Städa garderoben.

Sedan några år tillbaka är jag väldigt bra på att uppdatera garderoben så den innehåller kläder som jag använder och som är lagom mig. Det låter kanske som självklart för dig som läser här, men så har det inte alls varit för mig. Jag har gått mycket upp och ner i vikt och har därför haft ”smalkläder” och ”tjockkläder”. Ungefär två gånger om året gör jag nu en utrensning och uppdatering som hjälper mig på olika vis. En kall sommar används en mer påklädd garderob och en varm sommar återanvänder jag kanske samma tre klänningar om och om och om igen. Samma gäller även vinterkläderna. Det ger lite svängrum, jag dissar alltså inte per automatik ett plagg för att jag inte haft det på mig på ett halvår.

Hur tänker jag då? Jag har en hög med Sellpy-kläder (tyvärr har de lång tid från att man skickat in kläderna tills de publiceras, så jag försöker ligga liiite i framkant för säsongen), en hög med sådant som behöver lagas/noppas, en hög med kläder som ska skänkas till Pingstis eller någon vän och sedan finns slänghögen till kläder som av någon anledning inte längre går att använda. Tekniken att vända på galgen för att se om jag använt ett plagg sedan senaste rensningen är mycket hjälpsam. I samband med den här rensningen går jag också igenom den lista jag har i telefonen där jag skriver upp om det är något plagg jag saknar eller önskar. Med allt detta sagt har jag ett fåtal plagg med affektionsvärde som får vara kvar trots att jag inte längre använder dem. De har jag dock en egen låda till på garderobsgolvet. Jag tyckte det var så synd att mamma inte hade ett enda roligt plagg från sina olika faser i livet, det hade varit kul att ha några sådana kvar.

Innan jag sätter igång ser jag till att vara ren och fräsch (onödigt att besudla kläderna med svettiga armhålor, hehe), men också på gott humör. Kanske är det bara jag, men jag behöver en stor dos ”värme, vänlighet, styrka, vishet och acceptans” (egenskaperna som används vid compassionfokuserad terapi) att ta till för att inte bjuda in gamla trista tankar om mig själv. Egentligen är det rätt fascinerande att jag tycker så mycket bättre om mig själv i min åldrande, hängande och lite rynkiga kropp än då jag var i toppform och hade mitt sinne fördunklat av olika orsaker. Trots det gillar jag att ge rätt förutsättningar för att genomgången ska gå smidigt. Min garderob är mycket minimal, så den här processen är avklarad på mindre än en timme. Älskar känslan av att vara färdig, men kan efter denna omgång återigen konstatera att jag verkligen vill bli bättre på att utgå från plagg jag redan har då jag införskaffar nytt, att absolut inte köpa kläder i färger som jag vet att jag inte trivs i bara för att de är snygga och att god kvalitet är god kvalitet oavsett märke. Min svarta Filippa K-klänning är trots allt det absolut bästa plagget i garderoben. (Jag använder den mest i körsammanhang.) Den är formsydd, i ett lite tjockare material som inte tappar färg och har rätt längd för att jag ska känna mig bekväm (ballerinalång kjol och ärm ner till armbågen). När det gäller jeans har jag inte träffat på någon modell som sitter bättre på mig än Lindex Nea. Nu vill jag bara hitta någon lite längre t-shirt som inte är alltför bylsig och som har en längre ärm. Känner du till någon sådan får du gärna tipsa.

Continue Reading

Om att känna sig bekväm i sina kläder.

När jag var ung, på det ljuva åttiotalet, var färganalys hippt. Carole Jacksons bok Color Me Beautiful delade in människor i olika årstidstyper och den var så spännande att läsa! Jag gjorde till och med en riktig färganalys med hjälp av en färgkonsulent. Solfjädern med färgprover följde med mig i många år trots att jag inte riktigt kände mig hemma i alla de föreslagna färgerna. Jag blev en HÖST och nog kunde jag erkänna att det var varma färger jag kände mig hemma i. Många av färgerna kändes dock alldeles för skarpa för mig. De tillhörde en sådan som Bree van de Kamp från tv-serien Desperate Housewives.

För ett tag sedan ramlade jag över lite mer moderna och uppdaterade färganalyssidor. Jag insåg att konceptet har utvecklats mycket de senaste fyrtio åren och nu kunde jag också hitta mina färger. Det finns i de nya systemen flera olika färgtyper i varje årstid. Marcia Cross, aka Bree van de Kamp, är en ”real autumn”. Det finns personer med överlag mörkare grundton och de räknas till gruppen ”deep autumn”. Själv är jag något som kallas ”soft autumn”. De här färgerna är de jag intuitivt faller för då jag letar efter kläder, men det är inte ofta jag hittar denna typ av färgskala. Ofta är det mycket klarare, kallare eller mättade färger som erbjuds. För att inte tala om det eviga svarta och vita… Nej, vi är inte många som blommar ut med dessa färger närmast vår nuna, men våra garderober är ändå rätt svartvita. Jag vet att jag inte är ensam.

Igår hade jag en riktig fixardag här hemma. Jag rensade ur garderoben, vilket jag försöker göra med jämna mellanrum. När jag ser färgskalan som borde framhäva mina egna färger bäst blir det lite skrattretande att titta in i min garderob:

Tre militärskjortor, fars gamla omsydda, randiga skjorta och fem svarta funktionströjor – nog har jag tillgång till den sorts kläder som fyller sin funktion i alla väder, men något känns lite avigt färgmässigt. Riktigt rättvisande är dock inte bilden eftersom jag har mina tjocktröjor och koftor på ett annat ställe. Det är de plaggen jag använder mest under höst och vinter och har överlag en mer passande färgskala. Här saknas också de plagg jag bott i den här sommaren, nämligen en randig t-shirt och två linneskjortor i helt rätt färger som hängde på tork då jag tog den här bilden.

Jag har som mål att sluta klä mig sjavigt även om jag bara skrotar omkring på Sturkö. Träningskläder har sin tid och plats, även militärskjortor och funktionströjor. Jag vill dock gärna visa mina kommande klienter respekt genom att anstränga mig lite mer än så. Vi får väl ser hur det går med de ambitionerna.

Continue Reading