Det går undan, men det går inte utför!
Jag har hittills fyllt 16.070 dagar med liv. Det är 43 år, 11 månader och 29 dagar för alla som inte riktigt håller koll. På söndag kommer jag att fira min fyrtiofjärde födelsedag och jag kommer att göra det med tacksamhet och en stor portion ödmjukhet. Mitt hjärta är fullt av bra saker som jag skulle vilja åstadkomma. Må detta bli mitt bästa år någonsin.
Tack för livet Mamma och Far!
Så här fantastiskt vackert var det i kväll hos våra grannar som hade bjudit in till grannskapsknytis. Det blev kallt efter ett par timmar, men det var så trevligt att hinna prata lite. Att umgås över alla möjliga gränser som vi människor sätter mellan varandra är något av det bästa jag vet. Och Ns ryska rödbetssallad var så god att jag gärna hade ätit den varje dag tillsammans med mina och dotterns hemgjorda köttbullar. Mums…
The Monsoon och äntligen känns det som höst.
I går kväll var det dags för vår lilla Montaigne-diskussionsgrupp att träffas hemma hos grannarna igen. De där kvällarna är hur trevliga som helst! Vi har blivit fem par som alla tycker det är spännande att läsa, tänka och prata som träffas en gång i månaden. Varje gång väljer en av oss en av Montaignes uppsatser och en modern text/tanke/video som på något vis handlar om samma ämne. Vi har pratat om allt från ansvar för jordens resurser till omvändelse och allmänna kommunikationsmedel. Man vet aldrig var vi hamnar under de timmar vi håller på, men kul är det. Det är också väldigt gott eftersom alla tar med sig något smått att tugga på. I går tog jag med svärmors äppelkaka i glutenfri version, men på bordet stod också en smarrig hårdost, frukt doppad i mörk choklad, klasvis med krispiga druvor, kex och hummus, chokladtryfflar och god dricka. (Det där med att inte äta efter klockan åtta funkar alla andra dagar, men inte i går.)
En av diskussionsvännerna sa ”i morgon ska vi få monsunliknande väder”. Jag hade bara sett att det skulle åska lite i väderappen, så det var tur att hon varnade mig. Det har nämligen spöregnat, åskat och blåst om vartannat hela natten och hela dagen. Runt huset ligger stora pölar med vatten som inte har hunnit rinna undan. Hoppas att grannarna som fick översvämning förra gången vädergudarna hade fest slapp det nu…
En sådan här innesittardag kan man kosta på sig att mest bara dega när man väl har gjort det som måste göras. Vi hade ridlektion, lördagsstädning och en del viktiga ärenden att ta hand om, men sedan var det fritt fram att läsa, titta på film, äta god mat, sticka, pyssla och programmera och det är precis det som alla har hållit på med. Jag passade på att hösta till det lite nu när det för en gångs skull inte var 30°C varmt ute. Tids nog kanske jag tröttnar på mörkret och regnet, men idag var det bara mysigt.
Jag och äldsta dottern håller på att planera årets pysseljulkalender och med anledning av det har jag suttit och letat igenom Pinterest lite grand. Jag har annars väldigt kluvna känslor inför den där enorma inspirationskistan. Det är ju fånigt att ägna timtals med letande om det ändå inte blir något gjort och jag vet många som lägger jättemycket tid på att just planera utan att aldrig komma längre. (Jag känner själv att det är lätt hänt.) Nu hittade jag i alla fall en jättefin krans som jag tänkte fixa till vår ytterdörr och tog mig till Michaels för att köpa material till den. Hm. Det har nog varit höst länge, för det var rätt utplockat både bland grundkransar och sidenblommor i höstfärger.
Så här såg kransen ut som jag ville göra:
Jag gjorde något helt annat. Jag vet. Den påminner inte i annat än att det är vindruvsris och höstfärger. Rosetten var vad jag hade hemma, men jag vill byta ut till något större och mer robust i säckväv eller något orange. Nåja. Kransar som man köper ser ut att ha pysslats ihop av amerikanska tanter med stort hår och kostar allt från 50 till 100+ dollar och den här är i alla fall väldigt enkel och kostade med alla rabatter jag hade ca 70 kronor ($10) att göra.
