte har några julgransdekorationer är ju faktiskt inget problem. Att inte kunna köpa julmat till sin familj är däremot rätt tungt. Vi måste helt enkelt se till att hitta vägar att hjälpa. Det finns många runt omkring oss som har det tufft ekonomiskt. Vem kan du hjälpa?

Ditten och Datten

Fredagen den 23 november. Allt annat än en Black Friday.

24 november, 2012 6 kommentarer

Vackert, bara vackert. Levande blommor är fint det.

Något annat som är fint är gamla par som håller hand… De här kom skruttande över parkeringsplatsen och de var så söta!

Idag började Julen här i USA. Jag orkade inte med någon Black Friday-shopping, men mat behövde vi fylla på med. Denna stackars tomte stod och plingade lite halvhjärtat med sin klocka utanför Smith’s. Han fick en hel del pengar, men jag tror att han skulle få ännu mer med lite mer engagemang!

För mig börjar julen inte förrän till Första Advent, men julstjärnorna var billiga idag och med tanke på hur dåligt affären sköter blomsteravdelningen tänkte jag att det var bäst att få hem ett par krukor om de skulle kunna överleva till nästa helg. Vi får väl se om jag lyckas. Den ena busken började fälla blad redan i kundvagnen på väg till bilen. Suck.

Inne julstjärnor, ute frasiga löv på marken.

Längst upp på bergtopparna ligger snön kvar efter ett par snöomgångar. Själv gick jag omkring med bara en tjocktröja på mig idag utan att frysa, så just nu känns inte värsta kalla vintern speciellt nära.

De här sötnosarna bor ett par hus längre bort på gatan. Vet du vilken ras det kan tänkas vara? Grannarna som vi var hemma hos, inte hästägarna, sa att de INTE är shetlandsponnyer i alla fall.

Titta! Hur söt som helst. Och pytteliten.

Mer berg. Jag vet att det inte går att visa hur fint det faktiskt är, men du får tro på mitt ord.

En bit längre bort bor den här ståtlige herren. Fast han blev sur på det här fotot. Inte tillräckligt smickrande tydligen.

Efter ett tag lättade han upp och kom för att se om vi hade något gott med oss. Det hade vi inte.

Yngsta dottern kan bara inte vänta på att få börja rida! Hur kan det finnas människor som inte gillar hästar liksom?

Människa och natur i vacker harmoni.

Finaste familjen. Här är vi hemma på vår gata, fast inte precis i stan.

För övrigt har vi tittat på, och skrattat åt, Groundhog Day idag. Har du inte sett den är det hög tid. Jag tror att alla som ser den filmen blir lite snällare.

Ditten och Datten

Oh, så spännande!

20 november, 2012 4 kommentarer

Idag har jag varit Ulla-Bella Sekreterare. Fixa hit och fixa dit, lära hit och lära dit, skjutsa hit och skjutsa dit, betala hit och betala dit, laga hit och laga dit. Emellanåt har jag skött mitt ordinarie jobbuppdrag och däremellan har jag försökt vara mamma och fru. Teven som vi skulle byta ut försvann ut i byråkratins djungel och som vanligt finns det ingen som bara kan lösa genom att se till kundens bästa. (Alltså, de är duktiga på det här, men blir det krångligt så blir det rysligt krångligt.) Vi får väl se om vi har någon teve till helgen eller ej. Jag misströstar. Eller, ja, så illa är det inte. Vi klarar oss utan, men ändå.

G hade sin första marimbalektion sedan sommarlovet. Han var så glad, så glad. ”Äntligen!” På fredag kväll ska läraren och några av hans vänner och elever spela på oljefat här i närheten. Vi firar nog således Black Friday-kvällen (i butikerna står det ”Happy Black Friday”, så jag antar att den dagen är lika mycket helg som Thanksgiving) genom att bege oss till The Shops at Riverwoods för att digga karibiska tongångar. Kul!

Hur kommer det sig att allt som pappa säger är dåligt? Ända tills man upptäcker att det är bra, menar jag? Tur att vi alla har möjlighet att göra om och göra bättre. Just nu är det elektronik som är rätt kul. Faktiskt jättekul. Hm.

För övrigt har jag fyllt på det tomma julskåpet med några plåtburkar till julgodiset. Knäck och kola måste ligga i sådana här burkar. IKEA var nästan helt länsat på julgrejer då vi var där sist, men de här tre fick jag åtminstone tag på. Adventsstjärnorna köpte vi som tur var direkt då de kommit in. De tog slut nästan på en gång. Bara så du vet.

