För många år sedan jobbade jag som lärare i Uttrans skola. Härom veckan blev jag lite nostalgisk och sökte upp skolan på nätet. (Jag hade tänkt ta med mig barnen dit för att visa mina gamla jaktmarker.) Jag tänkte på en gammal kollega och vän som jag tyvärr förlorade kontakten med några år efter att jag hade flyttat från Tumba. Jag upptäckte i min sökning att skolan har flyttats närmare ”moderskolan” Broängsskolan och att de gamla lokalerna har blivit jourbostäder. Inte kunde jag hitta den gamla kollegan heller. (Hennes namn är högst alldagligt och vanligt förekommande bland kvinnor i hennes ålder.) Med denna nya, eller brist på, information släppte lusten att åka ner till Tumba. Detta ändrades hastigt då jag läste lokaltidningen Mitt i Huddinge idag. Där hittade jag nämligen en annons om Uttrans konstrunda och både min gamla kollega och hennes man stod  omnämnda i annonsen! Slump? Knappast. På lördag är det jag som tar mig tid att åka en bit för att njuta av vacker konst och en omgivning som en gång i tiden var mitt livsrum. Tänk, så spännande livet är ibland i all sin vardaglighet!