Annars fortsätter trädgården att leverera maskätna äpplen i mängder. Jag fortsätter koka det fantastiska äppelmoset i slow cookern och det kanske är jag som äter upp det mesta, men det är ju så gott och känns hur nyttigt som helst! Kombinationen äpple/vanilj/kanel är oslagbar.
Soffbordet i vårt ”front room” har också fått lite höstlig uppdatering. Det är mysigt att sitta där om kvällarna med tända ljus och en kopp te. Apropå te så är det dags att fylla på mitt förråd med rooibos chai, för det är verkligen jättegott! Vill du smaka?
Dagen idag är en märklig dag. Den är din.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Okänd
Höst i bergen.
Åker man några kilometer norrut upp mot Sundance har träden börjat skifta färg. Det här är min favorittid på året! Äldsta dotterns musiklärare bor fem minuter härifrån i bergssluttningen. Hos henne var det bara torrt och beige, men otroligt vackert ändå som du kanske ser på fotografierna.
Det har regnat och åskat till och från hela dagen. Gräsmattan fortsätter att tacksamt ta emot allt regn. Folk verkar alldeles förvånade över de svala och regniga dagar vi har haft de senaste veckorna, men själv har jag njutit. Ena dagen 29°C och halvt medvetslös av värmeslag, nästa dag 20°C och ett strilande regn. Det är ibland i kontrasterna det är lättast att uppleva skönheten.
Ed Sheeran – Fall
You and I
Two of a mind
This love’s
One of a kind
You and I
We’re drifting
Over the edge
And I will fall for you
And I will fall for you
If I fall for you
Would you fall too?
You and I
Learning to speak
With kisses on cheeks
You and I
We’re lifted
Over the edge
And I will fall for you
And I will fall for you
If I fall for you
Would you fall too?
And I will fall for you
And I will fall for you
And if I fall for you
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Fint väder hos dig eller?
Kan du fortfarande ta dig ett kvälldopp utan att hacka tänder? Det har sina fördelar att bo här, det är jag den första att medge.
Vi går mot kallare tider.
När vi närmade oss slutet på skoldagen bad jag ungarna följa med ut i trädgården för att fixa lite. Jag ville inte bli ”överraskad” av snön som förra året. Vi gick ut. Tjejerna klippte rent i rabatten närmast huset, sonen räfsade på den främre gräsmattan och jag körde rätt över alla löven på den stora gräsmattan med gräsklipparen. (Pulvriserade löv blir gratis gödsel. Vi har ju ingen ek här och jag tror att fruktträdens löv kan tas om hand av gräsmattan utan att göra den för sur.)
Jag satte in gräsklipparen, gick in och hämtade en sopsäck till löven och gick ut igen. Tror du inte att det hade börjat snöa! Ibland skrämmer jag mig själv lite… Förresten nej, jag hade inte läst någon väderleksprognos på flera veckor. Det slutade snöa efter en liten stund, men jag har hört att de har snöstorm i Salt Lake City just nu. Vi får väl se om den tar sig hit!
G hittade det fina fågelboet bland vinrankorna och tjejerna hittade militärskjortan som hade hunnit till något tidigt förmultningsstadium bakom buskarna i rabatten. Jag stoppade den i maskinen på högsta värme och med en skvätt Klorin för att se om det går att rädda eländet. Jag är förresten helt oskyldig. Maken hade hängt skjortan på vädring över balkongräcket för länge sedan och hade helt enkelt glömt att han hade en militärskjorta i sin ägo!
Har jag rätt i mina gissningar blir det inte så många fler höstuppdateringar. Alpine Loop har stängt för säsongen, det snöar i SLC och vi har laddat med ett gäng nya, goda teer inför den långa, kalla vintern. Jag är redo. Är du?
I am not shattered
Out of the ashes I rise
Knowing that nothing is stronger than faith
Hösten.
Solspel över bergstoppar
Frostnupna grässtrån
Värmeinduktion
Varsamt, kraftfullt, helt ljudlöst
Smälter jag
Morgondis med förhinder
Svartvitt till färg
Pensel med magiska krafter
En duk, en början utan slut
Det brinner
Mitt hjärtas slag
Vikta åt livet
Kunskapstörst
Tankar större än själva livet
Om kärlek
Pengar betyder ingenting, eller hur var det nu?