Vad ska vi göra för att göra december alldeles makalöst fantastiskt? Vi kan inte fira med den närmaste familjen, så vi måste fixa det på annat vis. Att göra saker för andra är alltid givande och fantastiskt, så kanske får det här bli vår mest generösa och osjälviska jul någonsin? Att ge av sin tid är svårast, så jag ska nog utmana mig själv lite där… Jag återkommer om detta.

Ditten och Datten, Musik

Vardagligheter.

16 maj, 2012 Inga kommentarer

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av små stunder av lycka.

Ditten och Datten

Mystiska saker händer här.

9 januari, 2012 14 kommentarer

Vi har kört omkring med en dammsugarslang som varit silvertejpad bra länge vid det här laget, men nu vill den inte längre jobba med oss. Slangen alltså… Det är bara att vara beredd när någon grej hemma går sönder. Det är alltid någon pryl som sympatistrejkar. Den här gången var det diskmaskinen som bestämde sig för att helt enkelt börja läcka. Usch. Fast ni anar inte hur tacksam jag är över att den höll tätt över hela jul- och nyårshelgen då vi hade inneboende gäster och annat löst folk ätande här mest var och varannan dag!! Och ja, jag vet att jag hade i för mycket diskmedel i vattnet, men det var inte meningen. Jag tryckte nog till lite för hårt av ren ilska. Till saken hör att jag är otroligt bra på att diska för hand. Jag har sex småsyskon (fast växte väl upp med fem av dem) och vi hade ingen diskmaskin. (Jag säger inte mer om det, men det skulle vara rätt intressant att forska mer i hur många timmar jag tillbringat med händerna i diskhon.) Då jag hade flyttat hemifrån fick föräldrarna minsann grannarnas renoveringsutbytta maskin och hann väl gå igenom ett par till, men då de flyttade in i sitt nybyggda hus för ett par år sedan fanns ingen diskmaskin med i planen. De gillar tydligen att diska för hand!

Titta nu noga på det här julkortet. Det har varit på väg under lång tid.

Lillebror firade för några år sedan jul och nyår i Asien. Jag gissar att detta kort skickades då. Min andra bror stod överst på sändlistan som ni ser och han hade i sin tur skrivit rätt adress till oss. Nu kommer det finurliga… P – när fick och skickade du vidare kortet? 2010 eller 2011? Det kom nämligen fram till oss först idag, men hade först kommit till Visättravägen 75. Därifrån flyttade vi i juni 1998. Någon som fattar hur Posten funkar? En pensionerad vikarie med ovanligt gott minne som tyckte att han eller hon kände igen vårt namn och sorterade fel, eller? Jag tycker detta postmysterium är alldeles fantastiskt roligt! Därför behåller jag kortet här hemma. Jag lovar ta det till Sturkö i sommar så kan vi hänga upp det där… Och Peter – jag har inte stavat mitt namn med k sedan 1978-1979 ungefär.

Ps: Mannen som fick vykortet i sin brevlåda kom och levererade det själv idag då han var ute och åkte i jobbet. Snällt, eller hur?

Ditten och Datten

Och så lite vardagsliv igen.

5 januari, 2012 8 kommentarer

En liten vardagsrapport till mina nära och kära. Jag vet att min blogg är fasligt spretig, men det är mitt liv också. Det här är jag helt enkelt!

Den här vackra ängeln har min lilla extrasysterdotter pysslat ihop alldeles själv. Den sitter på ett fönster i Berlin och gör säkert alla som ser den minst lika glada som jag!

Julen är uppeldad, utburen, uppburen och bortplockad. Ljuskällorna i stjärnform får vara kvar. De är både vackra och ger det lilla extra ljus vi så väl behöver.

Som sagt. Nedpackat.

Dessa kitschtomtar fick maken av sin designintresserade moder förra julen. Min familj har en benägenhet att spara på figurljus i all oändlighet, men idag rök tomtarna trots att de bara är drygt ett år gamla. Snabbt gick det också!

Från geggamoja till…

… konstinstallation på nolltid.