Idag loggade jag in på Handelsbanken och gjorde två överföringar från vårt konto till Skatteverket. Bye, bye till en halv mille. Eller ja, pengarna räknades väl aldrig som våra, men att ha sett dem på kontot har stuckit i ögonen. IMF håller nu på att diskutera hur man ska rädda bankerna från den kris de själva orsakat. Det diskuteras på allvar att alla bankkonton i Eurozonen ska bidra med tio procent. Tjena. Ska stackars människor som sparat sina pengar betala för banker som har spekulerat med pengar, gett för många och för stora lån och varit allmänt drulliga med sina kunders medel? Det är ju inte klokt! Jag trodde min make domedagsprofeten skämtade då han berättade om det, men han hade visst rätt. För dig som orkar läsa om ekonomi finns det ett blogginlägg på Mises om vad IMF planerar. Det är som att känna hur det där ruskiga regnmolnet sakta men säkert närmar sig…
Förutom den extraordinärt tråkiga uppgiften att betala reavinstskatt så har jag mest ägnat mig åt trevliga saker, som undervisning och skjuts. Snart ska jag ta ukulelen och fiolen och ge mig iväg på körövning. Nu är det Keep on the Sunny Side som gäller. Håll tummarna för flickorna som ska sjunga och dänga i rytminstrument och för mig och damerna som ska stå för det instrumentmelodiösa.
Ps 1: Hösten fortsätter att leverera!
Ps 2: Tänkte också visa dig en bild från helgens promenad. Amerikanerna bygger inte hus som svenskarna. Här är det plywoodstomme och fuskfasad som gäller. Så räknar de inte heller med att husen ska stå i hundratals år utan att rivas… Snabbt går det och fascinerande är det att följa processen! Det här huset ligger bara ett hus och en gata från oss. Det blir bautastort, inklämt på en liten tomt!
Höstlov, dag 5.
Så där, ja! Nu har vi kommit fram till sista lovdagen för den här gången. Det har varit ett härligt lov som jag tror har fått oss alla lite mer avslappnade. Jag har sovit bort lite för mycket tid och kollat på tre dåliga filmer, men förutom den bortslösade tiden har jag bara gjort bra och roliga saker.
I går kväll kom vår gamla hyresvärd/extramamma/goda vän M på besök tillsammans med sin dotter J och Js fina familj – man och två tvillingpar. Den yngre familjen åkte hem vid 20.30 då barnen behövde komma hem och sova, men M satt kvar till midnatt innan jag skjutsade henne vidare till hennes son i Springville. Det var så mysigt att ha henne här!
När vi var nygifta bodde vi inneboende hos M då hon hyrde ut rum till studenter för att få ihop sin singelmammaekonomi. Vi blev väldigt goda vänner med henne och dottern som var med här under det året och jag är så glad över att vi har kunnat hålla kontakten. Tro det eller ej, men våra ganska nyinflyttade grannar och tillika nyblivna vänner känner också M väldigt väl efter sina år i Palo Alto, så de kom också förbi och hälsade på henne en stund!! (Världen är väl bra liten?)
Idag åkte jag, G och E till Bridal Veil Falls efter lunchen för att ta en uppfriskande promenad i de vackra höstfärgerna. Jag kan inte tröttna på allt det gula och orangea och röda och gröna. Bergen brinner utan att någon behöver oroa sig över att få fly hals över huvud från sitt hem.
Nu luktar det nytvättade sängkläder och köttgryta i hela huset. Ett bad i kväll skulle nog vara pricken över i! (Förresten, är du också så virrig att du ”glömmer” att lämna tillbaka låneböckerna trots att du får varningar i förskott både via e-post och sms? Nej, jag tänkte väl det. Tur att straffavgifterna är pytte-, pyttesmå här…) Paul McCartney utan the Beatles ger jag inte mycket för, men Maybe I’m Amazed gillar jag. Och om du är som jag och gillar söta små låtar då och då tycker jag att du ska lyssna på Ingrid Michaelsons Everybody. ”Everybody, everybody wants to love…” Det är lätt att älska när man är omgiven av kärlek.












