Nya prover tagna. Dagens besök på vc i Segeltorp bjöd på ännu en spännande resa. Sköterskan som tog prov på mig var lomhörd, darrig och alldeles förvirrad. Hon satte stasen på överarmen men drog inte åt den. Då hon såg mina obefintliga vener frågade hon om det gjorde något att hon tog prover längre ner på armen. ”Det gör jätteont!” Eh, okej… För en stund var jag väldigt tacksam att jag inte var vännen S, för hon hade legat avsvimmad vid det här laget… Efter tryck och drag och meck hade hon i alla fall ett rör med blod och jag packade ihop och drog därifrån med ett nervöst skratt så fort jag kunde. (Ni ser hur osnyggt hon satte gasbindan.) Nu är det bara att hålla tummarna för att själva proverna är bra mycket bättre än den här gamla sköterskan! (Min gissning är att Tant Blod blivit inringd p g a sjukskrivningar. Hon såg definitivt ut att ha passerat pensionsåldern. För övrigt vill jag säga att just provtagningssköterskan som brukar ha hand om mig är alldeles underbar, både då det gäller personlighet och yrkeskunskaper.)

Som jag sagt förut står jag ut med allt oväsen i världen om det bara gäller musikutövning. Sonen och hans kompis S posar här med en banjomandolin som de försökte komma på hur man ska spela på och en fantastisk, lånad gitarr. I vanliga fall är de två små trumslagarpojkar som bl a spelar fantastiska duetter på marimba, men mellan sig spelar de på mest allt som kan göra ljud. Sådant gläder ett modershjärta!

Efter allt detta positiva kan jag väl få visa husets urkenburk… Trappan strippades på gammal matta för flera år sedan. Om och när något annat än mattlim kommer att täcka dessa trappsteg är ännu höljt i dimma. Vad tror ni? Några gissningar?

Ditten och Datten

Här har det städats och fixats och fejats.

3 januari, 2012 2 kommentarer

Det står tulpaner på vardagsrumsbordet och hyacintlökarna är nedpetade i den frostnupna jorden. Matbordet står på sin rätta plats och extrabordet är nedmonterat. Granbarren finns överallt, också efter två omgångar med dammsugaren. Formex drar igång den 19 januari, så min arbetsplats är röjd och organiserad så jag kan få lite överblick över alla grejer. Det står ett fantastiskt litet brickbord från SIA i den övre hallen och väntar på att det ska bli sommar. Sonen har jobbat med en uppgift till idrotten. Hans sista termin i grundskolan drar igång om en vecka och just nu är han väldigt motiverad att köra järnet i några månader. En dotter läser Twilight och den andra pärlar frenetiskt den ena pärlskapelsen efter den andra. Maken jobbar som en gnu och själv tar jag bloggpaus.

Julkänslan kom så småningom, även om det tog lång tid, men nu längtar jag efter nytt och fräscht och ljust och rent. En ny soffa vore toppen. Just nu nöjer jag mig dock med att drömma med lillasyster och längtar efter att få komma hem till dem och se om det blir mörkgrön sammet eller grå ull… En annan syster har fullt upp med alla gäster som är på plats eller som är på väg! Ingen panik, alla på en gång.

Här ser ni mina fina farföräldrar. Denna otroliga skatt fick våra barn varsitt exemplar av i julklapp. Min far, hans syskon, alla vi kusiner och ett och annat kusinbarn har bidragit till denna släkthistoria som är alldeles fantastisk! Jag har en härlig släkt och tycker att jag har rätt bra koll på de flesta av mina massor av kusiner. Att läsa deras egna historier har dock gett mig en helt annan insyn. Det är också jätteroligt att se släktdrag och uttryck gå igenom boken som en röd tråd. En och annan tår har runnit nedför kinden då jag läst om vedermödor och sorg, men många skratt har jag också kunnat brista ut i. Jag hoppas att mina barn alltid kommer att känna samma tillhörighet med de människor som är deras släkt som jag gör.

Krossat pepparkakshus luktar faktiskt lika gott som ett nybakat!

Apelsiner. Saftiga, stora, härliga solfrukter som gör mig glad. 10 kr/kg på Kvantum den här veckan!

Nyttig och god mat kan faktiskt gå hand i hand. Och jag har saknat vitlöksdoften under hela långa julen.

Årets första konsert? Den här examenskonserten på KMH ska jag försöka ta mig till. Och med tanke på lite småskvaller här och där har jag också bestämt mig för att titta på The Voice trots att jag sett extremt lite på TV det senaste året.

← Föregående 1 … 21 22 23 24 25 Nästa →